Vad ska vi tro på när allt är såhär?

Just nu är jag glidarföräldern. Bokar fika och lunch med kompisar och andra föräldrar, en näve i veckan och däremellan rullar jag över till Olovs morfar och fikar, går på öppna förskolan. Ibland slukas jag av alla borden och måsten hemma men just nu är det medvind, sol i ryggen trots att det emellanåt är både snö och regn och aska.

Vi har hittills varit och tittat på två dagis här i Odensala och ska på ett tredje nästa vecka. Eftersom Odensala är ett villahav kryllar det av dagis på längden och tvären. De olika dagisen försöker visa sig attraktiva med verksamhetsplaner och hur de presenterar uppläggen av dagarna. Kul att de försöker, men det är inte direkt så att man kan välja och vraka ändå då de flesta förskolorna är fyllda till sista plats. Och jag är inte så intresserad i hur pedagogiska de är. Med kärlek och respekt på schemat är jag nöjd. Det andra kommer de traggla så det räcker till och blir över ändå.

Och så hamnade mitt jobb mitt i ett mediedrev. Östersundsposten har i en serie hårdvinklade artiklar gjort sitt för att boendena ska framstå som ungdomsfängelser med hård disciplin och stränga straff. När man bjudit in tidningen att komma och hälsa på har man inte varit intresserad och inte heller av att låta folk koma till tals. Och jag slits mellan att vilja vara med i tidningen och förklara och att bara skita i artikelserien. Utan att fördjupa mig här (vi har ju tystnadsplikt) så finns det vettiga svar på de flesta anklagelser även om det inte var särskilt vettigt att på kort tid öppna ett boende i början på sommaren utan tanke på sysselsättning eller skola där man hälften är från ett land och hälften från ett annat. Men jag vet ju att en förklaring också skulle vinklas, att den man skulle prata med skulle verka trevlig och intresserad och sen vinkla om en eller annan formulering till det som passar tidningens fokus för dagen. Frågan är vad i media som verkligen är ett ärligt undersökande och redovisande och vad som är vinklingar. Vad ska vi tro på när allt är såhär? Jag har varit mediecynisk innan från när jag läste mediesociologi i Norge och från samröre med media i folkmusiksammanhang där journalister dels gärna vill rapportera sina schablonbilder och dels blir ärligen förvånade när det inte är som de tänkt sig. Det blir knappast bättre av att läsa ÖP:s Janne Josefssonjournalistik.