Jag kan väl också skriva VM-krönika

Och det är VM i att åka skidor på tvären och lokaltidningarna håller på att gå bananas för att det händer något i Länet. Här uttalas länet med stort l och alla tänker på länets bästa. Tanken på att bli ihopslagen med Västernorrland är både Mordor och Voldemort på samma gång. I alla fall så händer nåt i länet och alla står på tårna för att få vara med. Skärvången hoppas på att få sälja mer ost. Ragunda kommun hoppas på fler turister och samerna skulle vilja synas mer än de gör (grattis på nationaldagen, samerna). Kuddarna som delas ut på prisutdelningen är sydda av en samekvinna från Funäsdalen och är av renskinn från innanlåren på renar och lite påminner det om när Kim Jong Il fick en kudde med bara nackfjädrar från kungssångare eller nåt. Det var det finaste vi kunde hitta på i Länet. Hoppas pristagarna som står där mellan Bauhaus och Carlsbergreklamen och Åreloggorna kompade av skvalmusik före och efter nationalsången tycker att de är fina. Kuddarna känns lite malplacerade i sammanhanget och jag undrar lite om de hårar lika mycket som de renskinn jag råkat ut för gör.

Förutom lokalpress och riksmedia så märks VM här i Östersund mest på att varje gång man är på stan möter man minst en polisbil. Så är det inte annars. VMpoliserna bor i Östersund men är inte alls lika många som under Natomötet för snart två år sedan då det var fler poliser än demonstranter och man på stan kunde se flanerande, promenerande, ridande och cyklande poliser och piketbilar fulla med poliser. De har visst aldrig tagits så många knarkare i Östersund som då. Det var de enda de kunde göra förutom att äta glass och låta barn klappa hästarna.

Men jag blev glad när Anja vann, för hon verkade så glad. Det verkade vara så viktigt för henne. Jag har väldigt svårt att se hur folk kan vara elitidrottare. Man har en gång om året på sig när det verkligen gäller i ganska många sporter. Om man missar då så är det ett år till någon bryr sig och i vissa sporter är det fyra år mellan varje gång det är viktigt. Hur kan någon vilja ha ett så prestations/turberoende liv? Och i varje sport så är de flesta i eliten ändå en slags medelmåttor typ som Patrik Järbyn som alltid tror att han ska vinna men aldrig gör det. Å andra sidan kanske det är roligare att åka skidor och vara halvbra än att köra traktor eller konsulta och vara halvbra.