En vecka kvar

Det är en vecka kvar till Linköpings folkmusikfestival och här i Östersund är det Ranarim ikväll. Igår var rörmokaren här och drog in fjärrvärmen in i huset så nu är i alla fall tappvattnet inte uppvärmt av el längre. Jag ägnade hela dagen åt att städa och plocka och dona, både efter rörmokaren, men också för att göra plats i ett par rum för att några ur Ranarim som skulle bo här. Jag fick mer gjort igår än på mycket länge. Det behövs liksom att någon ska komma på besök för att det ska bli något. Jag behöver en yttre påverkan. Därför är det så bra med mitt nya jobb. Saker händer hela tiden, så det är ingen risk att man bara blir sittande med ett dåligt samvete för att man inte gör något. Enda risken är att man inte hinner med allt man borde göra.

Igår kom Ulrika Bodén och hennes karl som heter Martin och en 7-veckors bäbis. Lite Charlotte Perellivibbar över att vara ute med småbarn på det viset. Och jag och Petra märker att vi legat av oss lite på att vara värdar. I Linköping hade vi alltid en hög med kartor över stan åt folk som bodde hos oss.

Ska jobba helg i helgen, för första gången en hel helg med Johan. Vi är de enda killarna på jobbet och har jobbat ihop väldigt lite. Han pratar ganska ordentlig Hoforsdialekt och är bra på att härma folk och dialekter. Vi har hittat varandra bland annat när det gäller gamla avlagda ordspråk och uttryck från förr och förr eller senare slutar det alltid med av vi fnissar mer än jobbar och jag är så full i skratt att jag inte kan prata ordentligt.

Nu tänker jag ringa morfar och kolla läget. På söndag har han bott på servicehus i en vecka och jag är nyfiken på om han fått några nya kompisar eller hittat några gamla. I söndags när vi var där var det en farbor som kollade med pappa om morfar var jägare och lät mycket nöjd när han fick höra att han är det. Förhoppningsvis får morfar någon att dra sina 3000 jakthistorier för.

För övrigt har jag helt arbetsoekonomiskt börjat sätta upp böcker i bokhyllorna nere. Vi ska jumåla väggarna sen, men jag orkar inte vänta. Jag vill se böckerna i hyllorna. Petra är helt inne på att sätta upp faktaböckerna efter bibliotekens sorteringssystem. Tidigare var en del av hennes böcker sorterad efter vikt eftersom en av hennes hyllor är så klen. Ett annat sorteringssystem är färg på bokryggen som jag hört att någon ska ha.

Jo just det. Han Martin, karl'n åt Ulrika, är visst ljudtekniker och har en studio och mixar skivor. Kent och Timbuktu och förstås Ranarim. Jo så atte.