Ur skogen i kabben

Förmiddag på vedbacken. Det skiftar mellan lite sol och lite hagel och hunden som jag vaktar gnäller lite ibland och tycker att vädret och hela grejen är sådär. Och det där med att klyva ved som tydligen en gång i tiden var värsta straffet känns idag helt ok. Om det är för lätt blir det tråkigt. Men om det är kvist eller om kabben som ska klyvas är nog stor då är det bra. Jag tar i för allt jag är värd och jag måste fundera på hur vedfibrerna går för att överhuvudtaget få till några sprickor. Och grövsta kabben jag hittills klyvt ville verkligen inte dela på sig. Jag högg och högg och det blev bara små märken tills jag kom på att knepet var att försöka att nästan skala av yttersta lagret ved. Att klyva längs med årsringarna istället för på tvärs med dem. När jag väl kom på det så gav hela kabben med sig ganska snabbt. Men innan dess hade jag hunnit hugga ur mig ganska mycket.

Förmodligen har jag helt lillgammalt åtskilliga gånger spytt ur mig över hur tråkigt det är med gym. Man lyfter upp en sak, sätter ned den, lyfter upp den, sätter ned den om och om igen. Och när man är klar så är allt som förut. jag kan bara inte med det. Hugga ved däremot. Jag tar i allt vad jag kan och när jag går in har kabbhögen minskat och vedtraven växt. När kommer man ta betalt för att folk ska få lyxen att utföra fysiskt arbete? Det är ändå mer tillfredsställande att se ett konkret resultat än att arbeta på tomgång.

Promenad med hunden i lilla skogudden ut i Odensalas villahav och ofärdiga kojor, ölburkar, stigar på kors och tvärs och träd med gröna algstrumpor av allt hundpinkande och ett vindskydd med allehanda klotter och tags, störst av alla var BMB - Blue Mountain Boys? - och på fotbollsfältet en ung man som cyklar fram och tillbaka. Stannar cykeln. Plockar upp en frisbee och kastar iväg den. Cyklar efter. Stannar och kastar. Jag har väldigt lätt att sympatisera med sånt även om jag skulle ha svårt att göra det själv. Och för första gången tänker jag att just såhär kanske det såg ut där vår tomt är. Såhär var skogen där vi bor. Jag har funderat många gånger på hur det kan ha sett ut, men aldrig sträckt ut tanken några hundra meter till skogen intill.

Dan före kungens födelsedag

Förra veckan, när jag stått och kört motorsåg en dag tänkte jag bara hur olika träd skulle kapas upp och hur mycket ved det fanns i dem. När jag slog med lie på Jamtli spanade jag längs cykelvägarna och grämde mig över allt som inte var slaget fast det var tjockt fint gräs. Det tar inte lång tid för mig att bli miljöskadad. Och minns första posten jag skrev sen det var bestämt att vi skulle köpa hus när jag drev med själva villaägandet. Ha! Nu är jag där utan skämmas. Jag har till och med kollat upp vad borgarnas nya villaskatt innebär för oss (ingen höjning utan en minimal sänkning).

Under några veckor har hälften av killarna på vårt boende blivit ersatta av nya killar som söker asyl i Sverige. Sist jag jobbade var det ganska lugnt. Det tar ett tag innan de nya blir varma i kläderna och ifrågasätta sakernas tillstånd. Samtidigt blir vi som jobbar allt bättre. Nu jobbar vi med att hitta olika sätt för killarna att komma ut i samhället och beblanda sig med vanliga svennar. I skolan träffar de mest bara andra som lär sig svenska och när de är lediga är det lätt att hamna hemma och tycka att livet är lite tråkigt och att det inte finns något att göra. Nu ska vi försöka att både hitta praktik och föreningsverksamhet.

Och nu? Jag ska jobba ganska mycket resten av veckan till måndag samtidigt som Petra åker till Skärvången på arbetsvecka. De har haft dessa arbetsveckor sen 70-någongång och fortsätter att ha dem. Det kapas ved inför året och sånt som ska fixas på husen fixas gemensamt och man fattar beslut kring hur de resurser som skogen och grusgropen ger ska fördelas under året på reparationer och upprustning.

New tidings on the life and doings of Jon Söder

Fortfarande inget bredband. Glocalnet behöver gott om tid för att flytta bredbandet. Har också hört av en som jobbar på Tradimus - Glocalnets supportleverantör - att de enligt avtalet bara ska ge en känsla av support.
Nåja. Jag använder modemet den här gången då.

Flytten har gått bra men allt tar tid och jag vill hellre vara ute och dona än inne och packa upp. Har satt/sått ärter, morötter, kålrötter och potatis. Igår, i lilla drivbänken, petade jag ner en gurkplanta, en squashplanta, basilika och kålrabbi. Jag grävre upp maskrosor och vi travar ved i ett ombyggt vedskjul. Jag klyver storasp. Vi klipper gräs. Detta med villaträdgård verkar sitta i sen barnsben. Och allt är mycket roligare när man är vuxen och det är ens eget och man inte har bott i markplan på 10 år. Vi har två svartvinbärsbuskar, två röda vinbärsbuskar och två krusbärsbuskar. Jag är jävligt sugen på äppelträd, något som känns väldigt exotiskt när man är från Sveg och på höstarna åkte till Färila för att plocka äpplen.

Åsså jobbet. Idag kommer de, de asylsökande barnen. Jag ska jobba som vägledare för asylsökande flyktingbarn (barn är en byråkratisk term som betyder ungdom - 14-18 år). De kommer att bo där i väntan på beslut om asyl. Jag och de andra som jobbar där ger en introduktion till Sverige, med reservation för att man kan bli tillbakaskickad. Under hösten kommer barnen gå i skola och läsa svenska, samhälle mm. Nu i sommar vet vi inte riktigt vad som händer. Vi hoppas kunna ordna något sommarjobbsaktigt.

På asylhemmet kommer vi med tiden jobba efter något som kallas konsekvenspedagogik. Exakt vad det innebär vet jag inte, men vi kommer ha ett gemensamt förhållningssätt och använda mycket tid till att jobba ihop oss. Det känns bra.

Överlag känns det bra, om än pirrigt. Lite väl pirrigt med både hus och jobb samtidigt.

Jag? Praktisk?

Folk föreslår lite då och då att jag borde jobba med olika praktiska saker. Nu senast kommenterar Maria förra inlägget med att jag kunde ju bli kanapébagare. Petra har bland annat föreslagit att jag skulle ju kunna bli ystmästare på ett inte helt okänt bymejeri och göra ost eller hästkarl - gå i skogen och hugga timmer och köra hem med häst och släde. Tydligen är det senare alternativet inte orealistiskt rent ekonomiskt eftersom dagens skogmaskiner är så dyra att köpa och köra att överbliven vinst per arbetande person blir ungefär detsamma. Dessutom tar sig hästen fram i skogen mycket bättre.

Men hallå. Jag kan följa ett recept och i vinter har jag gjort limpor då och då, med färdig mjölmix. Ost? Jag äter ost men är ingen konä... konno... finsmakare. Häst? Jag har suttit på en häst kanske tre gånger. Jag har aldrig styrt (tömmat?) en häst från vagn eller släde. Jag har i och för sig låtsats vara hästkunnig på Jamtli. Men visst finns det en lockelse i allt det praktiska, särskilt i att köra hästar. Men de är så stora.

Är det inte väldigt jobbigt att lyfta upp timret på lasset?