Back on the E4:an again

En natt, en familj, ett liv och en egen liten kultur och sen borsta tänderna, packa och ut på vägen igen. Vi är på roadmoviesemester utan filmkamera och tillräckligt med sömn. Men vännerna är snälla och helt olika varandra. Vi har dessutom hunnit med ett bröllop i flower poweranda med trevliga nya och gamla bekantskaper. Allra trevligast för en tröging som mig var ändå brunchen. Då har jag haft god tid på mig att tina upp och det är en skön laid back stämning utan andra måsten att äta lite då och då. Det är det jag trivs bäst med. Äta lite, snacka lite, utmana Torgny i att spela och sjunga det vi inte hört förut. Gyllene skor i Bo Kasperstappning gjorde min dag. Vi brunchade från tio till halvfyra innan det var dags för E4:an igen. Idag: vakna utanför Gävle, E4:an i lite väl hög hastighet och sen via tunnelbana, båt och spårvagn ut till Rosendal och tillbaka till Bromma och dåliga svengelskaskämt eftersom Paul är engelsman.

Pär med barnen i en stuga i Ljusdal.

De lyckliga tu.

Paul, Petra och K. Blom på Djurgården i popbandspose.

Pussel

Jag lägger pussel i trädgården. Vi kom på att det inte skulle vara vanliga betongplattor på uteplatsen och inte trädäck för då måste vi olja. Så när vi kom över ett parti skiffer mot en vinbox slog vi till. Vi sparar pengar men absolut inte tid. Först pusllade vi ihop en ruta på gräset. efter att gjort markarbetet har jag nu förflyttat hela pusslet till själva uteplatsen där det såklart inte gisk ihop sig på mitten och jag fisk riva upp en del och göra om. Skifferpussel är värsta zenpowergörat. Det går fantastiskt sakta och en del pusselbiter kan jag knappt rucka på själv. Och bitarna är inte släta under utan vågiga, knöliga och eller gropiga. Jag har ont i händer, ben och rygg och håret är alldeles strävt av damm från sanden. Nästa gång blir det asfalt.

För övrigt går ceremoniracet vidare. Efter Emils examination i Göteborg, Fridas bröllop i Eksjö, Agnes dop i Oviken (kusinbarn) var det i lördags begravning på Petras kusins man i Skärvången. Han körde ihjäl sig på midsommarafton, på fyrhjuling in i en bom. Det känns både sorgligt och onödigt. Det var en fin borgerlig begravning där man ansträngt sig för att begravningen skulle gå i Jonas anda. Picknick istället för kyrkkaffe och smörgåstårta funkar för mig. Så på lördag blir det flowerpowerbröllop i Söderhamn och sen är vi kanske i mål för ett tag. Eftersom jag i snitt jobbar var tredje helg tycker jag att jag inte gjort något annat senaste 5-6 veckorna än att vara med i livsriter.

När jag skifferpusslar går delar av hjärnan på tomgång. Ibland är det för komplicerat med pusslandet för att jag ens ska överväga radio eller liknande. De delar av hjärnan som inte används till pussel rasslar fram gamla låtar, gamla TV-serier, sånt jag drömt, boken jag läser för tillfället, saker som hänt både nyss och för länge sen. Det blandas och samtidigt håller jag på så länge med varje sten att de blir som individer. Introvert är bara förnamnet. Svarar knappt på tilltal.

Istället för att blogga

Jo. Jo. Det händer jättemycket. Och det gäller ju att smida medan järnet är varmt. Min lillasyster har gift sig och min bror har tagit examen och jag har varit på både bröllop och examensföreställning. Först show i Göteborg och sen bröllop i Eksjö två veckor senare. Och jag har träffat en som heter Sponge på riktigt och vi har satt in en helglasad altandörr och det har blivit sommarlov och det har först varit tokvarmt länge och sen inte så långt från minus och regn mest varje dag och jag har satt i landet. Så jag har haft att skriva om till typ tio blogginlägg senaste veckorna. Minst. Men jag har bara inte hunnit. Eller, jag kunde ju ha sovit lite mindre. Och vi bodde hos Karin och Mikael i Göteborg och jag kunde ha skrivit om Majorna och att det är allt som Söder verkar vilja vara och om den flottiga älgen i Slottskogen och Azaleadalen som blommade så fint. Och att jag mer och mer blivit en trädgårdsspotter som vrider nacken ur led så fort jag ser en planterad blomma.

Istället har jag poat på både hemma och på jobbet och fått en del saker gjorda och sett lite mindre fotboll än vad jag är bekväm med ety jag är fotbollsintresserad in disguise men det ingår inte i min välplanerade image så jag låtsas som ingenting. Idag har vi hämtat två obromsade släpvagnar med skiffer i Ås och återigen konstaterat att det är hur bra som helst att vi inte byggt vårt eget hus oavsett hur fin utsikt vi skulle ha haft. Vi är inte rätt personer att göra det. Vi är rätt personer att läsa några böcker i solskenet på en schysst altan. Vi ska bara först.

Home at last

Hemma igen. Efter bilresa till och från Uppland, den där delen av Uppland som man ser utanför E4:an med vindlande små vägar, alléer och smådjävlar i kyrkorna - inte bara en massiv slätt utan slut och ett kyrktorn som reser en skugga över allt annat. För det var bröllop och det var idyll och barn som sprang runt och bankade med stenar och det var kompisar från förr, förr eller senare alltid dessa kompisar från förr. Och jag och Petra skrev tal i bilen ner och vi flyttade om ordningen och hann inte renskriva så jag läste i helt fel ordning men det kanske ingen märkte för en del rimmade i alla fall.

Och maten var god men bäst var kanske att jag fick några bruna stödbananer nån timme före middagen så jag kunde överleva. Som vanligt åkte vi sist från söndagens brunch, vi åker alltid sist, och stannade till i Söderhamn hos Fredrik och Anna-Maria som också varit med och Torgny var där men vi kunde inte skynda oss, för det var inte en sån dag så för säkerhets skull tog vi den fina och längre vägen hem och för säkerhets skull tog vi vägen över Hara, Orrviken och Digernäs för att se sjön och fjällen i motljuset som var fast det var mitt i natten och solen gått ner bakom fjällen men den lyste ändå. För nånstans är det ändå nu som är nu, tiden som man skriver sånger om och tiden som man drömmer om resten av året och vi lyckades faktiskt sätta ner foten några minuter eller timmar och den karamellen ska jag spara tills gråa november och plocka fram och suga på även om det är helt djävligt att köra i motljus när det är hela himlen som skiner.