Full fart

Det har rullat på i en och en halv vecka nu. Det har varit:

• VM i skidskytte i stan.
• Och tyskar, norrmän och ryssar på stan.
• 90-årskalas för morfar hemma hos oss.
• Besök av syster Frida med familj.
• Det årliga besöket av Tomas och Carina (inte par).
• Skoterhoppning, ljusspel på Rådhuset, isskulpterande och en massa små gratispryttlar att vinna i samband med VM. Och ljusspelet sen. Jag har sett det fyra-fem gånger i olika väder och det var så ballt och så oväntat. Jag har aldrig tänkt att man kan göra så.
• World Rythm Fest där Emma Härdelin överraskade med att sjunga ihop med två jazzmusiker. Mer folkmusik än jazz och särskilt kul när musikerna spelade xylofon så att det lät som ett positiv och hon sjung fort, gällt och svajigt med mycket darr så att det lät som en 78-varvare.
• Genrep på en söt liten barnteaterföreställning med Cecilia Person, Lasse Sörlin och Emma Härdelin.
• 4 dagar med en 1,5-åring som lägger ned hela sin själ på att undersöka och testa världen. I brist på ord och begrepp kallade han månen för pippi och det fick också Petra heta för att göra allt lite enklare.
• Helt OK att gå på stan i lustiga hattar, koskällor och bjällror. Och flaggor. Norska flaggor. Överallt norska flaggor, mössor, bilar.
• Bröderna Lindqvist på VM. De drog av Viggen före en tävling. Sen dök Folke Lindqvist upp med ett after ski band och spelade mer som lät som Nygammalt. Gammtjo is back.
• Klassisk musik på VM. Under skjutdelen spelade man klassisk musik.
• Folk i landslagskläder här och där. Men skidskytte har kanske inte de för mig mest kända ansiktena.
• André Pops och Magda i folkvimlet i alla fall.
  
• Iron Maiden, Rammstein mm i Badhusparken där barn lekte i snöborgen, åkte skridsko och kana. Pensionärer stannade till och såg på samtidigt som kvällsdiset och kylen la sig över sjön när solen precis gått ned bakom Frösön. Till tonerna av Run to the Hills.
  
• Toktrångt på själva VM. Arrangörerna hade lyckats med mycket, men inte med att dimensionera gångvägar och broar efter besökarantalet.
  
• Ville Roempke som läste dikter och spelade olika instrument på en mycket liten scen, Eremitens koja på 8 kvm. Vi var tolv personer därinne som värmde oss och jag blev helt glad i hjärtat av att han blev så glad när jag önskade en dikt jag hört han läsa förut.

Med mera med mera.

Vi avslutar med en idolbild som Tomas Gunnarson tog. Självklart sköt jag fullt. Notera de beundrande tindrande ögonen. Klicka om ni vill ha en större bild - kanske något att ha till bakgrund på skrivbordet?