Den somaliska livlinan

Jag skröt förra veckan om min huslighet och ett köttsoppekokande som skJag förstår håller på att spricka av spänning men ni har väntat länge nog nu. Rotfrukterna var helt upptorkade och rynkiga och gick inte att skala av all rynkighet. Från arbetskamrat Lena har jag lärt mig att gamla grönsaker och frukter kan svälla i vatten för att återfå sin forna charm. Det lär man tydligen ut på kockutbildningar. Tjena. Innan de där rotfrukterna hade svällt klart - de svällde sakta - hade de hunnit börja jäsa och köket luktade jäst kålrot. Men soppa blev det ändå av egen potatis i alla fall och gamla kylskåpslik samt några kompletterande vegetabilier. När det börjat närma sig klart så smakade allt lite sådär där så då ryckte jag i den somaliska livlinan som jag allt oftare gör när jag ska laga mat. En halv näve spiskummin, en burk tomater, svartpeppar och kanske lite buljong räddar de flesta snedsteg i köket. Det blev ingen vitlök den här gången men det blev gott ändå. Spiskummin tillsammans med gamla rödbetor och rotselleri är riktigt gott kan jag meddela. På samma sätt marinerade jag kyckling inför vårens första grillning. Förutom en vanlig marinadbas med olja, salt och vinäger hade jag i vitlök, spiskummin, svartpeppar och ketchup (krossade tomater i marinad är väl sådär kan jag tänka) och det blev förstås bra. De kanske inte är helt duktiga på att bli sams men de vet hur man styr upp en maträtt. Sen kanske gör en massa annan mat också, men deyt kan jag inte om. Kryddningen kommer från början från en pastasås som de gärna gör. Tydligen är man i Somalia inspirerad av italiensk matlagning eftersom Italien var kolonialmakt under en tid.

somalia, stora humlor, skator