Vad ska vi tro på när allt är såhär?

Just nu är jag glidarföräldern. Bokar fika och lunch med kompisar och andra föräldrar, en näve i veckan och däremellan rullar jag över till Olovs morfar och fikar, går på öppna förskolan. Ibland slukas jag av alla borden och måsten hemma men just nu är det medvind, sol i ryggen trots att det emellanåt är både snö och regn och aska.

Vi har hittills varit och tittat på två dagis här i Odensala och ska på ett tredje nästa vecka. Eftersom Odensala är ett villahav kryllar det av dagis på längden och tvären. De olika dagisen försöker visa sig attraktiva med verksamhetsplaner och hur de presenterar uppläggen av dagarna. Kul att de försöker, men det är inte direkt så att man kan välja och vraka ändå då de flesta förskolorna är fyllda till sista plats. Och jag är inte så intresserad i hur pedagogiska de är. Med kärlek och respekt på schemat är jag nöjd. Det andra kommer de traggla så det räcker till och blir över ändå.

Och så hamnade mitt jobb mitt i ett mediedrev. Östersundsposten har i en serie hårdvinklade artiklar gjort sitt för att boendena ska framstå som ungdomsfängelser med hård disciplin och stränga straff. När man bjudit in tidningen att komma och hälsa på har man inte varit intresserad och inte heller av att låta folk koma till tals. Och jag slits mellan att vilja vara med i tidningen och förklara och att bara skita i artikelserien. Utan att fördjupa mig här (vi har ju tystnadsplikt) så finns det vettiga svar på de flesta anklagelser även om det inte var särskilt vettigt att på kort tid öppna ett boende i början på sommaren utan tanke på sysselsättning eller skola där man hälften är från ett land och hälften från ett annat. Men jag vet ju att en förklaring också skulle vinklas, att den man skulle prata med skulle verka trevlig och intresserad och sen vinkla om en eller annan formulering till det som passar tidningens fokus för dagen. Frågan är vad i media som verkligen är ett ärligt undersökande och redovisande och vad som är vinklingar. Vad ska vi tro på när allt är såhär? Jag har varit mediecynisk innan från när jag läste mediesociologi i Norge och från samröre med media i folkmusiksammanhang där journalister dels gärna vill rapportera sina schablonbilder och dels blir ärligen förvånade när det inte är som de tänkt sig. Det blir knappast bättre av att läsa ÖP:s Janne Josefssonjournalistik.

Sorg kostar samhället 33 miljarder

Sorg kostar samhället 33 miljarder kronor i sjukskrivningar och bortfall från arbetet enligt Karolinska institutet. Alltså. När Stenmark åkte slalom så stannade Sverige. Det kostade samhället massa pengar. Samhället sparar en massa pengar på att annandag pingst inte är helgdag längre. Alltså. Jag kan tycka att man har lite konstig vinkel på sakar och ting i media. Vad skulle det kosta samhället om folk inte sjukskrev eller var lediga på grund av sorg i form av misshandel, självmord och annat som oventilerade känslor kan leda till? Vad betydde Stenmark för att svenskar för tillfället skulle vara lite gladare och stoltare och jobba lite bättre samt börja åka utför på vintersemestern och göra av med pengar i Sverige istället för att åka till Mallorca eller Thailand? Osv.

Det är sånt här, bland annat, som gör att jag är kritisk mot media. Okritiskt tar man alltid den ökade tillväxtens och den s.k. marknadens parti istället för det mänskligas parti. Sorg och avkoppling är en del av livet. Man kan tycka att det kostar pengar. Man kan också tycka att det finns andra sidor i livet än arbete som är värda att beakta. Ja, jag vet, det skrivs om sånt här varje dag att man måste tänka på livet också och att det blir tjatigt. Jag tycker bara att detta om vad samhället förlorar på allt möjligt börjar bli än tjatigare. Sen förstår jag fullt ut att Karolinska pekar på vad sorg och depressioner kostar. De vill ju ha pengar till att jobba med det. Inget fel med det. Synd bara att det är ekonomiargumentet som ska till för att man ska få genomslag i media.

Omediatränad

Hm hm. Än en gång lär jag mig att man inte ska säga något till en tidning om man inte vill bli felciterad. Nu var det inget viktigt utan en tre frågor om Linnéåret i SV:s egen tidning Impuls (SV står för Studieförbundet Vuxenskolan vilket inte är samma sak som Studiefrämjandet eller Komvux. Därför är det lag på att antingen säga SV eller Studieförbundet Vuxenskolan. Att bara säga Vuxenskolan är aja baja. SV har helt enkelt lite problem med sitt varumärke.). På två av tre svar så har det blivit andra svar än jag menade. Antingen utryckte jag mig alltför kryptiskt eller så fattade han som frågade mig ganska fel. En fråga var:
”Kan Linnéåret öka ditt intresse för Naturvetenskap?”
I tidningen står det att jag svarar:
”Jag har alltid varit intresserad av teknik, det ligger ganska nära, tycker jag.”
Egentligen sa jag att jag alltid varit intresserad av naturvetenskap så jag tror inte att jag kommer bli mer intresserad. Jag tycker att det är mer än en nyansskillnads fel här.

Nu berättade arbetskamrat Malin om hur hon blev felciterad som ung. De frågade vad hon tyckte om tjejband och svarade att det var patetiskt att man skiljer på tjejband och killband eftersom det borde vara musiken som räknas. Det långa svaret fick inte plats. Istället stod det bara att hon tyckte att det var patetiskt med tjejband.

Än en gång får jag en anledning att funderara på vad av det som står i tidningarna som man ska tro på när journalister (?) gör så enkla fel.