onsdag, april 21, 2010

Vad ska vi tro på när allt är såhär?

Just nu är jag glidarföräldern. Bokar fika och lunch med kompisar och andra föräldrar, en näve i veckan och däremellan rullar jag över till Olovs morfar och fikar, går på öppna förskolan. Ibland slukas jag av alla borden och måsten hemma men just nu är det medvind, sol i ryggen trots att det emellanåt är både snö och regn och aska.

Vi har hittills varit och tittat på två dagis här i Odensala och ska på ett tredje nästa vecka. Eftersom Odensala är ett villahav kryllar det av dagis på längden och tvären. De olika dagisen försöker visa sig attraktiva med verksamhetsplaner och hur de presenterar uppläggen av dagarna. Kul att de försöker, men det är inte direkt så att man kan välja och vraka ändå då de flesta förskolorna är fyllda till sista plats. Och jag är inte så intresserad i hur pedagogiska de är. Med kärlek och respekt på schemat är jag nöjd. Det andra kommer de traggla så det räcker till och blir över ändå.

Och så hamnade mitt jobb mitt i ett mediedrev. Östersundsposten har i en serie hårdvinklade artiklar gjort sitt för att boendena ska framstå som ungdomsfängelser med hård disciplin och stränga straff. När man bjudit in tidningen att komma och hälsa på har man inte varit intresserad och inte heller av att låta folk koma till tals. Och jag slits mellan att vilja vara med i tidningen och förklara och att bara skita i artikelserien. Utan att fördjupa mig här (vi har ju tystnadsplikt) så finns det vettiga svar på de flesta anklagelser även om det inte var särskilt vettigt att på kort tid öppna ett boende i början på sommaren utan tanke på sysselsättning eller skola där man hälften är från ett land och hälften från ett annat. Men jag vet ju att en förklaring också skulle vinklas, att den man skulle prata med skulle verka trevlig och intresserad och sen vinkla om en eller annan formulering till det som passar tidningens fokus för dagen. Frågan är vad i media som verkligen är ett ärligt undersökande och redovisande och vad som är vinklingar. Vad ska vi tro på när allt är såhär? Jag har varit mediecynisk innan från när jag läste mediesociologi i Norge och från samröre med media i folkmusiksammanhang där journalister dels gärna vill rapportera sina schablonbilder och dels blir ärligen förvånade när det inte är som de tänkt sig. Det blir knappast bättre av att läsa ÖP:s Janne Josefssonjournalistik.

Etiketter: ,

torsdag, januari 29, 2009

Ekonomiprofessorn, lyckan och glow-in-the-dark-napparna

På Skavlan förra veckan pratade de om lycka. En ekonomiprofessor med skägg och långt hår sa att i hela världen så skattas lyckan på en 10-gradig skal till 5,8 men i Sverige skattar vi vår lycka till 5,6. Och om något positivt händer som ökar ens lycka så ökar den i max tre månader. Sen är ens lyckonivå tillbaka på den nivå som man var innan. Samma gäller om något sorgligt händer. Väldigt viktig forskning det här, ekonomiprofessorn, men vad betyder det? Enligt honom så kommer alltså min lycka över att ha blivit pappa vara tillbaka på den nivå den var innan jag blev pappa om mindre än två och en halv månad. Och min lägre lyckonivå över att morfar dog kommer snart vara tillbaka till - ja - 5,6 (5, 8 om jag hade bott någon annanstans). Forskning visar det, sa professorn.
Han sa inget om vad som händer om man drabbas av två känslor samtidigt.
Han sa inget om att vi kan förtrycka våra känslor.
Han sa inget om att vi tolkar våra känslor.
Han sa inget om att vi kan påverka våra känslor.
Han sa inget om varför han om professor i ekonomi satt och berättade om forskning på lycka. Var är kopplingen (Jo att vi ska köpa oss lyckliga så klart - om vi hela tiden handlar saker som gör oss lyckliga kan vi säkert höja vår medellycka. Kanske handlar vi för lite i Sverige)?
Han pratade bara om lycka som något som kan mätas - som temperaturen ungefär.

Dagens konsumentupplysning för nyblivna småbarnsföräldrar: Glow-in-the-dark-nappar lyser inte särskilt bra. Dessutom lyser ju inte barnet så idéen är ändå lite ofullständig.

För övrigt har Skavlan alldeles för många gäster per program. De hinner bara sätta sig så kommer nästa gäst. Vad är mening med att Lukas Moodysson ska sitta och se när Kjerstin Dellert gör pensionärsgympa och förtalar Jonas Gardell?

Vad är det med ekonomiprofessorer och hår? I slutet på 90-talet var det två ekonomiprofessorer som dök upp här och där och pratade om funky business. De hade svarta kläder och varken hår eller skägg. Nu är en ny ekonomiprofessor på väg att slå sig in i Mediasverige (när kommer boken?). Jag har sett honom på TV förut. Och han har istället både hår och skägg. Jag har lite svårt att lita på ekonomiprofessorer.

Aha - funky ekonomiprofessor för tio år sedan.

Hej jag vill vara Jim Morrisson/Rickard Wolf.

Etiketter: , ,

tisdag, maj 20, 2008

Jon suckar

Jag lyssnarnyheterna och suckar. Att folk inte ens kan vara dubbelmoraliska med lite finess gör mig trött. EU:s nya kostråd ska bland annat ha med lobbyister från Heinz, Coca-Cola och Procter & Gamble som genom sitt institut uttalat sig frågande till rekommendationen att man ska äta lite socker och att intag av socker och fetma har ett samband. Jag vet inte.

Och Sverige. Självaste Sverige. "Vi" vill tydligen att alla klusterbomber ska förbjudas utom den som JAS har. Jag vet inte jag. Kan de inte ens låtsas att "vi" har en bättre invändning?

Sen har vi ju det här med mänskliga rättigheter och flyktingpolitik men det tar vi en annan gång.

Etiketter: , ,

fredag, maj 09, 2008

För det är bäverns år i år

Förra året manade Maud Olofsson på om att vi skulle vara som flitiga bävrar och vips hade vi ett uttryck i stil med kungens stekta sparvar som flyger in i munnen på oss. Jag känner inte att jag blivit flitigare sen dess. Det verkar däremot bävrarna ha blivit. De dyker upp överallt och jag vill hävda att vi gått in i bäverns år.

Bävern i Ås har tydligen blivit riksbekant efter att ha bitit ett barn. Den gamla mediasanningen om vem som biter vem har åter kommit till heder. Hund biter man är inte en nyhet. Man biter hund är en nyhet. I tillägg kan man säga att konstigt djur biter människa är en nyhet samt förstås att vad som helst som biter en kändis är en nyhet. Bävern regerar.

I gårdagens Tidningen Härjedalen var det en fyrabilders sekvens på en bäver som spatserade genom Sveg på trottoaren (de gör så i Sveg, bävrarna). Det är många artiklar om björnar, lodjur och rådjur inne i Sveg, men jag har aldrig läst om bäver förut. Bävern är på frammarsch.

När jag var ute och gick på onsdag kväll efter jobbet borta vid Lillsjön såg jag ett djur springa i zick-zack ifrån mig. Det var skumt och svårt att se vid halvelva-elvatiden. Det var inte en räv och inte en hare och det var ungefär i storlek som en björnunge men det kunde det väl ändå inte vara. Det såg ut som en kapubayra fast mindre. Samtidigt pratade jag med Mirja på jobbet om detaljer jag hade glömt att berätta. Hon låg sen vaken på natten och kunde inte sova när hon tänkte på detta djur. TH:s artikel övertygade mig om att jag hade sett en bäver. Som tokkutade. I zick-zack. Bävern.

Igår ringde Hummel. På Urkult för något år sedan blev han intresserad av en tjej som skojade friskt om jästa kålrötter, krympta gethuvuden och bäverskinn såpass att jag och Petra började kalla henne Bäver-Monika. Vi tyckte verkligen att de skulle passa bra ihop. Det var inte läge då. Men nu har de alltså både blivit ihop och väntar barn. Det är ingen tvekan om att vi lever i bäverns år.

När jag läser om bävern på wikipedias engelska sidor lär jag mig att bävern dessutom är helt rätt i tiden med sina dammar eftersom föroreningar, gödningsämnen med mera faller ur vattendragen i dammarna och binds till marken istället för att göda större hav och sjöar och bidra till problem. När bäverdammen torkar ut så är marken gödd och det är en annan typ av växtlighet där. Bävrarna bidrar alltså också till artrikedomen i naturen nförutom att hejda övergödningen. Sa jag att det är bäverns år?

Etiketter: , ,

måndag, oktober 15, 2007

Hemma från festivalen

Trött, trött, trött. Igår genomled jag ett fyratimmars halvårsmöte efter att ha sovit två timmar natten innan och kanske fyra timmar natten före det. Natten innan åkte jag nattåg efter att ha jobbat 28 timmar i rad. Natten som var åkte jag återigen nattåg. Snart ska jag på jobbet.

  • Festivalen bara fortsätter att öka. 400 fler dagsbesök i år än förra året. Det var fler besökare på fredagen än hela första festivalen. 15 lag deltog i Studentspelmanslags-VM mot fyra första året.
  • Om ni spelar tramporgel, sitt inte med ändan mot publiken som Sofia Karlasson. Hela kroppen och mest stjärten jobbade på och vikade fram och tillbaka på ett lite utvecklingsstört och krampaktigt sätt.
  • Hoven Droven + Bo Lyckligs Gammeldansorkester (HD spelar gammeldans) spelade nästan 5 timmar under festivalen. Jens Comén hade bokstavligt talat blodiga fingrar efteråt.
  • Men tidningarna skriver mindre och mindre. Årets reportage i Corren påminner om när lokaltidningarna här bevakar en loppmarknad i Överberg. Snabbt in och snabbt ut. Några bilder och prat med några besökare.
  • Det betyder inte att jag slutat att glatt dyka upp i olika medier. Blev intevjuad av Kanal Lokal på fredagen, tillsammans med Petra intervjuad av Folke i P2 samt uppringd av Corren som frågade om VM-resultaten.
  • Festivalen har blivit en stor social grej. Dels dyker det upp folk som bor i Linköpingstrakten som håller på mer eller mindre med dans och musik. Dels dyker det upp folk från studietiden som gillar att det är festival, dels dyker det upp en hel del som bodde i Linköping när vi gjorde det och som åker tillbaka till festivalen och dels är det alla andra som man är bekant med inom genren av olika anledningar.
  • Nu kostar det 20 kronor extra att betala bussbiljetten på bussen i Linköping, sammanlagt 40 kronor. Det är delvis mitt fel. Jag jobbade som tidsstudieman och satt på två busslinjer hela dagarna i en par tre veckor och klockade när bussen stannade, när folk klivit på och när folk klivit av och hur lång tid det tog att köpa biljetter, samt räknade hur många som klev av bussen. Jag fick aldrig se några resultat. Men det verkar som att en slutsats var att det tog för lång tid när folk betalade biljetten på bussen.
  • Folkets Park. Stället är rakt igenom sunkigt och verkar senast ha varit renoverat på 70-talet. Personalen är överlag befriade från onödiga leenden och ursäkter. Max två brödskivor till maten osv. Förra året var osalt kålpudding en av rätterna på menyn. Hela stället har någon slags öststatscharm som både förhöjer och drar ned festivalen.
  • Som alltid avslutade vi helgen med ett besök hos Sara och Fredrik. Det är så skönt att få allt på lite avstånd och avdomnad av intryck och trötthet hänga med dem några timmar innan tåget går. Behagligt och helt OK att somna ifrån några minuter. Sen förra året hade de skaffat charmigt radhus, charmig hund och Sara hade skaffat körkort och körde på ett charmigt ursäkta-jag-har-nyss-tagit-körkortsätt sådär som man gör i början. Å jo, dottern Eva var också charmig och väldigt blyg.
  • Igår och idag är det ett år sen vi förlovade oss. Igår var det ett år sedan för det var söndagen efter festivalen. Idag är det ett år sen för det var den 15 oktober. Idag åker Petra till Stockholm med nya jobbet. Vi firar när vi hinner.

Etiketter: , , , , , , , , ,

torsdag, april 19, 2007

Kalas med nyhetsvärde

Jag var på födelsedagskalas i tisdags. ÖP var där. Jubilaren är en av Petras farbröder (klicka på länken för att se fler av dem).

Etiketter: ,

onsdag, februari 21, 2007

Sorg kostar samhället 33 miljarder

Sorg kostar samhället 33 miljarder kronor i sjukskrivningar och bortfall från arbetet enligt Karolinska institutet. Alltså. När Stenmark åkte slalom så stannade Sverige. Det kostade samhället massa pengar. Samhället sparar en massa pengar på att annandag pingst inte är helgdag längre. Alltså. Jag kan tycka att man har lite konstig vinkel på sakar och ting i media. Vad skulle det kosta samhället om folk inte sjukskrev eller var lediga på grund av sorg i form av misshandel, självmord och annat som oventilerade känslor kan leda till? Vad betydde Stenmark för att svenskar för tillfället skulle vara lite gladare och stoltare och jobba lite bättre samt börja åka utför på vintersemestern och göra av med pengar i Sverige istället för att åka till Mallorca eller Thailand? Osv.

Det är sånt här, bland annat, som gör att jag är kritisk mot media. Okritiskt tar man alltid den ökade tillväxtens och den s.k. marknadens parti istället för det mänskligas parti. Sorg och avkoppling är en del av livet. Man kan tycka att det kostar pengar. Man kan också tycka att det finns andra sidor i livet än arbete som är värda att beakta. Ja, jag vet, det skrivs om sånt här varje dag att man måste tänka på livet också och att det blir tjatigt. Jag tycker bara att detta om vad samhället förlorar på allt möjligt börjar bli än tjatigare. Sen förstår jag fullt ut att Karolinska pekar på vad sorg och depressioner kostar. De vill ju ha pengar till att jobba med det. Inget fel med det. Synd bara att det är ekonomiargumentet som ska till för att man ska få genomslag i media.

Etiketter: , ,

fredag, februari 09, 2007

Omediatränad

Hm hm. Än en gång lär jag mig att man inte ska säga något till en tidning om man inte vill bli felciterad. Nu var det inget viktigt utan en tre frågor om Linnéåret i SV:s egen tidning Impuls (SV står för Studieförbundet Vuxenskolan vilket inte är samma sak som Studiefrämjandet eller Komvux. Därför är det lag på att antingen säga SV eller Studieförbundet Vuxenskolan. Att bara säga Vuxenskolan är aja baja. SV har helt enkelt lite problem med sitt varumärke.). På två av tre svar så har det blivit andra svar än jag menade. Antingen utryckte jag mig alltför kryptiskt eller så fattade han som frågade mig ganska fel. En fråga var:
”Kan Linnéåret öka ditt intresse för Naturvetenskap?”
I tidningen står det att jag svarar:
”Jag har alltid varit intresserad av teknik, det ligger ganska nära, tycker jag.”
Egentligen sa jag att jag alltid varit intresserad av naturvetenskap så jag tror inte att jag kommer bli mer intresserad. Jag tycker att det är mer än en nyansskillnads fel här.

Nu berättade arbetskamrat Malin om hur hon blev felciterad som ung. De frågade vad hon tyckte om tjejband och svarade att det var patetiskt att man skiljer på tjejband och killband eftersom det borde vara musiken som räknas. Det långa svaret fick inte plats. Istället stod det bara att hon tyckte att det var patetiskt med tjejband.


Än en gång får jag en anledning att funderara på vad av det som står i tidningarna som man ska tro på när journalister (?) gör så enkla fel.

Etiketter: , ,