Vad är det med komposter?

Detta med kompost fascinerar mig. I Östersunds kommun, åtminstone i stan, har man kompostkärl och möjlighet att sortera ut komposterbart. Rent miljömässigt är det lite otydligt hur stor vinsten är med det jämfört med att bara elda upp skiten. Men. Rent känslomässigt så tycker jag att det känns så mycket bättre att mina mandarinskal till jord åter ska varda. Om jag förstått kedjan rätt så rötas komposten först så att man klämmer ur den metangas man kan - och på den kör man bilar. Sen blandas komposten upp med gräs- och häckklipp (mitt häckklipp) och får ligga till sig en par tre år. Sen blir det jord till gräsmattor och vägbankar. Jorden är än så länge inte tillräckligt bra för att blir trädgårdslandsjord. Men ändå. Mandarinskalen slipper åka lastbil till Sundsvall. Istället blir de drivmedel och jord i en grässmatta som nån kan gå på och känna gräs under barfotafötterna en solig sommardag.

Jag matar inte kompostkärlet ute så medvetet. Däremot ska helst varenda litet strå och löv placeras i trädgårdskomposten eller ner i landet. Under sommaren har vi torkat ogräs för att kunna kompostera det utan att jorden ska innehålla ogräs. Imorgon ska jag låna en av kommunens två kompostkvarnar och mala ner ärtriset och kålrotsblasten. Potatisriset har nästan multnat ändå. Sen lär jag prova att köra lite häckklipp och annat bara för att. Allt ska grävas ned och runt i landet. Skulle gärna ha en matkompost också så att våra egna matrester blir vår egen matjord. Jag tänkre att den jorden skulle bli så fet och fin.

Här satte Jon sin sista potatis

Våra grannar var ute och satte potatis i våras samtidigt som jag satte ärtor, morötter och annat. De fick potatis över och undrade om jag ville ha. Va, fan tänkte jag, och tryckte ner dem. Det blev en enda lite potatis över så den satte jag på gammalt morfarmanér i komposten. Den potatisen har haft mer plats, ljus och förmodligen även värme och näring för pärriset (potatisblasten) blev en buske stor som två ölandstokar.

Nyfiken på hur det hade gått skördade jag i komposten i helgen. Under sommaren har jag lagt på upprivet ogräs mm på potatisen. Jag satte den inte heller i multnad jord utan bland gräsklipp och annat. Där gömde sig inte mindre än 15 potatisar som mer än väl fyllde den 2-literskastrull som jag hämtade dem i. De 4-5 största potatisarna skulle pappa klassa som grispärer, eller som det numera heter, bakpotatis.