Dansa min docka och var inte så trög

Jag är så djävla bra. När något inte fungerar är det någon annans fel eftersom jag är ofelbar. Jag och Petra går Lindy Hopkurs. Hittills har det gått ganska bra. Igår blev det lite för svårt och jag blev sur. Jag blir alltid sur när jag inte kan på en gång. Kände att snart ploppar de gamla mopsa-sig mot-gympalärarentendenserna fram. När det blir för svårt för att vara roligt så beror det såklart på att lärarna sätter ribban för högt och inte att jag är tröglärd.

Nuförtiden dansar man Lindy Hop i färg.

Petra reflekterade också över detta och konstaterade att anledningen till att hon dansade svensk folkdans är just att det är ganska enkelt. Man går och snurrar och svårare än så är det inte. En del snurrar är svåra att lära sig, och när man kan dem så är det bara att fnula på tekniken. Just nu känns det som att man måste kunna de kunna de 2000 vanligaste turerna i Lindy Hop innan det är någon mening att ge sig ut på ett dansgolv. Sen ska man komma på varje tur och sätta ihop dem lite snajsigt. Helt plötsligt kommer jag på varför jag nästan alltid föredrar foxtrot framför bugg i styrdans sammanhang. Foxtrot har liksom ingen tomgång. Det har inte polskor heller. Men om man inte kommer på vad man vill göra i bugg och Lindy Hop så blir man stillastående. Hmm hur är det egentligen med Argentisk tango? Det är kanske det som är grejen. Eller så är vi bara lite tröga.