Full fart

Det har rullat på i en och en halv vecka nu. Det har varit:

• VM i skidskytte i stan.
• Och tyskar, norrmän och ryssar på stan.
• 90-årskalas för morfar hemma hos oss.
• Besök av syster Frida med familj.
• Det årliga besöket av Tomas och Carina (inte par).
• Skoterhoppning, ljusspel på Rådhuset, isskulpterande och en massa små gratispryttlar att vinna i samband med VM. Och ljusspelet sen. Jag har sett det fyra-fem gånger i olika väder och det var så ballt och så oväntat. Jag har aldrig tänkt att man kan göra så.
• World Rythm Fest där Emma Härdelin överraskade med att sjunga ihop med två jazzmusiker. Mer folkmusik än jazz och särskilt kul när musikerna spelade xylofon så att det lät som ett positiv och hon sjung fort, gällt och svajigt med mycket darr så att det lät som en 78-varvare.
• Genrep på en söt liten barnteaterföreställning med Cecilia Person, Lasse Sörlin och Emma Härdelin.
• 4 dagar med en 1,5-åring som lägger ned hela sin själ på att undersöka och testa världen. I brist på ord och begrepp kallade han månen för pippi och det fick också Petra heta för att göra allt lite enklare.
• Helt OK att gå på stan i lustiga hattar, koskällor och bjällror. Och flaggor. Norska flaggor. Överallt norska flaggor, mössor, bilar.
• Bröderna Lindqvist på VM. De drog av Viggen före en tävling. Sen dök Folke Lindqvist upp med ett after ski band och spelade mer som lät som Nygammalt. Gammtjo is back.
• Klassisk musik på VM. Under skjutdelen spelade man klassisk musik.
• Folk i landslagskläder här och där. Men skidskytte har kanske inte de för mig mest kända ansiktena.
• André Pops och Magda i folkvimlet i alla fall.
  
• Iron Maiden, Rammstein mm i Badhusparken där barn lekte i snöborgen, åkte skridsko och kana. Pensionärer stannade till och såg på samtidigt som kvällsdiset och kylen la sig över sjön när solen precis gått ned bakom Frösön. Till tonerna av Run to the Hills.
  
• Toktrångt på själva VM. Arrangörerna hade lyckats med mycket, men inte med att dimensionera gångvägar och broar efter besökarantalet.
  
• Ville Roempke som läste dikter och spelade olika instrument på en mycket liten scen, Eremitens koja på 8 kvm. Vi var tolv personer därinne som värmde oss och jag blev helt glad i hjärtat av att han blev så glad när jag önskade en dikt jag hört han läsa förut.

Med mera med mera.

Vi avslutar med en idolbild som Tomas Gunnarson tog. Självklart sköt jag fullt. Notera de beundrande tindrande ögonen. Klicka om ni vill ha en större bild - kanske något att ha till bakgrund på skrivbordet?

Planerade nöjen

En fördel med att gilla musik som det stora flertalet inte gillar eller inte känner till är att det sällan blir fullt. Samma sak gäller om man går på mindre filmer och teaterföreställningar. Om man dessutom är arrangör så är det bara att gå på evenemanget och sälja lite biljettre eller ställa ut stolar eller nåt. En nackdel är att man lär sig att ha noll framförhållning. Det har fungerat bra tills nu. Det här börjar bli den stora bakslagshösten för mig och Petra på kulturfronten. Vi har hittills inte varit ute i tillräckligt god tid för:

Bröderna Lindqvist med vänner och familj - Åsgård sessions. Drygt 20 pers som jammar inom alla möjliga musikstilar. Lät hur kul som helst. 650 platser var slut någon dag innan.

Lasse Winnerbäck på Sporthallen. Jag tros det är i november och vi hörde oss för för någon vecka sedan.

Klungan - Jag är en fågel nu. Klungan, mest känd för Mammas nya kille och Job Andersson mm, är ute på turné. De kommer hit 21 oktober och biljetterna är slutsålda. Dessutom är det en lång kölista på tillbakalämnade biljetter.

Vilken tur att vi ska vara funktionärer på folkmusikfestivalen i Linköping, så vet vi att vi kommer in. Och vad mycket pengar vi sparar på biljetter vi inte köper. Och tid. Och tid är ju också pengar.

Banker, blanketter och World Rythm Fest

• Kan inte börssvängningar vara mitt i månaden så man får betala sina räkningar ifred? Swedbank (uttalas hur? soiidbänk? svidbänk? svedbank? soedbank? sveddbank?)
• Äntligen ska vi till Funäsdalen. Jag har kvar lägenheten för att kunna glida dit på weekendsemester lite då och då. Tjena. I helgen blir första gången sen i början på januari. Men nästa helg kommer Carina från Umeå och Tomas från Bromma och leker sportlov med oss.
• Jag vet inte om jag är dumm eller, men jag förstår mig inte på SV:s reseräkning för flerdygnsförrättning. Jag kan ju få traktamente och lönetillägg för att jag sover borta ibland. Jag får konspiratoriska föraningar när blanketter är svårare än de behöver vara. De vill såklart inte behöva betala ut pengarna.
• Och ikväll ska jag dansa Lindy Hop. Jag och Petra går kurs.
• World Rythm Fest var bra mycket bättre i år än förra året. Främst kanske på grund av att Folkets Hus är en bättre lokal för en minifestival än Storsjöteatern.
• Bröderna Lindqvist lever! De uppträdde på WRF med Kjell-Erik från Hoven Droven, Peter från Blue Mountain Boys och Lasse Sörlin (som tillhör släkten) och bland annat turnerat med Nordman.
• Vidare var Boot där med medlem från Hedningarna. Mao uppträdde delar av svenska folkmusikeliten in disguise på dansscenen.
• Boot är så bra och en av Sveriges mest anonyma grupper som uppträder på de största festivalerna och stämmerna. Och de spelar bara ungefär var fjärde månad.
• Skojigast på festivalen var kanske slutrepliken. Kjell-Erik och Peter har fiolat jämtlåtar i en dryg timme och tackar för sig när en stor lufs i skäggrufs och skinnväst rultar fram till scenen och höjer rösten. Kjell-Erik visar fram honom till mikrofonen och han proklamerar att det här är det bästa vi har i Jämtland och att Kjell-Erik är den bästa fiolspelaren. Och Peter. Peter kommer inte långt efter.