Dags att vinkla upp presiennerna

Mörkret har sänkt sig över Östersund och de nyblivna småbarnsföräldrarna tycker att det börjar bli dags att vinkla upp persiennerna, köra ännu en 60-maskin och dra på sig kläderna samtidigt som den lille somnar om efter ännu en lång session vid bröstet. Jag har lite svårt att tro att livet utanför tuffar på precis som vanligt. Alla har säkert lov när vi har det, sådär om det annars är när man vänder på dygnet. Jag har städat åtminstone porslinet i badrummet för att ge en känsla av att vi är med på banan. Och annars är det ganska bra. Han, pojken, tycker napp är finemang även om det är tradigt när föräldrarna försöker överanvända det. han gråter nästan inte alls utan gnisslar lite om det är något som inte är bra. Vårt största problem förutom att vi tappat bort dygnsrytmen är väl att han somnar när han äter och inte hinner rapa innan - vilket inte är mycket till problem.

Så finns förstås alla farhågor, om allt som kan gå illa. Men det är väl en del av förälderns vardag.

... och blöjor och oljor och pryttlar och artiklar. Med en rabattkupong i handen och mer än än hyllvägg med blöjor har jag tittar på jämförpriser och gissat på kvalitéer och märken. Och det lutar ganska brant mot tygblöjor bara han blir lite större. Men då finns också flera olika märken och material och dessutom har vi fått erbjudanden om bättre begagnade blöjor. Men orkar man tvätta och hur många behövre man för att vii ska räcka till?.

Nu har jag även blivit både bajsad och spydd på.

Jag går omkring och fånflinar hela dagarna och vill att det aldrig ska ta slut. Jag jollrar, trallar och snackar och hjälper till och stånkar och stönar när magen slår knut på sig själv. Jag kokar napp, smörjer med olja och tvättar navel. Jag fattar att det blir vardag av det här med en dag med hämtningar och lämningar och barnsjukdomar och läxor och träningar. Men än så länge är det en walk in the park, en dag på landet och fläkt av förväntan.