Ett fall framåt

Vänta nu. Vi har inte så rena fönster. Har Petra glömt fönstret öppet? Eller nä. Det stämmer inte. Det är borta. Jag gick fram och tittade ner och såg inget. Eller, fast jo, någon slags upphöjning i snön var det. Jag gick ner och grävde.

Och jag grävde. Där nere var det tydligare att det låg något under snön.

Sen fick fönstret tina i badkaret.

Alltså. Ibland är det ingen hejd på hur spännande mitt liv kan bli. Igår hittade jag alltså balkongfönstret tre plan ner. Helt. Väldigt bra att ingen fick det i huvudet.