Jag åker baklänges på X2000

Jag åker baklänges på X2000. Jag har varit på möte i Stockholm och varit viktig. Jag är med och bestämmer vad några ska göra på sin arbetstid. Jag har suttit i den byggnad som innehåller Sveriges äldsta konsertlokal och virrat i korridorer mellan rum som är om- och tillbyggda och folk har trott att jag är en som jobbar där. Jag har bara vandrat fram och tillbaka över Nybroplan. Inte åkt tunnelbana - som en gång i mitt liv var det absolut häftigaste med Stockholm. Vi har diskuterat Kulturråd, Rikskonserter, ministrar, mediestrategier och reklam i tunnelbanan och jag har varit med. Och nu sitter jag på X2000 och åker baklänges till Östersund. Östersjökusten upp och sen in mot landet i Sundsvall. Och när jag stoppar in lurarna i öronen och sätter på musiken så lyckas jag tänka också. Jag blir en del av min egen musikvideo. Jag stänger av fnitterdamernas fnitter, gubbarnas lågmälda prat över 1:aklassmaten som ingår med en viss sorts biljett. När musiken är på så blir som TV, fast mer som på film och jag ser på film baklänges genom Sverige i en förstaklassvagn för det kostar bara 12 kronor mer än andra klass. Så jag dricker förstaklasste och äter förstaklassgodis och frukt som ingår. Läste också en förstaklassaftonbladet. Det ingår ju. Och maten på SJ är inte mycket mat men lite dyr tycker jag fast jag lönearbetar för jag är inte riktigt van att det kostar såhär och det känns inte riktigt att det är första advent. Men det kanske det gör när jag kommer hem. Jag längtar hem till Petra och till hemma, men det känns skönt att åka tåg. Fast det är baklänges.