Skidåkning, kolbullar och en osund öppenhet för nya intressen

Det har rullat på en del ett tag nu. Det är inte så att jag är upptagen varje dag hela tiden,och det är inte så att jag utsätter mig för plågsamma saker. Men ja. Ni vet.

Helgen före påskveckan var vi i Tänndalen och hade tre skiddagar, olika skidor varje dag. Ett råd i all välmening till alla som vill göra livet enkelt, begränsa era intressen bliv vid er läst. Jag och Petra har noll förmåga att begränsa oss. Vi är som kalvar på grönbete och vill hela tider göra allt. På skidor åker vi längd, tur och telemark. Om bara tiden och pengarna fanns skulle jag gärna åka, slalom och bräda också. Sen skulle jag gärna prova kiteing, att åka skidor efter en mindre fallskärm som man styr med och mot vinden.

Påskhelgen inleddes med besök från Enar och Maria (ja de som är länkade i marginalen) med barn som var på genomresa på väg mot Röros från Skellefteå. De upptäckte att en ungdomskompis till dem bor inte så långt ifrån oss i ett hus av samma modell som vårt och jag och Petra har alltid sneglat på det huset eftersom det har så fin färg. Sen skidskytte-VM har jag och Petra haft drygt 20 gästnätter. Vi trivs verkligen med att ha folk som hänger hemma hos oss med långa frukostar på morgonen och brasmys på kvällen.

Vi fortsatte med att bege oss till Sveg. På vägen tog vi ett litet skidtursstopp vid Storhogna. Mellan mig och mina föräldrar finns möjligheten att åka skidor på kalfjället. Jag har vetat att det har varit så hela livet, men jag uppskattar det så mycket mer nu. En dag var det sagt att vi skulle pimpla, men det var visst bara en förevändning för att få mig att steka kolbullar till 45% av alla nu levande människor som bor eller bott i Vänsjö. I'm a pro och kolbulle är lite av nationalrätt på dessa breddgrader. Såfort det är marknad, festival eller VM så ska det vara kolbullar och efter en sommar som kolbullestekare på Jamtli kan man säga att jag är certifierad - för det finns alltid åsikter om hur det ska vara. Roland i byn har gjort värsta aggregatet till skotern för att kunna steka kolbullar och koka kaffe på sina skoterturer. Det är en gammal tvättmaskinstrumma som är i perfekt arbetshöjd. Say no more. Jag har redan tidigare skrivit om konsten att steka kolbullar. Knepet är sjukt mycket fett och att inte snåla med saltet - som i all annan matlagning med lite klass, stil och finess.

Kolbulle på tvättmaskinstrumma monterad på en skoter.

Annandag påsk klippte jag mattrasor åt Petra eftersom hon åkte iväg på två veckors vävkurs i Dalarna. (Normalt? Nä. Men vad sa jag om det där med oss och att dra på sig nya intrssen. Vi är sjukliga och sen Petra fick en vävstol i födelsedagspresent har hon tjatat om att börja väva.)

Igår unnade jag mig lyxen att åka skidor i Bydalen efter jobbet. Solsken. Puder. Isvägen är öppen. Sa jag nåt om att jag gillar att bo nära fjällen och snö och vinter?

Idag har jag chillat med Petras gamla kompis Kajsa eftersom Petra själv inte kan vara hemma och representera. Vi kändisspottade självaste Rolf Lassgård på Storgatan. Och imorgon åker jag till Uppsala på årsmöte för RFoD och Folkmusikgalan 2008 över helgen. Jag ska sluta i RFoD:s styrelse. Det funkar inte att både jobba var tredje helg och under vissa perioder åka på möten var fjärde helg. Som ni ser så sysselsätter jag mig tokigt mycket ändå i perioder. Josåatte, det rullar på.

Duktig idiot

Jag är i Stockholm på styrelsemöte med RFoD och danshusfestival. Men jag är trött och det blåser kallt och hemma är det snö och vackert. Och jag har varit vaken sen halvsju imorse eftersom jag åkte nattåg. Och det var kallt på morgonen och en frukost på hotell kostade 130 kronor på första bästa hotell. Efter mycket strövande kom jag på ett billigare ställe där jag bott med mitt gamla jobb och där kostade det 75. För jag skulle sitta och vänta ett tag och ville inte ta en ståfika på Seven eleven.

Nu ikväll har jag gått hem före det som borde vara kvällens huvudattraktion började spela. För att jag är trött och för att jag tvivlar på att jag kommer känna mig särskilt pigg imorgon ändå. Så nu sitter jag istället på hotellet vid datorn för att lämna ett avtryck och förnöjt konstatera att jag lyckats binda upp 100 vänner på Facebook på en dryg vecka. Duktig idiot.

Hemma från festivalen

Trött, trött, trött. Igår genomled jag ett fyratimmars halvårsmöte efter att ha sovit två timmar natten innan och kanske fyra timmar natten före det. Natten innan åkte jag nattåg efter att ha jobbat 28 timmar i rad. Natten som var åkte jag återigen nattåg. Snart ska jag på jobbet.

• Festivalen bara fortsätter att öka. 400 fler dagsbesök i år än förra året. Det var fler besökare på fredagen än hela första festivalen. 15 lag deltog i Studentspelmanslags-VM mot fyra första året.
• Om ni spelar tramporgel, sitt inte med ändan mot publiken som Sofia Karlasson. Hela kroppen och mest stjärten jobbade på och vikade fram och tillbaka på ett lite utvecklingsstört och krampaktigt sätt.
• Hoven Droven + Bo Lyckligs Gammeldansorkester (HD spelar gammeldans) spelade nästan 5 timmar under festivalen. Jens Comén hade bokstavligt talat blodiga fingrar efteråt.
• Men tidningarna skriver mindre och mindre. Årets reportage i Corren påminner om när lokaltidningarna här bevakar en loppmarknad i Överberg. Snabbt in och snabbt ut. Några bilder och prat med några besökare.
• Det betyder inte att jag slutat att glatt dyka upp i olika medier. Blev intevjuad av Kanal Lokal på fredagen, tillsammans med Petra intervjuad av Folke i P2 samt uppringd av Corren som frågade om VM-resultaten.
• Festivalen har blivit en stor social grej. Dels dyker det upp folk som bor i Linköpingstrakten som håller på mer eller mindre med dans och musik. Dels dyker det upp folk från studietiden som gillar att det är festival, dels dyker det upp en hel del som bodde i Linköping när vi gjorde det och som åker tillbaka till festivalen och dels är det alla andra som man är bekant med inom genren av olika anledningar.
• Nu kostar det 20 kronor extra att betala bussbiljetten på bussen i Linköping, sammanlagt 40 kronor. Det är delvis mitt fel. Jag jobbade som tidsstudieman och satt på två busslinjer hela dagarna i en par tre veckor och klockade när bussen stannade, när folk klivit på och när folk klivit av och hur lång tid det tog att köpa biljetter, samt räknade hur många som klev av bussen. Jag fick aldrig se några resultat. Men det verkar som att en slutsats var att det tog för lång tid när folk betalade biljetten på bussen.
• Folkets Park. Stället är rakt igenom sunkigt och verkar senast ha varit renoverat på 70-talet. Personalen är överlag befriade från onödiga leenden och ursäkter. Max två brödskivor till maten osv. Förra året var osalt kålpudding en av rätterna på menyn. Hela stället har någon slags öststatscharm som både förhöjer och drar ned festivalen.
• Som alltid avslutade vi helgen med ett besök hos Sara och Fredrik. Det är så skönt att få allt på lite avstånd och avdomnad av intryck och trötthet hänga med dem några timmar innan tåget går. Behagligt och helt OK att somna ifrån några minuter. Sen förra året hade de skaffat charmigt radhus, charmig hund och Sara hade skaffat körkort och körde på ett charmigt ursäkta-jag-har-nyss-tagit-körkortsätt sådär som man gör i början. Å jo, dottern Eva var också charmig och väldigt blyg.
• Igår och idag är det ett år sen vi förlovade oss. Igår var det ett år sedan för det var söndagen efter festivalen. Idag är det ett år sen för det var den 15 oktober. Idag åker Petra till Stockholm med nya jobbet. Vi firar när vi hinner.

Söndagshäng

Vi har ätit söndagspizza från Pizzeria Oden. Jämfört med enda pizzerian La Bomba så vinner Pizzeria Oden på alla plan utom pizzeriakitsch även om även de har fått sin släng av sleven. Men Oden har godare pizza. Just nu kan jag sakna söndagshänget. Vi lyckas inte få till det. Petra sitter med Martin i SAM-styrelsen och skriver en ansökan om pengar från RFoD som fördelar pengar från Kulturrådet. Förra helgen jobbade jag, helgen innan var jag till Eskilstuna. Kommande helg ska jag hjälpa morfar att flytta in på servicehus och ännu nästa helg jobbar jag. Jag saknar det där att bara ta en promenad, fika och spela biljard och sen ta en pizza. Nu är det buskar som ska flyttas om det ska bli någon uteplats till nästa år. Anda buskar ska tunnas ur och klippas ned. Jag sätter upp hyllor i gillestugan och monterar dörrar. I fredags var kusin Pär här och hjälpte till och det blev mer gjort än på flera månader i gillestugan. Pär och jag har gjort helt olika karriärer. Han la inte manken till så mycket på mediagymnasiet och sen har han provat på allehanda industrier, som lärare och bara i år har han varit spadsnok (hjälpt till vid grävningar), lagt tak och nu kör han asfaltläggare över hela Mellannorrland. Allt låter helt supermacho som han ger sig på och ändå är han hur skön som helst och gick igång på en broderibok som Petra visade. Det är fantastiskt roligt att ha flyttat tillbaka och återbekantat sig med en del av kusinerna som en gång var småkusinerna som man alltid träffade på föräldrarnas villkor. Fast det är inte helt synd om mig. Igår var jag hemma mest hela dagen och läste deckare så att jag blev trött i huvudet. Fladdermusmannen av Jo Nesbö. Det är den första boken i serien om Harry Hole, en bokserie som jag läst i total oordning, men som ändå är riktigt bra. Just nu är Nesbö och Åsa Larsson mina deckarfavoriter. De lyckas skapa spänning utan avbrott, riktiga karaktärer, oväntad intrig och de har ett språk som ibland närmar sig det poetiska samtidigt som det är effektivt. Ordningen som jag läst Nesbös böcker: 4, 5, 3, 1 och nu håller jag på med nr 6. Ska köpa tvåan. Jag har köpt alla böckerna utom 3:an vilket stör ordningen i bokhyllan lite. Samtidigt kan jag knappast köpa en bok som jag läst och som jag knappast kommer läsa om. Ordningen jag läst Åsa Larsons böcker på är mer konventionell: 1, 2, 3. Jag känner mig oäventyrlig. Jag vill inte så mycket. Jag var på konsert igår med Tallest man on earth som var bra, men blev grinig för att folk var för surriga och ljudet inte nådde ut. När folk är surriga ska det vara bredbent rock - ja ni hör, sådär går jag på. Jag vill mest var hemma och fnula. Men jag gläder mig oerhört till att det snart är dags för Linköpings Folkmusikfestival. Hittills har det alltid varit ett rus utan rusmedel. Var där eller var en fyrkant.

För övrigt är det just nu svårt att överskatta hösten. Den är fin både när man är inne och ute.

Resångest - not

Får någon vecka sedan ojjade mig för att jag har så lång restid till kommande styrelsemöte för RFoD. Just nu känns det ganska skönt. Många många timmar då ingen förväntar sig något alls av mig. Jag kan inte göra något hemma och jag kan inte göra något med jobbet och jag behöver inte känna själv att jag är onyttig. Jag ska förkovra mig i någon skön bok, kanske sitta och skriva, lyssna på musik. Men inte helt otroligt kan det ta några timmars resa innan jag kommer mig för med något alls. Jag kommer och sitta och bara se ut och låta min gamla skogsägarbarnskada få blomma ut när jag sitter och tittar på hur olika skogar växer, men också på sjöar, tjärnar och myrar (impediment).

Myrar alltså. Så mycket som jag var less på myrar som barn ibland. Man fick vatten i stövlarna, det var gungfly när man fiskade och hjortonplockningen. Man plockade lite bär så var botten fylld. Man plockade mer så var hinken halvfylld. Man plockade än mer så var hinken visserligen tyngre men likväl fortfarande halvfylld och blev aldrig mer. Och halvfrusna myrar på älgjakten. Myren är nästan frusen. Den bär så pass att den håller tills man lagt 75% av kroppstyngden på foten, sen brakar man igenom till klafset. Och myrvatten och lukten av myrvatten - varmt och jålmigt när man går ner sig på sommaren men annars alltid kallt. Och lukten - järn och ruttet. Ändå är myr nåt som verkligen känns barndom och hemma. Utanför mormor och morfars hus ligger en myr. Inte långt från vårt hus i Sveg är det också myrar. När jag ser en myr med korta, taniga tallar så är det hemma om den ser rätt ut. Det är som saltlakrits och Kalles kaviar när man varit utomlands en längre tid.

Fredrik B frågar om en fortsättning på gårdagens kurs i konsekvenspedagogik. Just nu är jag för trött för att ge en så det lär knappast bli av senare heller kanske. Men lugn, det kommer fler kurser i framtiden så då kommer det säkert mer. Det jag kommer ihåg just nu om dagens kurs handlar mest om hur medarbetarmöten ska fungera. Väldigt intressant, samtidigt som det ställer stora krav på den som leder mötena och förstås även medarbetarna.

Imorgon åker jag alltså till Torshälla utanför Eskilstuna. Mellan 15 och 18 imorgon kommer jag hänga i Eskilstuna. Någon som har tips på skojiga saker man bara måste göra där och då? Jag vet inget om Eskilstuna som har med sevärdheter att göra. Vad jag vet om Eskilstuna:

• Många Sverigefinnar.
• Volvo BM
• Nåt med Otekompo eller nåt är ett stort företag där.
• Ett zoo där en kurskamrats exsambo varit Fantomen
• Kent och Hagnesta Hill
• Kom Yvonne därifrån också?
• Numera pendlingsort till Stockholm.
• Inget mer förutom bekanta som kommer därifrån

Tänk, imorgon kväll kommer jag helt säkert veta mer om Eskilstuna än jag vet nu. Vad ska jag göra med all kunskap?

Uppdatering: Bodil Malmsten verkar inte heller alltid vara helt förtjust i resor.

Resångest

Jag har knappt varit utanför länet sen i april. Korta visiter till Hälsingland, Sundsvall, Trondheim och Näsåker, ja och bröllop i Uppland (hm måste kanske omvärdera vad det är att nästan aldrig åka hemifrån). Om några veckor är det styrelsemöte med RFoD igen och jag måste boka biljett. Jag har att välja på två ganska dåliga alternativ för nedresa. Vi ska träffas kl. 18 i Torshälla, utanför Eskilstuna på fredagen. Antingen åker jag kl. 07.55 med tåget från stationen vilket innebär att hela hela fredagen är en resdag. Jag är då i Eskilstuna kl. 14.56 och har tre timmar att slå dank där i väntan på att mötet börjar. Det andra alternativet är att flyga med SAS kl. 12.40. Troligen måste jag ta flygbussen ut, vilket innebär att jag startar mer än en timme innan planet går. Landar 13.35 och tar tåget vidare antingen 14.09 eller vid 15. Det senare är över 100 kr dyrare men det vet jag att jag hinner. 14.09 kan man inte vara helt säker på att hinna. En och en halvtimme senare är jag framme i Eskilstuna. Fördelen med flyg är att jag kan gå hemma och trampa lite längre samt att det är typ 70 kr billigare. Nackdelen är att det är flyg med säkerhetskollar, incheckning och anat trist och omständigt. Dessutom alla byten. Om det är fint väder kan dock själva starten vara fin.

Detta med att resa, charmen är inte alltid helt uppenbar för mig. Jag vill bara komma fram så smärtfritt som möjligt. Ett tredje alternativ kan vara bilåkning. Men det tar ändå sju timmar utan stopp enligt Eniros vägbeskrivning, så det känns inte heller så lockande. Jag skulle föredra om alla möten var i Östersund.

Jag åker baklänges på X2000

Jag åker baklänges på X2000. Jag har varit på möte i Stockholm och varit viktig. Jag är med och bestämmer vad några ska göra på sin arbetstid. Jag har suttit i den byggnad som innehåller Sveriges äldsta konsertlokal och virrat i korridorer mellan rum som är om- och tillbyggda och folk har trott att jag är en som jobbar där. Jag har bara vandrat fram och tillbaka över Nybroplan. Inte åkt tunnelbana - som en gång i mitt liv var det absolut häftigaste med Stockholm. Vi har diskuterat Kulturråd, Rikskonserter, ministrar, mediestrategier och reklam i tunnelbanan och jag har varit med. Och nu sitter jag på X2000 och åker baklänges till Östersund. Östersjökusten upp och sen in mot landet i Sundsvall. Och när jag stoppar in lurarna i öronen och sätter på musiken så lyckas jag tänka också. Jag blir en del av min egen musikvideo. Jag stänger av fnitterdamernas fnitter, gubbarnas lågmälda prat över 1:aklassmaten som ingår med en viss sorts biljett. När musiken är på så blir som TV, fast mer som på film och jag ser på film baklänges genom Sverige i en förstaklassvagn för det kostar bara 12 kronor mer än andra klass. Så jag dricker förstaklasste och äter förstaklassgodis och frukt som ingår. Läste också en förstaklassaftonbladet. Det ingår ju. Och maten på SJ är inte mycket mat men lite dyr tycker jag fast jag lönearbetar för jag är inte riktigt van att det kostar såhär och det känns inte riktigt att det är första advent. Men det kanske det gör när jag kommer hem. Jag längtar hem till Petra och till hemma, men det känns skönt att åka tåg. Fast det är baklänges.

Ännu en listjävel

• Jag har skajpat för första gången. Pratade med Carina Markström Starkström i England på mobilen igår och hon på Internt när jag körde hem. Såg samtidigt en älgko och en bil som höll på att bli bärgad. Samtalet gick sådär. Internet har en del kvar att lära.
• Senaste Turist skriver fem sidor om att åka med bussen Härjedalingen. Efter en sådan hajpning känns det förstås olidligt spännande att jag ska åka buss från Funäsdalen till Stockholm nästa fredag. Avgång 6.00 ankomst efter tre. Mycket bussåkning för pengarna.
• I Stockholm blir det styrelsemöte för RFOD i dagarna tre. På lördagkväll blir det konsert med inga mindre än Greger Brändström och Lasse Sörlin. Känns lite märkligt att åka till Stockholm för att se dem.
• Greger har bidragit en hel del till folkmusikintresse eftersom han han efter Svegs köpings bibliotek var min stora skivlånarresurs sådär 1993 på folkmusikfronten. I punkväg lånade jag allt av Olov Fange och Ola Ekstrand. Jag var för snål för att köpa särskilt mycket själv. Sparade allt jag hade tills jag skulle bli utbytesstudent. Slutade till och med att klippa håret (har inte börjat än).
• Har haft utförspremiär i Hamra i Tänndalen på arbetstid. Är duktigt nöjd över skidorna som bet bra i isföret. Har fortfarande inte köpt pjäxor.
• Fick besök av Björn nånting och Erika Lystedt i Funäsdalen. De sov över och lagade mat åt mig. Kul att träffa Björn lite mer som jag inte känner så bra. Erika höll danskursen för studenter vintern 01-02 tillsammans med mig och Petra som genererade minst 3 par och hittills 3 barn. Jag och Petra är ett av paren.
• Jag vet att det är november, men det borde inte regna när det ligger snö på backen. Vinterregn borde avvecklas.
• För övrigt läser jag en del bloggar som gamla svegare skriver, såna som jag aldrig umgåtts med direkt men alltid varit mer eller mindre bekant med till exempel Anders Eriksson, Jonas Westberg, Pär Liif, Manne Pålsson och Andeas Persson.