Över en kopp kaffe

Anna Örn. Läs nedan.

Jag sitter inne och väntar på att jag ska dricka upp kaffet. Då kan jag lika gärna lyssna på musik och se om någon kommenterat det jag skrivit på bloggen. Det har någon. När jag skrev om att levitera och kakelugnsmys var det kvinnor som kommenterade. När jag skrev om sopor och energi var det män som kommenterade. Är sopor manligt och levitation kvinnligt? Då vill jag hellre vara kvinna. Men det statistiska urvalet är litet kan jag trösta mig med.

När jag druckit upp kaffet väntar jag på att skivan ska ta slut och läser lite om DINKS, som Petra brukar prata om att vi är - Double Income No Kids. Det är oss som marknadsförarna vill åt för förväntas ha så mycket pengar. Skivan tar slut men nu är jag mitt uppi Internet så jag sätter på en ny skiva. Sofia Karlsson. Jag går från Ranarim till Sofia Karlsson. Senaste halvåret har jag helt snöat in på svenska folksångerskor. Eva Åström Rune lyssnar jag också mycket på.Vi är lite trista vad gäller pengar. Nu kommer snart allt att gå till fjärrvärme och dragning av vattenburen värme. Det kostar mer än ett hus i mammas hemby. Och en knapp tredjedel av ett 70-talshus i Sveg. Vi är rika på skulder men räntorna är låga. Och vi som trodde att vi skulle kunna köpa hus räntefritt och låna på JAK-banken. Hela den ekonomiska livskurvan är lite felbyggd om ni frågar oss. Nu i skaffa-barn-åldern har man relativt lite lön och man betalar mest i ränta om man köpt hus eller lägenhet. Sen, när man blir äldre och barnen inte behöver lika mycket tid, får man högre lön, mer semester och betalar mindre i ränta och amorteringar eftersom inflationen sänkt dessa kostnader. Hur har han som bestämde hur samhället ska vara tänkt? Tills vidare har vi två bilar och ingen släpvagn och funderar vagt på att köpa en tredje dator och ett vindkraftverk och en soffa och en säng och i källaren ligger saker i kartonger om vi köpt och inte hunnit sätta upp. Vi hinner inte använda det vi köper. Och ibland tänker jag att jag skulle köpa en ny tröja. Jag köpte en i somras i på Yran och före dess vet jag inte. Men jag fick en av festivalen som jag och Petra känner oss som två av mammorna och papporna till. Före dess tror jag att jag sist köpte en tröja i höstas. Förra hösten när jag började tjäna pengar, för två jobb sen. Eftersom en tredjedel av alla bloggar är shoppingbloggar och hälften av alla som läser bloggar läser shoppingbloggar så kan ju jag kokettera lite om min brist på klädshopping. Från topp till tå:

Hårsnodd från HM.
Kofta med dragkedja köpt i Bangkok för 100 kr (En ullkofta från Bangkok! Och vi stannade till där en dag för att shoppa. Livets vägar är konstiga, men åk Sky-Train om ni är där för det var helt Sci-Fi bland palmer, tempel, glasskyskrapor och tropiska medfarna bostadshus).
T-shirt från Kharma i Sveg som la ner för ett par år sen. Den är kanske 4 år.
Henry Pearsonjeans från Domus för 300 kr kanske. 3 år gamla. Det är där jag köper byxor numer. Storlek 34-34 och sen är det klart. Jag blir så nervös av klädprovning.
Point Zerokalsonger som jag fått av Petras lillebror.
Birkenstock - kanske 5 år gamla.

Och när HM här i stan återöppnade efter renoveringen var det kö ut på gatan och folk klämdes och grät när det öppnades. Men dimman har lättat. Fem dagars tung dimma, som gjorde att Östersund såg ut som en akvarell från slutet av 1800-talet av S:t Petersburg från Frösösidan och jag tänkte att jag skulle ha haft kameran med mig och det hade jag men den var i ryggsäcken och jag började gräva men sen var jag på bron och sen tänkte jag va fan och åkte hem. Alltså. Jag åkte bil. Att gräva i ryggsäcken när man cyklar blir bara löjligt. Om man har den på ryggen.

Sen borde det vara en bild. Eftersom jag tog upp Vänsjö förut, mammas hemby så bildgooglade jag på bynamnet. Upp kom bilder på vandrarhemmet, skotrar, fiske, timrade stugor och svartvita bilder, där en av dem föreställde Anna Örn. Jag känner inte till henne men väl Örns, det gula huset vid dammen. Och Per Örn som verkar ha varit Annas pappa som nån sommar på 1860-talet skulle mönstra eller göra militärtjänst i Östersund och gick över Ljusnans is på midsommarafton. Och så säger de att det var bättre förr. I alla fall. Kaffet är slut. Och snart skiva två och jag sitter bara här och gaggar och muttrar för mig själv. Nu ska jag försöka låna den där kompostkvarnen.