Omediatränad
Hm hm. Än en gång lär jag mig att man inte ska säga något till en tidning om man inte vill bli felciterad. Nu var det inget viktigt utan en tre frågor om Linnéåret i SV:s egen tidning Impuls (SV står för Studieförbundet Vuxenskolan vilket inte är samma sak som Studiefrämjandet eller Komvux. Därför är det lag på att antingen säga SV eller Studieförbundet Vuxenskolan. Att bara säga Vuxenskolan är aja baja. SV har helt enkelt lite problem med sitt varumärke.). På två av tre svar så har det blivit andra svar än jag menade. Antingen utryckte jag mig alltför kryptiskt eller så fattade han som frågade mig ganska fel. En fråga var:
”Kan Linnéåret öka ditt intresse för Naturvetenskap?”
I tidningen står det att jag svarar:
”Jag har alltid varit intresserad av teknik, det ligger ganska nära, tycker jag.”
Egentligen sa jag att jag alltid varit intresserad av naturvetenskap så jag tror inte att jag kommer bli mer intresserad. Jag tycker att det är mer än en nyansskillnads fel här.
Nu berättade arbetskamrat Malin om hur hon blev felciterad som ung. De frågade vad hon tyckte om tjejband och svarade att det var patetiskt att man skiljer på tjejband och killband eftersom det borde vara musiken som räknas. Det långa svaret fick inte plats. Istället stod det bara att hon tyckte att det var patetiskt med tjejband.
Än en gång får jag en anledning att funderara på vad av det som står i tidningarna som man ska tro på när journalister (?) gör så enkla fel.
”Kan Linnéåret öka ditt intresse för Naturvetenskap?”
I tidningen står det att jag svarar:
”Jag har alltid varit intresserad av teknik, det ligger ganska nära, tycker jag.”
Egentligen sa jag att jag alltid varit intresserad av naturvetenskap så jag tror inte att jag kommer bli mer intresserad. Jag tycker att det är mer än en nyansskillnads fel här.
Nu berättade arbetskamrat Malin om hur hon blev felciterad som ung. De frågade vad hon tyckte om tjejband och svarade att det var patetiskt att man skiljer på tjejband och killband eftersom det borde vara musiken som räknas. Det långa svaret fick inte plats. Istället stod det bara att hon tyckte att det var patetiskt med tjejband.
Än en gång får jag en anledning att funderara på vad av det som står i tidningarna som man ska tro på när journalister (?) gör så enkla fel.
Etiketter: Linnéåret, media, mediekritik
8 Comments:
Igår undvek jag med nöd och näppe att bli anställd vid "Högskolan Campus", på tal om såväl felciterad som bristande varumärke ("Ja, jag jobbar på Luleå tekniska universitet - avdelningen för träteknik (fd. träteknologi), ja det är ett långt namn, nej, vi är ett universitet - nästan, fast tekniskt - numer, nej det ligger inte alls i Luleå, det är i Skellefteå på campus, ja Skería, men det heter det inte längre, jo, Skería Utveckling finns kvar, men jag jobbar just söderom, på träteknik, nej det är inte samma som Trätek, de sitter vägg i vägg och har också bytt namn. Skriv LTU Skellefteå bara, jaha, vet ingen vad det är, okej, glöm det").
Annars kan du ju testa att bli politiker om du vill bli felciterad.
Fy fan.
Det gör ont att läsa om hur fel det kan bli med så små saker i tidningarna.
Å ena sidan skäms jag som journalist. Fast det är ju som att skämmas som man för att huvudsakligen män våldtar, vilket är ett logiskt felslut jag vägrar göra mig skyldig till.
För jag är fanimej säker på att mina intervjupersoner inte upplever sådant. Men jag ser jobbarkompiar som råkar ut för det där - sådana som är upplevs som något slags rötägg. De är för många, men om man håller sig till hyggligt välrennomerade (hur fan stavas det?) tidningar kan man vara säker på att nästan allt stämmer. Åtmistone andemeningen.
Vilka är de välrenommerade tidningarna?
Ja, det undrar vi alla. Dessutom; Klart jag skäms som (representant för) man(ligheten) för att män (huvudsakligen) våldtar. Ser inget illogical i det.
Det är DN, NY Times och Hälsinge Kuriren.
Om en västerlänning cyklar, är det hans fel att västerlandet koldioxidsmutsar mest?
Om en tjej från Tärnaby vinner något, är det någon mer som blir glad?*
*iofs inkonsekvent exempel, för jag blir det då inte.
Om välrenommerade tidningar: Jag litar inte på dem. I alla fall inte DN. NY Times och Hälsingekuriren har jag inte läst. Jag tycker att DN utanför ledarsidorna har ett budskap mellan raderna som är färgat av Bonniers ägande och nyliberal hållning. Detta samtidigt som man ger intryck av att vara neutrala. Men de kanske citerar korrekt.
Om att skämmas för vad andra gör: Jag kan tycka att stå-uppare kan vara pinsamma utan att det är jag som står upp.
Om att känna skuld inför vad andra gör: Skulden är vår arvedel. Den som är satt i skuld är inte fri.
Vad gäller DN har jag inte nått längre än A6 än, men där hävdades såväl att jag röt som att jag varit med om att starta en förening med drygt 22.000 medlemmar.
För övrigt instämmer jag i ståuppskämmandet och kan mycket väl tänka mig att känna skuld över att jag inte gör något åt alla som envisas med att koldioxida istället för att cykla.
Skicka en kommentar
<< Home