Vintertrampare - ett boktips

Jag har skrivit kontrakt med Östersunds kommun. Jag har blivit en vintertrampare vilket betyder att jag lovar på heder och samvete att cykla till och från jobbet 60% av resorna till och från jobbet. I gengäld har jag fått sprojlans nya vinterdäck till cykeln och en cykelhjälm. Jag måste rapportera in en gång i månaden hur många dagar jag jobbat och hur många dagar jag cyklat.

Det är 7 km till jobbet och det kan gå ganska riktigt tungt nu på vintern även om snösvängen prioriterar cykelbanan som går förbi både mitt hem och mitt jobb. Storsjön har inte frusit helt än (jo kanske nu, men inte sist jag såg den) så luften har varit fuktig och fylld med iskristaller och till det snö senaste veckorna. Faktum är att träden är mer rejält nertyngda av frost och snö. Hängbjörkarna som sträcker ut sig över cykelbanan på Strandgatan tyngs ned i cykelhöjd och piskar ansiktet om man inte är med. För att klara upp detta har jag bytt taktik vad gäller cyklingen. På sommaren försöker jag ta mig mellan jobb och hemma så fort jag kan. Det håller inte nu, då kurkar jag. Nu har jag börjat lyssna på ljudböcker på mp3-spelaren. Istället för att vara en kamp mot klockan och elementen blir nu cyklingen en stunds kontemplation och äventyr och jag har inte alls bråttom eftersom lyssnandet tar slut fortare om jag cyklar fortare. Konsten är att hitta böcker som inte är tråkiga och kanske måste de hela tiden ha små cliffhangers så att man inte vill släppa dem. Jag håller på att bränna igenom Jan Guillous senare böcker som alla hela tiden håller en lite i luften och på halster utan att ge en de sista pusselbitarna. Jag vet inte hur det skulle fungera med mer kontemplerande böcker. Jag har alltså omtolkat cyklingen från kamp till kontemplation - annars skulle jag inte orka. 20 minuters kamp är OK men nu på vintern tar det upp till 45 minuter beroende på väglag (lätt packad snö). Då orkar jag inte kämpa mig fram utan mår bäst av att cykla sakta, lugnt tillbakalutad.

När jag väl kommit in en ljudbok vill jag lyssna på den hela tiden, samtidigt måste jag göra lagom svåra saker. Plocka disk ur diskmaskinen, städa, hänga tvätt funkar. Härom dagen satte jag ihop ett IKEA-bord. Det gick bra. Att såga av benen till den höjd vi ville ha gick däremot inte lika bra eftersom det krävde en del räknande. Nu är benen lite för korta. Så kan det vara när man prioriterar fiktion framför verklighet.

Maybe not your average shoppingblogg (Shoppingveckan bättrar sig, samtidigt som marknaden åker på ännu en åthutning.)

Med konsumentvägledarens ord i bagaget ville bilhandlaren inte bråka. Eller. Mer att: ni har ju varit bra att ha att göra med så jag orkar inte tjafsa, men egentligen säljer vi många bilar med bara en nyckel. Han överlät till mig att kolla upp priset för nyckeln. Vad kostar det att kopiera en husnyckel? Sist jag gjorde det - kanske 7-8 år sen - kostade det 60 kronor. Vad kostar det fixa en ny bilnyckel? 1835 kronor. Jag häpnar och tackar gud och kommunen för konsumentvägledaren. Och att Petra är en rottweiler som övertalar mig att ringa eftersom jag är en toffel som helst står och skrapar med foten i gruset med mössan i hand.

När jag kom för att byta mp3-spelaren med radio läser jag inget om radio på skylten bredvid demomp3-spelaren med radio. Har jag drömt allt? Har jag lurat mig själv? Jag måste böja mig fram för att se längst ned i ena hörnet att skylten skrivits ut samma dag som jag är där. De har alltså bytt skylt. Medan könumren sakta tickar fram förbereder jag attacken på butiken och personalen. När jag till slut för fram problemet så föreslår säljaren en annan spelare och så var det med det.

Jo just det. Vi har pengar, försäkringar och lån hos Länsförsäkringar. I veckor har de annonserat om att deras medlemmar/kunder skulle få återbäring. Och vi har inte hört nånting eller fått brev. Petra tyckte jag skulle ringa och kolla. Då har vi blivit bortglömda eftersom vi flyttade från lägenhet till villa förra året och återbäring bara var för de som varit kund hela förra året. Eftersom vi bytt boform förstod inte försäkringsprogrammet att vi varit kunder hela året (OK man kan här ha en lång diskussion om vad förståelse innebär och om ett datorprogram verkligen förstår någonting. Se förstå som en metafor, så tar vi det någon annan gång.). Men visst, återbäring skulle det bli. 1600 spänn.

Genom några telefonsamtal har vi sparat/tjänat 3485 kronor. På ett sätt är jag glad för det. På ett annat sätt tycker jag att det är åt helvete. Jag vill inte hålla på och bevaka och och ligga på och vara som en lobbygrupp för mig själv. Jag vill att det ska funka ändå. Jag vill inte behöva diskutera priset på tomaterna varje gång jag handlar och behöva veta var de växt, hur de transporterats, vilket väder det var i regionen de kom från under växtperioden för att kunna bjuda ett korrekt pris på tomaterna. Jag vill bara att det ska funka. Rätt pris och inga rövare dragna tack. Jag vill inte ha förhandlingar med tappade ansikten hos de som försöker bluffa och sen försöker låtsas som att det är normalt när de blir påkomna. Ge mig en planekonomi så jag slipper diskutera mina ekonomiska rättigheter. Eller så är det ni som skärper er, marknaden (nej, jag och marknaden är inte du med varandra).

Dålig start på shoppingveckan

Jag har en dålig shoppingvecka. I måndags köpte jag mp3-spelare med radio. I tisdags upptäckte jag att den inte har radio. Jag vill ha radio. Innan detta hände har jag pajat allt jag har som låter och är bärbart - CD-spelare, pod med mp3 och radio samt Kalle Ankaradion som följt med en KA-tidning och lämnats på tåget. Jag letade fram min senaste freestyle (Är inte det en 5:e sorts låneord? Vi hittar på ett engelskt ord som inte finns.) och dunkade i lite Sator och Bad Religion från anno dazumal. Det funkar men freestylen knäpper illa lite då och då så att det känns som en stöt i örat. Dessutom har den ingen radio. Alltså - ny mp3-spelare med radio. Jag bad specifikt om radio. Det stod radio på skylten. Radio nämns i instruktionsboken. Men - ingen radio.

I tisdags köpte jag bilen jag pratat om tidigare. Alla fel skulle vara åtgärdade och allt frid och fröjd. I själva nu-tar-vi-hand-och-blinkar-till-varandra-karlar-emellan-ögonblicket visar det sig att det är bara en bilnyckel. Efter att Petra idag pratat med konsumentvägledaren visar det sig att det är ett grundfel och att man kan kräva nyckeln. Dessutom kan försäkringsbolag vara skeptiska till stölder om en nyckel är på vift och den inte är bortkodad från bilen. Osv. Försökte ringa säljaren idag men han hade inte tid när jag hade det och sen var det tvärtom.

Jag har alltså köpt två saker den här veckan och båda saknar något som ska finnas med. Om någon mer vill lura mig så är det bara att komma med feta erbjudanden. Jag har ärliga blå ögon och en fet plånbok. Varför kan inte folk som säljer saker göra det enkelt för oss som gör sitt bästa för att shoppa hela Sverige ur krisen? Här tar jag mitt ansvar som med borgare i ett kapitalistiskt land och vad får jag tillbaka? Skärpning, marknaden!