Blandade kvällsaktiviteter

Vad gör Jon på kvällarna när han inte jobbar, kanske ni undrar. Här är en lista på utvalda aktiviteter sista veckorna.

• Går på konsert: Detektivbyrån (om ni är trogna läsare vet ni det).
• Går på konsert: Jämtkväll med Christina Kjellsson, Björn Gidlund och Mikael Eklöv.
• Går på teater: Klungan, det är vi som är hemgiften.
• Blir dubbad - jag och 100 andra skriver på ett kontrakt om att cykla 60% av jobbresorna under vintern. I utbyte får vi vinterdäck till cykeln och en cykelhjälm samt ska rapportera vårt cyklande. Kontrakt. Det är vad jag behöver för att verkligen få mig upp på cykeln när det är kallt.
• Går tangokurs i vals och milonga. Alltså, det är en förening för argentinsk tango som har kurs i hur de (förut) dansar/dansade vals i där man också dansar tango. Man dansar tango till valsmusik, om ni frågar mig.
  
• Går på konsert: Ale Möller, Aly Bain och Bruce Molsky.
• Går på föräldragrupp (Ok - eftermidagsaktivitet.)
• Se på Star Trek.
• Fastna framför datorn.
• Köra bil. Åkte hem från Sveg igår. Bilen snittade under halvlitern tor Östersund-Sveg. Såatte.
  

För övrigt har jag varit förkyld och för en gångs skull sjukskrivit mig och förkylning gick över på ett kick men jag förstår fortfarande inte hur det fungerar med karensdagar när man jobbar 8-17. Har pratat med en från löneavdelningen och en från personalavdelningen och de vet inte heller - i Östersunds kommun. Det jobbar 5000 pers åt Östersunds kommun. Hur kan de inte veta detta?

Hemma från Linköpings folkmusikfestival

Jag har kommit hem från Linköping och folkmusikfestivalen. Före dess åkte jag tur och retur till Umeå under en dag med jobbet för att träffa Migrationsverket. Dagen före det hann jag med tangokurs, en desinformativ information om föräldraförsäkring på Försäkringskassan, vedtravning samt ett bilköp där det bara fattas att vi gör en slutkoll på bilen efter verkstadsbesök.

Linköpingsbesöket avslutades i vanlig ordning med ett besök hos Sara och Fredrik där jag och Petra turas om att vara mer eller mindre i koma. Jag har ungefär tusen intryck jag skulle vilja berätta om men det får räcka med några.

Festivalen alltså. Jag bara fortsätter att förundras över fenomenet. Över att jag och Petra en kväll pratade om att det skulle vara kul med en demofestival och att sen den ena tillfälligheten efter den andra i kombination med bra idéer och bra folk ledde till en festival där alla möjliga människor i olika åldrar, nationaliteter och med ganska olika fokus samlas i Folkets park i Linköping för att dansa, spela och lyssna på musik eller bara träffa folk. Hur jag snart inte längre vet vad som hände när festivalen kom till eftersom jag berättat om det så många gånger att jag snart minns mer av berättelsen äån händelserna och blir förvånad över när någon berättar om sånt jag glömt. För ett tag var festivalen och det vi gjorde i folkmusikföreningen det som mest definierade mig som person. Att berätta om eller fundera på ett småhavererat exjobb eller timvik på hemtjänsten var inte alls lika kul som engagemanget kring festivalen och föreningen. Och fortfarande märker jag att jag kan gå igång lite väl mycket när jag pratar om hur det gick till när allt började. Att folk börjar stå och trampa och flacka med blicken men jag måste bara berätta klart.

Folk som bara dyker upp:

• Jamtliarbetare - aktörer från när jag jobbade, kommunungdomar och en timmerman jag träffade på en fest i somras.
• En som gått en skrivkurs för mig i Östersund och nu flyttat till Arvika och som berättade att han filmat mig när jag vände kolbullar och skrävlade på Jamtli.
• Artister som jag är bekant med sen förut som puffar mig på armen och säger hej och hur är läget. Jag är löjligt svag för sånt. Jag vet ju att de inte är mer värda än andra människor. Men ändå.
  
• En bloggläsare. En som jag träffat några gånger förut som gått samma danskurs i Malung som Petra som berättat att hon snubblat över bloggen och sen läst den. Det har jag gått och glatt mig åt hela helgen. Att bli läst.
• Halva Folkmusiksverige med ansikten jag bara känner igen, folk jag någon gång tältat bredvid, kompisars kompisar, RFoD-folk, återkommande festivalbesökare - alla möjliga.
• Ett helt gäng med folk som jag faktiskt varit med och lärt dem dansa som i vissa fall är betydligt mer aktiv än vad jag är nu.
• Ett 5 dagar gammalt barn i en vedkorg. Hummel och Monika förärade festivalen ett kortare besök.
• Alla de jag någon gång samarbetat med i folkmusiksammanhang.

Det är lite som en klassåterträff. En massa människor från förr dyker upp. Skillnaden är att dessa valde jag själv i många fall att umgås med och vi har gemensamma intressen. Dessutom är det mycket musik och dans.

Nya saker

Jag har fått några nya saker. Förra veckan fyllde jag år och under hela året får jag skämmas om jag inte kommer på riktigt bra grejer för i år har jag fått riktigt fina presenter. Det är som om jag fyller 40 eller har gift mig.

Petra har virkat sen före jul under ensamma stunder så nu kan jag se ut som de så eftersträvansvärda kidsen i en virkad luva med kryptiskt motiv.

Jag och väskan med arga hunden. Min första axelremsväska. Min första datorväska. Imorgon börjar skolan. Notera luvsymbolen.

Här är originaltecknet som Petra stiliserat på mössan. En blandning mellan Heavy Metal och Fuck You som står för tretakt. Ett tecken för folkmusikfans som vill tuffa sig. Vad jag vet var Hoven Droven först med att använda det.

Igår var det sjukt mycket folk på stan. Jag går i och för sig nästan aldrig på stan, men det var som värsta julruschen. Den första jag mötte var David Batra som såg ut som en liten farbror. Men det var ingenting mot den kändisorgie som lillebror Emil vältrat sig i. Tequila med Knut i After Shave och Galenskaparna. Jag säger då det.

En av anledningarna till att gå på stan var att köpa nytt lysrör. Jag hittade inte det rör jag skulle ha och frågade den äldre herren på Elkedjan. När han såg modellbeteckningen mysfnissade han att det där hade de slutat tillverka för 30 år sedan. Då började man göra smalare lysrör för att spara pengar på transporterna. När det nya lysröret hade kommit hade han blivit bjuden på festmiddag av Philips för att fira det. Han verkade sakna den tiden då leverantörerna bjöd återförsäljarna på middag vid festligare tillfällen. Men själva kontakten på de rör som kom då fungerar på äldre armatur. Sen visade han det senaste lysröret som är än smalare och kräver en annan armatur. Tänk om fler försäljare kunde visa lite sann entusiasm inför det de säljer och gärna upplyser en om historien bakom bara för sakens skull.

Överst: Ett musealt lysrör. Under: Ett lysrör med samma kontakt och som passar i samma armatur men sparar in på transporterna.

Skidåkning, kolbullar och en osund öppenhet för nya intressen

Det har rullat på en del ett tag nu. Det är inte så att jag är upptagen varje dag hela tiden,och det är inte så att jag utsätter mig för plågsamma saker. Men ja. Ni vet.

Helgen före påskveckan var vi i Tänndalen och hade tre skiddagar, olika skidor varje dag. Ett råd i all välmening till alla som vill göra livet enkelt, begränsa era intressen bliv vid er läst. Jag och Petra har noll förmåga att begränsa oss. Vi är som kalvar på grönbete och vill hela tider göra allt. På skidor åker vi längd, tur och telemark. Om bara tiden och pengarna fanns skulle jag gärna åka, slalom och bräda också. Sen skulle jag gärna prova kiteing, att åka skidor efter en mindre fallskärm som man styr med och mot vinden.

Påskhelgen inleddes med besök från Enar och Maria (ja de som är länkade i marginalen) med barn som var på genomresa på väg mot Röros från Skellefteå. De upptäckte att en ungdomskompis till dem bor inte så långt ifrån oss i ett hus av samma modell som vårt och jag och Petra har alltid sneglat på det huset eftersom det har så fin färg. Sen skidskytte-VM har jag och Petra haft drygt 20 gästnätter. Vi trivs verkligen med att ha folk som hänger hemma hos oss med långa frukostar på morgonen och brasmys på kvällen.

Vi fortsatte med att bege oss till Sveg. På vägen tog vi ett litet skidtursstopp vid Storhogna. Mellan mig och mina föräldrar finns möjligheten att åka skidor på kalfjället. Jag har vetat att det har varit så hela livet, men jag uppskattar det så mycket mer nu. En dag var det sagt att vi skulle pimpla, men det var visst bara en förevändning för att få mig att steka kolbullar till 45% av alla nu levande människor som bor eller bott i Vänsjö. I'm a pro och kolbulle är lite av nationalrätt på dessa breddgrader. Såfort det är marknad, festival eller VM så ska det vara kolbullar och efter en sommar som kolbullestekare på Jamtli kan man säga att jag är certifierad - för det finns alltid åsikter om hur det ska vara. Roland i byn har gjort värsta aggregatet till skotern för att kunna steka kolbullar och koka kaffe på sina skoterturer. Det är en gammal tvättmaskinstrumma som är i perfekt arbetshöjd. Say no more. Jag har redan tidigare skrivit om konsten att steka kolbullar. Knepet är sjukt mycket fett och att inte snåla med saltet - som i all annan matlagning med lite klass, stil och finess.

Kolbulle på tvättmaskinstrumma monterad på en skoter.

Annandag påsk klippte jag mattrasor åt Petra eftersom hon åkte iväg på två veckors vävkurs i Dalarna. (Normalt? Nä. Men vad sa jag om det där med oss och att dra på sig nya intrssen. Vi är sjukliga och sen Petra fick en vävstol i födelsedagspresent har hon tjatat om att börja väva.)

Igår unnade jag mig lyxen att åka skidor i Bydalen efter jobbet. Solsken. Puder. Isvägen är öppen. Sa jag nåt om att jag gillar att bo nära fjällen och snö och vinter?

Idag har jag chillat med Petras gamla kompis Kajsa eftersom Petra själv inte kan vara hemma och representera. Vi kändisspottade självaste Rolf Lassgård på Storgatan. Och imorgon åker jag till Uppsala på årsmöte för RFoD och Folkmusikgalan 2008 över helgen. Jag ska sluta i RFoD:s styrelse. Det funkar inte att både jobba var tredje helg och under vissa perioder åka på möten var fjärde helg. Som ni ser så sysselsätter jag mig tokigt mycket ändå i perioder. Josåatte, det rullar på.

Vitsen med att skriva och lite förströelse

Det har blivit ett gift detta med att skriva för andra, men samtidigt bara för sig själv. Om jag inte har skrivit på ett tag så börjar det krypa i kroppen och det är det som jag går och längtar efter. Dels lyxen att få formulera sig utan att bli avbruten kring något jag gått och funderat på och dels kanske någon slags skuldkänsla mot de som kollar upp lite då och då här på tapeten om det har hänt något. Sen är det för mig något alldeles speciellt med att skriva. Jag tror jag har skrivit om det förut, men jag måste göra det igen. När det är som bäst och som roligast är det för mig en känsla av flow som jag sällan annars upplever. Det är lite som när jag åkte inlines i början och det gick riktigt bra och det var mörkt i Linköping - för sommarnätterna är mörka i Linköping. Natriumlamporna gjorde världen gulorange och gräsmattorna, parkerna, fälten och skogarna började bli kalla och fuktiga men asfalten värmde fortfarande och det var nästan ingen trafik, hjulen ven, sprätte undan grus och tog sprickorna i asfalten och eventuell kullersten utan att byta riktning. Och tänderna blev kalla för att munnen var öppen. Det kan vara som när man dansat i flera timmar och har flera timmar kvar att dansa och man är bara ett med musiken och dansen. Det går bara så mycket fortare att hitta flowet i skrivandet för mig. Framför allt är det så mycket lättare att våra sätta ord på det där som man inte visste att man tänkte på. När jag sitter och funderar kommer jag sällan så långt utan fastnar på första tanken. När jag skriver så kommer första tanken ner på pränt och ger plats för nya tankar. Jag har för dålig förmåga att hålla flera tankar i huvudet för att komma så långt genom isolerat funderande.

Nu ska jag egentligen valla igenom det mesta av skidparken. Vi har slitit av glidet på nästan alla skidor vi har och imorgon åker vi till Tänndalen för att skida. Jag ska lyssna på missade radioprogram från SR i några timmar. Sen ska jag packa.

Så, några länkar som jag glatt mig åt på sistone.
Först lite dubbelriktad lyteskomik.
Sen, nya arbetsmöjligheter för svenska folkmusiker verkar öppna sig då svensk folkmusik omfamnas av tyska metalband som med eld, tatueringar och fantasifulla kläder efter bästa förmåga sjunger på svenska och norska. Jag misstänker starkt att de såg Garmarna någon gång på 90-talet. Men det här är förmodligen norska - koreograferade säckpipor, brinnande trumpinnar och cymbaler och dessutom kan de faktiskt spela, vad ger ni för det? Jag har ju i Klubb SAM varit med och arrangerat småskalig akustisk musik och det här är precis motsatsen.





Det här är för oss som läst språk, lingvistik och kommunikation och tittat alldeles för mycket på populärvetenskapliga program. Som Arvid sa: Förstod inte riktigt det roliga, folk skrattade i bakgrunden det gör dom aldrig på tema. (institution i Linköping).

Full fart

Det har rullat på i en och en halv vecka nu. Det har varit:

• VM i skidskytte i stan.
• Och tyskar, norrmän och ryssar på stan.
• 90-årskalas för morfar hemma hos oss.
• Besök av syster Frida med familj.
• Det årliga besöket av Tomas och Carina (inte par).
• Skoterhoppning, ljusspel på Rådhuset, isskulpterande och en massa små gratispryttlar att vinna i samband med VM. Och ljusspelet sen. Jag har sett det fyra-fem gånger i olika väder och det var så ballt och så oväntat. Jag har aldrig tänkt att man kan göra så.
• World Rythm Fest där Emma Härdelin överraskade med att sjunga ihop med två jazzmusiker. Mer folkmusik än jazz och särskilt kul när musikerna spelade xylofon så att det lät som ett positiv och hon sjung fort, gällt och svajigt med mycket darr så att det lät som en 78-varvare.
• Genrep på en söt liten barnteaterföreställning med Cecilia Person, Lasse Sörlin och Emma Härdelin.
• 4 dagar med en 1,5-åring som lägger ned hela sin själ på att undersöka och testa världen. I brist på ord och begrepp kallade han månen för pippi och det fick också Petra heta för att göra allt lite enklare.
• Helt OK att gå på stan i lustiga hattar, koskällor och bjällror. Och flaggor. Norska flaggor. Överallt norska flaggor, mössor, bilar.
• Bröderna Lindqvist på VM. De drog av Viggen före en tävling. Sen dök Folke Lindqvist upp med ett after ski band och spelade mer som lät som Nygammalt. Gammtjo is back.
• Klassisk musik på VM. Under skjutdelen spelade man klassisk musik.
• Folk i landslagskläder här och där. Men skidskytte har kanske inte de för mig mest kända ansiktena.
• André Pops och Magda i folkvimlet i alla fall.
  
• Iron Maiden, Rammstein mm i Badhusparken där barn lekte i snöborgen, åkte skridsko och kana. Pensionärer stannade till och såg på samtidigt som kvällsdiset och kylen la sig över sjön när solen precis gått ned bakom Frösön. Till tonerna av Run to the Hills.
  
• Toktrångt på själva VM. Arrangörerna hade lyckats med mycket, men inte med att dimensionera gångvägar och broar efter besökarantalet.
  
• Ville Roempke som läste dikter och spelade olika instrument på en mycket liten scen, Eremitens koja på 8 kvm. Vi var tolv personer därinne som värmde oss och jag blev helt glad i hjärtat av att han blev så glad när jag önskade en dikt jag hört han läsa förut.

Med mera med mera.

Vi avslutar med en idolbild som Tomas Gunnarson tog. Självklart sköt jag fullt. Notera de beundrande tindrande ögonen. Klicka om ni vill ha en större bild - kanske något att ha till bakgrund på skrivbordet?

Vad är det med...

...dagens kvastskaft? Jag har sopat av två stycken på en dryg vecka. Vi fick två piasavakvastar när vi flyttade in och nu har jag sopat av skaften på båda. Jag har använt såna sopar hela mitt liv och jag har inte helt plötsligt blivit starkare eller klumpigare än innan.

...decembervädret? Efter en vit novembermånad så har det regnat idag och det ska visst komma mer.

...julmuzak? Syftet med bakgrundsmusik är att man ska vilja stanna längre i en affär och råka handla lite till. Jag tycker att O helga natt och liknande är helt ok. Men med dåligt ljud, fläktsurr, barnaskrik och uppblandat med carolawailande så blir det helt gräsligt. Jag får ont i magen och huvudet och blir rastlös. Inte blir det bättre när man passerar ICA:s reklam-TV som hela tiden surrar på med annan musik om Viledamoppar och rengöringsmedel.

...skrämselmuzak? Och när affären stänger försöker man stressa ut oss. Vi var på Åhléns i lördags vid fyratiden. Och då drar de på folkmusik på klockan-två-i-baren-volym. Det varken stressar eller skrämmer mig och Petra även om vi såg andra som sprang ut.

Vad jag gör och vad jag bör

Vad jag gör:

• Lyssnar på Ranarims nyhitsända CD som är ett tack för husrum.
• Googlar namnet Martin von Schmalensee som är ett namn jag sett många gånger i musiksammanhang och som tydligen är hela namnet Ulrika Bodéns karl. Han mixade Ranarims skiva så på det viset fick jag reda på namnet. Han bodde också här när Ranarim var på turné.
  
• Kollar på ÖP på nätet om presstexten jag skickade igår kom med. Det har den inte gjort. Inte på nätet och inte än.
• Skriver här.
• Laddar hem OpenOffice som är en laglig gratis variant på Officepaketet. Det dök upp som en ikon på menyraden eller vad den heter.

Vad jag bör:

• Åka med skräpet som ligger i kofferten på 740:n
• Sätta på vinterdäck. Fortsätta att höst städa ute.
• Städa inne.
• Göra klart räkenskaperna på Ranarims konsert.
• Förbereda en del saker till Anders och Patriks Klubb SAM-konsert i helgen. Jag jobbar från torsdag kl 10 till fredag kl 12 så det blir inte mycket tid efter idag.

Varför är det mycket lättare att göra de saker jag ska göra när jag är på jobbet än hemma?

Hemma från festivalen

Trött, trött, trött. Igår genomled jag ett fyratimmars halvårsmöte efter att ha sovit två timmar natten innan och kanske fyra timmar natten före det. Natten innan åkte jag nattåg efter att ha jobbat 28 timmar i rad. Natten som var åkte jag återigen nattåg. Snart ska jag på jobbet.

• Festivalen bara fortsätter att öka. 400 fler dagsbesök i år än förra året. Det var fler besökare på fredagen än hela första festivalen. 15 lag deltog i Studentspelmanslags-VM mot fyra första året.
• Om ni spelar tramporgel, sitt inte med ändan mot publiken som Sofia Karlasson. Hela kroppen och mest stjärten jobbade på och vikade fram och tillbaka på ett lite utvecklingsstört och krampaktigt sätt.
• Hoven Droven + Bo Lyckligs Gammeldansorkester (HD spelar gammeldans) spelade nästan 5 timmar under festivalen. Jens Comén hade bokstavligt talat blodiga fingrar efteråt.
• Men tidningarna skriver mindre och mindre. Årets reportage i Corren påminner om när lokaltidningarna här bevakar en loppmarknad i Överberg. Snabbt in och snabbt ut. Några bilder och prat med några besökare.
• Det betyder inte att jag slutat att glatt dyka upp i olika medier. Blev intevjuad av Kanal Lokal på fredagen, tillsammans med Petra intervjuad av Folke i P2 samt uppringd av Corren som frågade om VM-resultaten.
• Festivalen har blivit en stor social grej. Dels dyker det upp folk som bor i Linköpingstrakten som håller på mer eller mindre med dans och musik. Dels dyker det upp folk från studietiden som gillar att det är festival, dels dyker det upp en hel del som bodde i Linköping när vi gjorde det och som åker tillbaka till festivalen och dels är det alla andra som man är bekant med inom genren av olika anledningar.
• Nu kostar det 20 kronor extra att betala bussbiljetten på bussen i Linköping, sammanlagt 40 kronor. Det är delvis mitt fel. Jag jobbade som tidsstudieman och satt på två busslinjer hela dagarna i en par tre veckor och klockade när bussen stannade, när folk klivit på och när folk klivit av och hur lång tid det tog att köpa biljetter, samt räknade hur många som klev av bussen. Jag fick aldrig se några resultat. Men det verkar som att en slutsats var att det tog för lång tid när folk betalade biljetten på bussen.
• Folkets Park. Stället är rakt igenom sunkigt och verkar senast ha varit renoverat på 70-talet. Personalen är överlag befriade från onödiga leenden och ursäkter. Max två brödskivor till maten osv. Förra året var osalt kålpudding en av rätterna på menyn. Hela stället har någon slags öststatscharm som både förhöjer och drar ned festivalen.
• Som alltid avslutade vi helgen med ett besök hos Sara och Fredrik. Det är så skönt att få allt på lite avstånd och avdomnad av intryck och trötthet hänga med dem några timmar innan tåget går. Behagligt och helt OK att somna ifrån några minuter. Sen förra året hade de skaffat charmigt radhus, charmig hund och Sara hade skaffat körkort och körde på ett charmigt ursäkta-jag-har-nyss-tagit-körkortsätt sådär som man gör i början. Å jo, dottern Eva var också charmig och väldigt blyg.
• Igår och idag är det ett år sen vi förlovade oss. Igår var det ett år sedan för det var söndagen efter festivalen. Idag är det ett år sen för det var den 15 oktober. Idag åker Petra till Stockholm med nya jobbet. Vi firar när vi hinner.

En vecka kvar

Det är en vecka kvar till Linköpings folkmusikfestival och här i Östersund är det Ranarim ikväll. Igår var rörmokaren här och drog in fjärrvärmen in i huset så nu är i alla fall tappvattnet inte uppvärmt av el längre. Jag ägnade hela dagen åt att städa och plocka och dona, både efter rörmokaren, men också för att göra plats i ett par rum för att några ur Ranarim som skulle bo här. Jag fick mer gjort igår än på mycket länge. Det behövs liksom att någon ska komma på besök för att det ska bli något. Jag behöver en yttre påverkan. Därför är det så bra med mitt nya jobb. Saker händer hela tiden, så det är ingen risk att man bara blir sittande med ett dåligt samvete för att man inte gör något. Enda risken är att man inte hinner med allt man borde göra.

Igår kom Ulrika Bodén och hennes karl som heter Martin och en 7-veckors bäbis. Lite Charlotte Perellivibbar över att vara ute med småbarn på det viset. Och jag och Petra märker att vi legat av oss lite på att vara värdar. I Linköping hade vi alltid en hög med kartor över stan åt folk som bodde hos oss.

Ska jobba helg i helgen, för första gången en hel helg med Johan. Vi är de enda killarna på jobbet och har jobbat ihop väldigt lite. Han pratar ganska ordentlig Hoforsdialekt och är bra på att härma folk och dialekter. Vi har hittat varandra bland annat när det gäller gamla avlagda ordspråk och uttryck från förr och förr eller senare slutar det alltid med av vi fnissar mer än jobbar och jag är så full i skratt att jag inte kan prata ordentligt.

Nu tänker jag ringa morfar och kolla läget. På söndag har han bott på servicehus i en vecka och jag är nyfiken på om han fått några nya kompisar eller hittat några gamla. I söndags när vi var där var det en farbor som kollade med pappa om morfar var jägare och lät mycket nöjd när han fick höra att han är det. Förhoppningsvis får morfar någon att dra sina 3000 jakthistorier för.

För övrigt har jag helt arbetsoekonomiskt börjat sätta upp böcker i bokhyllorna nere. Vi ska jumåla väggarna sen, men jag orkar inte vänta. Jag vill se böckerna i hyllorna. Petra är helt inne på att sätta upp faktaböckerna efter bibliotekens sorteringssystem. Tidigare var en del av hennes böcker sorterad efter vikt eftersom en av hennes hyllor är så klen. Ett annat sorteringssystem är färg på bokryggen som jag hört att någon ska ha.

Jo just det. Han Martin, karl'n åt Ulrika, är visst ljudtekniker och har en studio och mixar skivor. Kent och Timbuktu och förstås Ranarim. Jo så atte.

Jämtgubben

Hoven Droven + Thore Skogman = Finkultur.

Goda saker

• Min semester börjar på måndag men jag jobbar inget fram till dess. Min första semester.
• Vi ska till fjälls. Jag, Petra, Tomas och Carina. Carina är packnervös. Petra drömmer om att packa och har köpt en bok om det. Jag vankar av och an såfort jag ska packa. Vi ska gå i Bunnerfjällen, med start i Storulvån, sen får vi varthän kosan bär.
• Petra vann en resa till New York på Expo Norrs tipspromenad. Jag vann en bok om grillning. Jag har redan tagit tillbaka allt jag sa om meningslösa tipspromenader och att jag har ju redan varit där och fan vad jobbigt och flyga dit.
• Det var en riktigt bra dag på jobbet igår. Det började med möte och dålig stämning och jag tänkte fan vad skönt att jag bara har det här kvar. När dagen var slut tyckte jag att det var trist att jag inte skulle fortsätta ett tag till före semstern. Det var en gulddag.
• Farbror Carl-Göran var med i en riktigt schysst artikel inför sommarens stora begivelse i Döviken, traktorracet.
• Linköpings folkmusikfestival får redan uppmärksamhet i Corren inför årets festival. Notera den fyndiga bildtexten.
• Systersonen Lill-Erik fyller ett idag, Frida 30 imorgon.

Banker, blanketter och World Rythm Fest

• Kan inte börssvängningar vara mitt i månaden så man får betala sina räkningar ifred? Swedbank (uttalas hur? soiidbänk? svidbänk? svedbank? soedbank? sveddbank?)
• Äntligen ska vi till Funäsdalen. Jag har kvar lägenheten för att kunna glida dit på weekendsemester lite då och då. Tjena. I helgen blir första gången sen i början på januari. Men nästa helg kommer Carina från Umeå och Tomas från Bromma och leker sportlov med oss.
• Jag vet inte om jag är dumm eller, men jag förstår mig inte på SV:s reseräkning för flerdygnsförrättning. Jag kan ju få traktamente och lönetillägg för att jag sover borta ibland. Jag får konspiratoriska föraningar när blanketter är svårare än de behöver vara. De vill såklart inte behöva betala ut pengarna.
• Och ikväll ska jag dansa Lindy Hop. Jag och Petra går kurs.
• World Rythm Fest var bra mycket bättre i år än förra året. Främst kanske på grund av att Folkets Hus är en bättre lokal för en minifestival än Storsjöteatern.
• Bröderna Lindqvist lever! De uppträdde på WRF med Kjell-Erik från Hoven Droven, Peter från Blue Mountain Boys och Lasse Sörlin (som tillhör släkten) och bland annat turnerat med Nordman.
• Vidare var Boot där med medlem från Hedningarna. Mao uppträdde delar av svenska folkmusikeliten in disguise på dansscenen.
• Boot är så bra och en av Sveriges mest anonyma grupper som uppträder på de största festivalerna och stämmerna. Och de spelar bara ungefär var fjärde månad.
• Skojigast på festivalen var kanske slutrepliken. Kjell-Erik och Peter har fiolat jämtlåtar i en dryg timme och tackar för sig när en stor lufs i skäggrufs och skinnväst rultar fram till scenen och höjer rösten. Kjell-Erik visar fram honom till mikrofonen och han proklamerar att det här är det bästa vi har i Jämtland och att Kjell-Erik är den bästa fiolspelaren. Och Peter. Peter kommer inte långt efter.

Le Vent du Nord

Kanadensarna Le Vent du Nord gästade stan i lördags. Allt var bra och trevligt, men roligast är ändå felskrivningen i Folkmusik- och dans kalendarium där det just för Karlstad står att de heter Le Ventre du Nord. Jag såg bara att det var en felskrivning. Petra förklarade att Le Vent du Nord betyder Nordanvinden där vent betyder vind (som i ventilation då, I suppose). Ventre å andra sidan betyder mage. Nordanmagen. Franska kan vara kul. Kjell Brel liksom. Petra säger att fransmännen gillar ordvitsar.

Kul och tråkigt i Torvalla förort

Tråkigt: vika tvätt
Kul: griljera skinka
Tråkigt: Decembervädret hittills
Kul: bli postivt överraskad av en nyanställd i RFoD
Tråkigt: grusat grus överallt
Kul: köpa torkad godisingefära i ett cigarettpaket
Tråkigt: vänta på svar
Kul: lämna in grejer på Jamtli och snacka lite skit
Tråkigt: skinkan kunde ha blivit godare
Kul: lyckas laga en trasig lampa (inte själva glödlampan alltså)
Tråkigt: har inte hittat förra årets favoritjulmust än (Vasa bryggerier)
Kul: Läste John Ajvide Lindqvists Låt den rätte komma in. Mysskräck och socialrealism. Har just köpt Hanteringen av odöda.
Tråkigt: packa och pendla
Kul: att folk fortfarande hela tiden upptäcker att vi är nyförlovade och att vara det
Tråkigt: att på kvällen tycka att jag slarvat bort en dag
Kul: att se Greger och Lasse på Stallet i Stockholm och särskilt att se hur glad Greger blir av publiken respons efter varje låt

Ännu en listjävel

• Jag har skajpat för första gången. Pratade med Carina Markström Starkström i England på mobilen igår och hon på Internt när jag körde hem. Såg samtidigt en älgko och en bil som höll på att bli bärgad. Samtalet gick sådär. Internet har en del kvar att lära.
• Senaste Turist skriver fem sidor om att åka med bussen Härjedalingen. Efter en sådan hajpning känns det förstås olidligt spännande att jag ska åka buss från Funäsdalen till Stockholm nästa fredag. Avgång 6.00 ankomst efter tre. Mycket bussåkning för pengarna.
• I Stockholm blir det styrelsemöte för RFOD i dagarna tre. På lördagkväll blir det konsert med inga mindre än Greger Brändström och Lasse Sörlin. Känns lite märkligt att åka till Stockholm för att se dem.
• Greger har bidragit en hel del till folkmusikintresse eftersom han han efter Svegs köpings bibliotek var min stora skivlånarresurs sådär 1993 på folkmusikfronten. I punkväg lånade jag allt av Olov Fange och Ola Ekstrand. Jag var för snål för att köpa särskilt mycket själv. Sparade allt jag hade tills jag skulle bli utbytesstudent. Slutade till och med att klippa håret (har inte börjat än).
• Har haft utförspremiär i Hamra i Tänndalen på arbetstid. Är duktigt nöjd över skidorna som bet bra i isföret. Har fortfarande inte köpt pjäxor.
• Fick besök av Björn nånting och Erika Lystedt i Funäsdalen. De sov över och lagade mat åt mig. Kul att träffa Björn lite mer som jag inte känner så bra. Erika höll danskursen för studenter vintern 01-02 tillsammans med mig och Petra som genererade minst 3 par och hittills 3 barn. Jag och Petra är ett av paren.
• Jag vet att det är november, men det borde inte regna när det ligger snö på backen. Vinterregn borde avvecklas.
• För övrigt läser jag en del bloggar som gamla svegare skriver, såna som jag aldrig umgåtts med direkt men alltid varit mer eller mindre bekant med till exempel Anders Eriksson, Jonas Westberg, Pär Liif, Manne Pålsson och Andeas Persson.

Ranarim: Utveckling och identitet

Utan några djupare funderingar är det kul att se hur man framställer bilden av sig själv. Tänkte på det när jag såg omslaget till Ranarims nya skiva. På deras första skiva försökte de se lite city ut - en fråga att brottas med för alla folkmusiker är ju om man är om skog, rötter och mossa. Andra skivomslaget är mer sofistikerat och typ barockt och slottligt. Nu på tredje skivan har man till slut flyttat ut i skogen och man kan nästan ana en antydan till näbbstövlar. Samma utveckling anas i det typsnitt man valt för bandnamnet. Verkar som att Ranarim förlikat sig med skogsstämpeln. Omslagen nedan är från Drones hemsida och i kronologisk ordning: