Surgubbe

Det finns tecken på att jag är en surgubbe.

1. Jag stör mig på alla mopeder som går för fort och bullrar. Östersund måste vara den mopedtätaste stad jag bott i. Förra sommaren såg jag en mopedkille bli haffad av polisen. Det gladde mig.

2. Ibland blir jag orimlig. Igår hade någon satt igång och tvättat på vår tvättid. Man låser tvättstugan med en bricka som visar en lägenhetsnummer. Jag gick till lägenhetsägaren och flickan som börjat tvätta erbjöd sig till slut att avbryta sin tvätt. Hon sa att hon sett fel på klockan. Så hon fick ta ut sina blöta tvättmedlade kläder och släpa upp dem till sin lägenhet. Nu tycker jag att jag inte var helt schysst och har lite trappuppgångsångest.

3. Petra tycker jag ska skriva att jag helst vill vara hemma och inte vill åka någonstans. Men då är man väl bara gubbe.

4. Jag knäpper kort på grus på gräsmatta och lägger ut på Internet och tycker att det är vårfult.

Idag har det varit värsta sommardagen för att vara Östersund. Jag kommer på mig själv med att längta efter grönska. Såg på TV:n igår att det är grönt i Nässjö. Då är det säkert grönt i Linköping också. I Linköping störde jag mig på de varma snöfattiga vintrarna. Min kropp slog bakut emot det. På samma sätt har den nu vant sig med att det ska vara grönt såhär års. Isen ligger fortfarande på Storsjön.