Postsemestrig stress

Ett Urkult, en avslutad semester, några kilo svartvinbär och en ny jobbvecka senare... Troligen blir detta ett sånt där aslångt inlägg som borde vara indelat i flera delar för att vara sökbart och för att folk inte ska trötta. Men eftersom jag är uppfödd med andra upplagan av Nordisk Familjebok så tänker jag inte förenkla det hela för någon.

I dagens LT har lillebror Emil trätt fram som ännu en av alla bygdens lovande söner. Att han löptränar med en lanslagsskidåkerska gör knappast saken sämre. För övrigt kommer denna musikalstjärna in spe förära yours truly med ett besök i helgen. Då ryker långvolvon som vi haft på långlån och jag får lov att cykla att cykla i jobbet även om det känns lite raspigt i halsen eller molnen ser tunga och hotande ut.

Jag lyssnar just nu på NOFX skiva Punk in Drublic som motvikt till allt Urkultande. Låten just nu är Don´t call me white. Känns aktuellt nu när jag är tillbaka på jobbet. Men mångkultur är inte alltid så lockande som det låter i teorin och att tota ihop unga killar som är mer eller mindre uppväxta i krigshärdar innebär inte bara en tillvaro med harmoni och samförstånd. Men nyheterna känns så mycket mer aktuella när jag jobbar med människor som bott och har släkt kvar i just de städer som nyheterna nämner varje dag när de pratar om självmordsbombningar, kidnappningar och övergrepp. Jag har inte varit där men jag lever med det varje dag på jobbet. Världsläget är min vardag och just nu vill jag inte jobba med något annat.

Bäst på Urkult var förutom festivalstämningen farbröderna i JP Nyströms och bönorna i Big Ass Barbeque. JP Nyströms spelar klämmig gammeldansmusik och folkmusik från Norrbotten. Bara. Men med ett suveränt mellansnack som tar lika mycket plats som musiken och pendlar mellan hjärtlig humor, vemod och en fullständig självklarhet om vilka roller man har på scenen så lyckas de vinna publiken och bygga upp en stämning som man sällan upplver och då ser jag ändå väldigt väldigt många konserter. Big Ass Barbecue var tre tjejer som gjorde det man alltid ser män göra, att ta ut svängarna i både ord och handling på det där tokroliga sättet som till exempel Lars Vegas Trio och Sirqus Alfon är. Med texassvada, piskor, country och gangstarap, lasso, en korv och en naken stjärt var det svårt att inte ryckas med och bara tokskratta.

För övrigt har vår självhushållning fortsatt med att göra sylt, saft och marmelad av svartvinbär och ändå är nästan hälften kvar. Morötterna är goda och lagom stora, jag mumsar lite ärter mest varje dag och kålrötterna är klara. Gurkorna och squashen var kommit av sig lite efter upprepade snigelangrepp. Men inte av mördarsniglar utan av vanliga små grå trädgårdssniglar. Och potatisen. Förutom de i landet satte jag en överbliven i komposten och den har blivit stor som your average ölandstok. Och jag har lärt mig att själva kålrabbiknölen bildas ovan jord och inte under till skillnad från t.ex. kålrötter. Så Maria (som kommenterade i förra inlägget). Satsa på ätbart istället för blommor och buskar utan bär.