Titta! Lampa! (3)

Asea Skandia Lågenergilampor är inte helt nya skapelser har jag lärt mig. I vår tvättstuga fanns två lågenergilampsreliker från jag vet inte när. Jag trodde tidigare än 1987 eftersom Wikipedia sa att det var då Asea blev Asea Brown Boweri. Men sen lästa jag att Asea Skandia bytte namn till Elektroskandia 1999 och är numera en grossist. Den här företagsvärlden är lite svårbegriplig. Det är i alla fall en 13-wattare av märket Asea Skandia. Lampan är stor och tung i jämförelse med en 11-wattare från IKEA. Asealampan väger 431 gram i jämförelse med IKEA-lampans 75 gram. När man tänder Asea-lampan blinkar den till ungefär som när man tänder ett lysrör.

För övrigt är det helt barockt vad priserna skiljer på lågenergilampor. De lampor vi som jobbar i Östersunds kommun är ålagda att köpa av Kontorsvaruhuset kostar mellan 67 och 121 kronor styck. Samtidigt kostar två IKEA-lampor av den typ som är på bilden 35 kronor. På tester har lamporna ganska likvärdiga resultat, så det är inte det att man får det man betalar för. Vad jag förstår är kommun, stat och landsting ålagda att ha ramavtal med olika distributörer för att slippa att folk använder sina jobb till att gynna vänner och släktingar vid inköp. Men ibland skjuter byråkratin sig själv i foten.

När jag skulle besserwissra mig om lampans ursprung läste jag om ASEA på wikipedia, alla sann kunskaps moder, och lärde mig att de tyckte att det var dags att byta logga 1933 eftersom den gamla lätt kunde missuppfattas:

Titta! Lampa! (2)

Senaste nytt på lampfronten är som följer. Idag shoppade jag loss på Clas Ohlson och kompletterade med en till diodlampa till spotarmaturen i hallen.Den är av en annan sort än des som sitter där och har 20 dioder och är på 1,8 watt. Sen köpte jag två 20 W spottar att ersätta 50 w spotten med när den pajar. Jag var elevskyddsombud på högstadiet och fick lära mig att det är bra med blandat ljus. Bara diodlampor blir nog lite trist ljus med dagens utbud. Det finns även lysrörsspottar till halogenarmatur, men varför köpa det när det finns diodspottar? Jag köpte en rörelsevakt till den nyuppsatta utelampan på husgaveln. Elektrikern kopplade den till framsidans utebelysning, så den står och lyser även när det inte behövs. Alltså, oftast vill vi ha ljus på framsidan, men inte på gaveln. Och vi orkar inte försöka få hit elektrikern igen för att dra mer sladd. Jag har också hittat 3 watts lågenergilampor att sätta i fönsterlampor. Hittills har det lägsta varit 4 w, men på slutet har jag bara hittat 5 w. Och jag vet att jag silar mygg, men va fan. Och jag köpte en energimätare så här ska krypas på alla fyra kring uttag och här ska jämföras. Jag har fortfarande inte lämnat OÄ:n.

Sen har Karin, som gick samma skrivarkurs som jag, i Gävle upplyst mig om att Gefle Dagblad testat lågenergilampor. Mycket intressant för alla lampnördar. Jag vet att Råd och Rön även de ska ha testat lågenergilampor. Men det har jag inte hunnit kolla upp. Det kan vara samma test som i GD med tanke på hur mycket som återvinns i media.

För övrigt säljer ETC diodlampor både till halogenarmatur och vanliga E 14- och E 27-socklar på sin hemsida. Jag tycker att de är lite dyra och väntar tills de går att köpa till ett lägre pris på hemmaplan. Men om någon testat dem är jag nyfiken på resultatet. De verkar vara lite starkare än CO:s diodlampor.

Titta! Lampa!

Det har liksom växt på mig. Om jag går på Clas Ohlson eller planerar IKEA-köp med Petra är det en sak som fascinerar mig allra mest. Lampor. Och då snackar vi inte plafonder, spottar, uplights och slikt utan själva ljuskällorna. Att spara el genom att byta ljuskälla har blivit en mani nästan. Och då har jag ändå noll koll på elmätaren. Vi har inte ens tittat förrän vid jul då Petras bror, som på sistone även han fått energimani, öppnade elskåpet och konstaterade att vi ligger på två tredjedelar av den beräknade elförbrukningen (en beräkning som bygger på förra ägarens förbrukning). Dessutom vet jag ju att det vi sparar in på lampornas energi måste vi ta ut från elementen som fortfarande är elelement. Än så länge är det i stort ett nollsummespel förutom för utelamporna. Men ändå kan jag inte låta bli. De senaste tre-fyra gångerna jag varit på Clas Ohlson har jag fastnat vid lamphyllorna bara för att titta och fundera. Just nu kan jag inte låta bli att tänk på diodlampor. De finns till halogenspotsarmatur och jag har sett i ETC att de även finns till vanlig lamparmatur, men där är de väl dyra. Och för någon månad sen sa de på radion att man om bara några år kommer kunna tillverka diodlampor i många olika styrkor och nyanser så att alla andra lampor kommer vara överflödiga och att man säkert förbjuder vanliga glödlampor. Jag vet, jag sväljer mygg och silar kameler. Jag sparar watt men gödslar med bensinlitrar men den gamla 740:n som startas med choke. Ändå, en sparad watt är en sparad watt.

IKEAs billigaste plafond i somras. Vi har tre stycken och i varje sitter en 11 w energilampa som ger ett OK halljus. I somras var jag nästan lite kär i ljuset för att det var så mycket energisnålare. Nu är smekmånaden över, men det känns fortfarande bra.

En studie i spottar. Till vänster 50 w halogenspot. Till höger 1 w diodspot. I mitten en trasig spot. För övrigt tycker jag spottarna är övervärderade och mest jobbiga när de lyser en rakt i ansiktet på de mest oväntade platser. Lampskärmen som uppfinning finns av en anledning.

En klassiker. 60 w glödlampa. Lampan är från ett soprum i Linköping.

Ett problem med vanliga energilampor är att ljuset sällan är tokmysigt. Men med den här lampan blir det helt ok. Vi har upptäckt att fönsterlampa är the shit när man bor i villa. Det ska liksom inte vara helt mörkt och släckt. Det ska lysa för lysandets skull och inte för att belysa. Särskilt inte när man inte är hemma. Diodgardinen är ny för den här julen. Mycket mys för watten om du frågar mig (som är lite rädd för att verka tasteless, diodslingor i ny och nä har ju fått den stämpeln även om det är rätt schysst).

Skamfläcken. I uplighten sitter ett rör som drar 300w. Lika mycket som två motorvärmare.