Jag? Praktisk?
Folk föreslår lite då och då att jag borde jobba med olika praktiska saker. Nu senast kommenterar Maria förra inlägget med att jag kunde ju bli kanapébagare. Petra har bland annat föreslagit att jag skulle ju kunna bli ystmästare på ett inte helt okänt bymejeri och göra ost eller hästkarl - gå i skogen och hugga timmer och köra hem med häst och släde. Tydligen är det senare alternativet inte orealistiskt rent ekonomiskt eftersom dagens skogmaskiner är så dyra att köpa och köra att överbliven vinst per arbetande person blir ungefär detsamma. Dessutom tar sig hästen fram i skogen mycket bättre.
Men hallå. Jag kan följa ett recept och i vinter har jag gjort limpor då och då, med färdig mjölmix. Ost? Jag äter ost men är ingen konä... konno... finsmakare. Häst? Jag har suttit på en häst kanske tre gånger. Jag har aldrig styrt (tömmat?) en häst från vagn eller släde. Jag har i och för sig låtsats vara hästkunnig på Jamtli. Men visst finns det en lockelse i allt det praktiska, särskilt i att köra hästar. Men de är så stora.
Är det inte väldigt jobbigt att lyfta upp timret på lasset?
Etiketter: arbete, baka, hästkarl, Jamtli, praktiskt arbete, yrke, ystmästare
4 Comments:
Det kan väl aldrig vara för sent att bli hästkarl. Erfarenheten lär man väl hinna skaffa sig om man satsar på det yrket. Det känns som ett rejält yrke tycker jag.
Ett rejält yrke för rejäla karlar. Jojo.
Såå...din kunskap om hästar på Jamtli var bara en fasad, alltså, vet du inte om att det är illa att luras! Själv så var man ju en butös ut i fingerspetsarna =) Förresten, rolig blogg!//Marit
Just det. Hela Jamtli är en fasad. Du ska se hur det ser ut när folk sitter och slabbar i sig mikromat på lunchen i sin 17- 18- och 1900 talskläder och svär över att kaffeautomaten strejkar. Inte lätt för en butös att greppa sånt.
Förresten, roligt att även butöser läser och kommenterar! Vad gör du nu när korna inte är i buan?
Skicka en kommentar
<< Home