Allt flyter
Mormor håller på att lämna in, så jag och Petra åkte till Sveg torsdag kväll. Mormor sov i några dagar utan att äta men slog upp ögonen på söndag morgon och drack näringsdryck, soppa mm. Hon har blivit mager, så mager och det ser inte bra ut. Men hon verkade glad att se oss och vi konstaterade att det snöade mycket ute och jag pratade lite om vad som händer i livet och hon var som vanligt intresserad. Det blir mycket sorg och glädje. Sorg över att livet förändras och ibland tar slut, men glädje över att morfar berättar om sånt som han aldrig berättat som handlar om deras liv tillsammans och inte bara de gamla vanliga historierna om jakt, skidtävlingar och beredskapstiden.
Hem tog vi Inlandsbanan och såg i Brunflo att Mikado brann, något de berättade om på sena Rapport. Vi fick alltså se en riksangelägenhet, vilket inte är varje dag. Jag har bara ätit där en gång, efter att för Svegsdansarnas räkning varit med och tagit mot ett kulturpris och för första gången dansat solo. Jag hade glömt skärpet till byxorna, vilket var lite jobbigt, men annars gick det bra och maten efteråt var förstås god.
Hem tog vi Inlandsbanan och såg i Brunflo att Mikado brann, något de berättade om på sena Rapport. Vi fick alltså se en riksangelägenhet, vilket inte är varje dag. Jag har bara ätit där en gång, efter att för Svegsdansarnas räkning varit med och tagit mot ett kulturpris och för första gången dansat solo. Jag hade glömt skärpet till byxorna, vilket var lite jobbigt, men annars gick det bra och maten efteråt var förstås god.
Etiketter: familj
2 Comments:
Du skriver bra. Du är en av de där krönikörerna som kan berätta om vardagliga ting på ett sätt som gör att man bara suger i sig.
Själv måste jag dela med mig av något som jag berättar för alla som vill lyssna och många fler.
Jag har backat och vänt med släp, och sedan parkerings-backat in samma släp i en ficka!
Hur gick detta till? Jo, jag provade och kände mig dumdristig, eftersom jag inte kunde backa med släp, men så gick det.
Hepp.
Tack och grattis till backningen. Det är en fantastisk känsla att behärska något man tidigare inte kunde. Själv har jag lärt mig allt jag kan om släpvagnsbackning på vedbacken hos mormor och morfar när vi körde dit okapad ved med släp och backade upp på vedbacken. Nu är ju inte det direkt en färdighet som jag underhåller. Så långt som till fickparkering kom jag aldrig.
Skicka en kommentar
<< Home