Jag kom att tänka på Konsum i Hedemora

Jag kom att tänka på Konsum i Hedemora. Bara sådär, när jag klädde på Olov overallen. Det kan ha varit Konsum i Sala eller möjligen Konsum i Leksand, fast där var det nog gatuköket. Asfaltplanen. Ungarna utanför som åkte inlines. Jag har slutat säga Rollerblades, som det en gång hette. Det var sådär varmt som det kan vara en sen eftermiddag på en asfaltplan när det är som allra varmast i Dalarna eller om det nu var Västmanland (väl? Sala?). Det kan vara så att jag blandar ihop konsumbesöken eftersom det var så varmt. Det var en årets varmaste dagar en riktigt varm sommar och vi åkte bil från Mariefred till Sveg, jag och Petra. Det kan ha varit 2002. Det var en vit, rostig Saab 9000 med en sprucken högtalare och ingen AC what so ever. Vi doppade bomullstyg i vatten och baddade oss med. Badade i Sala. Jag tror det var den gången vi badade i Sala. Brygga i U-formation vid en tjärn. Lite dyigt av alla badande men riktigt skönt vatten. De blandas ihop alla resorna genom Dalarna på olika ledder.

På radion pratade de om varghat i Dalarna. Det märks inte när man åker igenom men det ska visst finnas där mer än någon annanstans. Och det har varit en TV-dokumentär om varghatare som jag inte sett men skulle ha velat se. Tydligen skulle varghatare vara som folk är mest. Nu har jag befunnit mig i sammanhang där det är helt självklart att vargar ska han en plats bredvid andra djur i skogen och i sammanhang där det är lika självklart att eftersom vargar dels äter det man jagar och dels äter den livskamrat man jagar med så vill man ha bort vargen. Och i ingen av grupperna har det funnits någon öppning att se det på något annat sätt.

Vi åkte genom Dalarna även för snart två år sen när vi gjorde vår turné genom Sverige innan det var dags för småbarnsliv. Även då var vi på genomresa och även då var det en av sommarens varmaste dagar som vi valde att förlägga till en bil utan kyla. Vi slog upp tältet vid en sjö strax söder om Ludvika och badade även då innan vi fastnade hos Björn och Erika i Falun för en sen middag innan vi tuffade vidare mot Sveg. För övrigt är det en riktigt snygg bild på en konsumparkering inne i omslaget till Sators Stereo.

Enskilt läge i Dalarna.

Jon antar en utmaning

Jag har råkat ut för en bildutmaning av bloggen Lycka 406.

* Gå in i mappen där du har dina bilder
* Gå till den sjätte mappen och välj sedan den sjätte bilden i den aktuella mappen
* Lägg upp bilden på din blogg och skriv sedan något om den
* Utmana (sex) andra personer och länka till dem, samt tala om för dem att dem är utmanade.

Jag antar att det är bilderna på aktuell dator som gäller.

Bilden är från vår Sweden Tour 2008 i somras när vi helt ut tog oss fram på andras gästfrihet. Mannen på bilden är Erik Berglund. Den turkosa magen tillhör Frida, min syster och Eriks mamma. Kvinnan med det blå linnet är Petra. Hon har han som kom att bli gossen Olov i magen - Eriks kusin. Vi är på väg till nåt som heter något med gator. Det enda jag kommer på är Trolle gator som ligger i Linköpingstrakten men som bara är en lite rövskåra i förhållande till denna gata som jag inte kommer på vad den heter. Vi åt korv och blåbär innan vi nådde själva utflyktsstället. Inte med på bilden: Johan - Eriks pappa. Och jag som tog bilden.

Jag utmanar den som känner sig manad att hitta bilden enligt ovan nämnd beskrivning.

Dagens hobbyindian

Dagens hobbyindian är jag och de flesta av resten av familjen. Efter en dag på playan så har jag återigen överskattat min egen solbränna trots årliga larm om malignt melanom. Jag vet om faran, som så många andra, och jag har känt till den länge. Något år solstrejkade jag lite. I tonåren. Men man ska liksom bli lite brunare för varje dag när det är sommar. Det ska synas att man varit ledig. Och nu har räddningen kommit. Jag skyller på D-vitaminbrist och att jag inte vill få vuxen-ADHD.

För övrigt är Härjeåsjön en grym badsjö. Långa, vida sandstränder, fin utsikt, mjuk sandbotten och varmt vatten. Röd fin sand och inga som säljer krimskrams.

The new norskarna

Återigen är vi i Sveg oh jag vet inte vilket stopp i ordningen det är på den här resan. Från Öland och hit har vi åkt nattetid i brist på kylande egenskaper hos bilen. Första natten var det tydligt att jag faktiskt hunnit bli ganska utvilad eftersom jag tyckte att jag kunde köra ganska länge utan att känna mig särskilt trött. Bara för sakens skull tältade vi i en skogsdunge en halvmil från riksvägen. Har man ändå med sig tält måste man ju någon gång på en 2-3 veckors resa vara sådär fri och spontan och bara slå upp tältet på bondvischan.

Igår var jag tröttare men det gick ändå bra. Bara vi väl kommer iväg går det ganska bra. Jag slår på min inre truckdrivingwannabesträngar och sen kan jag köra långt.

Ett tecken på ålderdom måste vara att man återigen börjar gilla roliga historier. Som ett tecken i tiden är det inte längre norrmännen som gör bort sig utan amerikanarna.

Petras kompis träffade en amerikan på en konferens i Sverige. Han undrade försynt: ”Do you have the same problems with the Vikings as we have with the Indians?”.

Kadisch. Applause.

Igår åt vi middag hos Björn och Erika i Falun. Björn berättade om sin tyske kompis som varit i USA och fått frågan: ”Do you live in East Germany, West Germany, or Nazi Germany”.

Kadisch. Applause.

Nä. Ni hade inte hört dem förut.

Ett sommartecken

Man vet att det är sommar i Östersund när majoriteten av de som handlar på Ica talar tröndersk. På norska sidan på våra breddgrader bor det många fler än vad det gör på svensksidan. När barnfamiljer så ska åka på semester så beger man sig förstås till första bästa närmsta utland: söte bror Sverige. Där köper man ost, snus, alkohol och billigt snop till barnen. Eftersom Östersund är relativt litet gentemot Trondheim så blir det en stor andel norrmän under sommaren. Än fler blir det nästa vecka då Storsjöcupen startar, en ungdomsfotbollsturnering med ca 250 lag och 2/3 av dem är från Norge.Hur vet man då att det är tröndersk man hör? Lyssna först och främst efter de pallatala n:en - lite som n på spanska. Det låter ungefär som n och j samtidigt och det är ofta ganska sött.

Annars då? Jag har tydligen varit trött den här veckan. Flera på jobbet har kommit till mig och frågat hur det står till egentligen. Kanske försöker jag göra för mycket ute och för mycket socialt att jag inte klarar av att slappna av ordentligt. Kanske är det något annat. Men det är otroligt skönt att ha ett jobb där arbetskamrater uppmärksammar hur jag mår nästan innan jag gör det. Som en skuldra att luta sig mot.

Varmköra bilen

Vad gör man med sin blogg när allt händer i en (för lilla mig) rasande takt och man inte hinner med och blogga och uttrycka sig om allt som händer? Man låtsas som ingenting och lullar vidare. Eller går ut och varmkör bilen. Det var en av Petras arbetskamraters svar på frågan om vad de gör när de blir ledsna, något de diskuterade på en utvecklingsdag. Kollegan svarade med att han måste gå ut och varmköra bilen. En annan sa att han inte blir ledsen. Aldrig.

Det är andra veckan på min förste semester någonsin och det är första dagen som jag inte har en heldagsaktivitet inplanerad. Vi har varit helt übersociala och gjort saker hela tiden. Hur ska lillan orka. Idag sitter lillan och läser bloggar och Petra har precis klivit upp. Idag blir det lite trädgårdsarbete. Först gör jag det jag har mest lust med, sen det jag har näst mest lust med osv. Landet växer som fan och riktigt prunkar med mina Svegs-380möh- mått mätt. Ärtstänglarna börjar bli Jack och bönstjälkenlånga och bladen på kålrötterna förmörkar stora delar av landet. Potatisblasten växer kämpahög och ruccolakopian sandsenap har redan småskördats några gånger. På gurkplantan kommer det ut små gröna korvar och squashen har ett par den med. Bärbuskarna dras mot marken av sin tyngd. Och allt känns ganska oförtjänt men roligt.

Midsommar, glad

Sommar, till och med midsommar och jag är glad att slippa det östgötska nattmörkret. Nu är nu och de senaste kvällarna har vi semesterpusslat för att få ihop fjälltur, traktorrace, Urkult, IKEA-resa och olika små besök. När vi bodde i Linköping gick hela ledigheten åt att kuska runt mellan stugor och släktingar i Jämtland och Härjedalen och jag har blivit så inskränkt eller vad man ska kalla det att jag inte längtar bort. Jag längtar till fjällen och jag längtar till stugan i Östjämtland och jag vill hinna bada i sjöarna kring Vänsjö, men sen räcker det. Utlandet hamnar jag alltid i ändå av någon anledning och nu har det flyttat in på mitt jobb.

Och jo. Sandaler och strumpor kör jag hårt med trots goda råd om god smak från landets stilpoliser. Blir det nog varmt åker strumporna av. Annars är det så gosigt med ullfrotté.

Ska leta fram fjällkartorna ur någon kartong och fundera på lämpliga turalternativ för mig, Petra, Tomas och Carina i Jämtlandsfjällen. Satt alldeles för sent framför datorn och läste på utsidan.se och begrundade. Måste kolla av lite mer vad vännerna vill också.

För tredje året i rad jobbar jag på midsommar och även i år på Jamtli, men denna gång tillsammans med nya jobbet med risk för att efterlikna Svullos (?) gamla sketch om svenska för invandrare där eleverna fick dansa små grodorna med Bosse Larsson på Skansen. Livet är en kliché.