Värderingarna

Idag har vi bland annat hållit på med värderingsövningar på jobbet. Ledaren kommer med ett påstående och vi som deltar får välja på fyra alternativ. Sen får de som vill kommentera och motivera sina val. Det är roligt för jag måste tänka på vad jag tycker och framför allt motivera det för mig själv, för jag vill kunna motivera det för mina arbetskamrater. För mig blev inte det viktigaste vad de andra valde utan att höra deras reflektioner kring valen. Jag märkte också att mina val inte helt följde en klar och tydlig linje. Jag såg själv inkonsekvenser i hur jag valde och mina värderingar. Men då kan jag alltid glädja mig åt att jag läst lite socialpsykologi. För där var det någon som menade att de som gör, tänker och handlar helt konsekvent är som regel ganska olyckliga. Det behöver ju i och för sig inte betyda att jag är lycklig, men att jag har kommit undan en fallgrop.

Ett fall framåt

Vänta nu. Vi har inte så rena fönster. Har Petra glömt fönstret öppet? Eller nä. Det stämmer inte. Det är borta. Jag gick fram och tittade ner och såg inget. Eller, fast jo, någon slags upphöjning i snön var det. Jag gick ner och grävde.

Och jag grävde. Där nere var det tydligare att det låg något under snön.

Sen fick fönstret tina i badkaret.

Alltså. Ibland är det ingen hejd på hur spännande mitt liv kan bli. Igår hittade jag alltså balkongfönstret tre plan ner. Helt. Väldigt bra att ingen fick det i huvudet.