Ytterligare en ekonomiprofessor

Jag får namn och ord och uttryck på hjärnan ibland - på samma sätt som man kan få låtar på hjärnan (just nu är Björnen sover, Gåsa gåsa klinga och O ajajajaj buff vanliga). När jag sist läste Harry Potter upprepade jag bland annat Draco Malfoy och Slytherins till exempel. Och ...he said with a mirking smir on his face. Nu senast har jag läst, men mest lyssnat på, Haruki Murakamis Fågeln som vrider upp världen. I den figurerar en obehaglig typ under namnet Noburo Wataya. Just hans namn har jag upprepat om och om igen sådär som jag gjort när jag försökt lära mig vissa ord och uttryck på främmande språk.
Noburo Wataya
Noburo Wataya
Noburo Wataya.
Eftersom jag mestadels lyssnat på boken har jag hört det sägas många gånger då det är en lång bok och Noburo Wataya är en av de viktigare personerna i boken. Jag gillar klangen i namnet. Det är något som skaver i det men bara sådär lagom. Sådär som att klia på ett myggbett. Noburo Wataya är den som huvudpersonen hatar mest här i världen. Det är hans frus man (måg eller svåger, måg eller svåger?) och han är framgångsrik i det japanska samhället som vältalig i olika TV-program och med artiklar i tidningar. Han blir också högt uppsatt politiker. Det han säger låter bra och övertygande, men när vår huvudperson funderar på vad han sagt så är det - ingenting. Ingenting med mening och riktning. Han visar sig vara mer eller mindre en symbol för ondskan själv. Och det är knappast en slump att han är - just det - professor i ekonomi.

För övrigt uttalar inläsaren av boken chat med ett t framför. Tchat.