Mina barn

Mina barn äter jag upp och då tåras nästan ögonen av stolthet för att de är så goda.

Jon strosar runt på Storsjöyran, fredag 2007

Vi hade besök av Camilla och Kjell-Erik (Mr Radio Krokom) och tog oss inte iväg i brådrasket. Di Leva blev inte av därför. Timbuktu stod och gungade när vi kom dit och Stefan Sundström hade avverkat halva sin konsert när vi kom in. Det var trevligt, men bara han och Karin Rennånting och lite blekt på en bullrig festival. Samtidigt spelade Millencolin på en annan scen, vilket inte hans med. Jag har sett dem två gånger förut, på Bergslagsrocken i Fagersta -94 och i Hultsfred -96 eller -97. Vore kul att ha sett vad som hänt sen dess.

Jag gick till scenen med mest lokala förmågor, Club Chrome och såg lite av The Breeze, The Breath. Ännu ett sånt där Linkin' Park/ Panic at the Discoaktigt band med hårda gitarrer och små finurliga slingor mellan alla stopp i musiken. Två sångare i vita tröjor och svarta byxor och svart hår som faller fram i ögonen. De andra har svarta kläder. Lite då och då har koreograferat ihop sig så att sångarna står i varsin ände av scenen och ser lite ångest aktiga ut. En låt slutar med gruppheadbang osv. De har egen backdrop. Det är sött men lite tråkigt.

The Be Good Tanyas bjöd på en svängig låt med mandolin och banjo när jag passerade i bluegrass/amerikansk folkmusikstil. Därefter blev det trist med långsamma låtar utan stuns och publikkontakt.

Black Rebel Mototcycle Club har jag hört talas om och kanske hört någon hit med någon gång. De verkade tuffa och tunga men var mest enformiga och tröga så jag gick efter tre låtar.

På Club Chromescenen såg jag hela konsertern med Endless Torture, ett Östersundsband som bjöd på hård snabb musik. Nån slags metal - jag ska inte låtsas att jag förstod vilken. Förra året såg jag Aeon - ett annat Östersundsband som turnerat runt Europa. De var otroligt snabba och arga, men jag uppfattade bara ett läge så det blev lite enformigt. Endless Torture har en hel räcka med lägen och nyanser och jag står och ler och myser för det händer saker hela tiden samtidigt som jag är helt fascinerad av såhär snabb musik. Det är snabbt, det svänger och det händer (för mig som är ovan med genren) nya saker lite då och då. Men jag hör inte ett ord av vad som sjungs. Låten om privatisering av livet efter döden eller vad den handlade om var bäst. Harmonierna i solona känns helt tagna från klassisk musik från tidigt 1900-tal. Men vad vet jag.

The Hives fyllde Stortorget. Jag såg dem på Herrgårn i Linköping hösten -99 och de lät så gälla. För mycket diskanta ljud för mina öron. Två år innan hade jag hört en eller två låtar på en samlingsskiva och tyckte att A.k.a. I-D-I-O-T var bäst. Nu, tio år efter samlingsskivan och 8 år efter Herrgårnspelningen är de ssig ganska lik. Fina scenkläder, en kaxig Pelle som struttar runt och gäll musik med mycket diskant. Musiken har blivit mer utmejslad. Publiken kan ungefär hälften av låtarna och mellansnacket är fortfarande kaxigt, men bättre, roligare och bra många fler gammelmansfraser (Jag gläds ur botten från mitt lilla Bergslagshjärta.).The Hives är mer show än musik som liveband. Jag tycker musiken låter bättre på skiva. Bäst live var fortfarande A.k.a. I-D-I-O-T.

Nisse Hellberg puttrade på lite mysigt och småtrevligt. Men när han spelar Lyckliga gatan måste jag gå.

Sahara Hotnights var liksom poppiga och rockiga med många glada hittar i bagaget och det är mysigt utan att helt bränna till på något vis. Tryggt och trevligt.

Kvällens lysande stjärnor går till Endless Torture, för mig helt okända innan. Men jag tänker inte köpa deras musik. De ska ses live. The Hives hade bästa mellansnacket.

Chilloutande, neddragningar och läsande

Vi blev less. Eller nöjd. Så vi åkte hem från stugan. Jag plöjde tre böcker på lika många dagar: Den amerikanske pojken av Andrew Taylor, Svart stig av Åsa Larsson och Saknad av Karin Alvtegen. Alla böckerna har jag läst som en direkt följd av bokarvet från pappas moster Birgit. Dessutom såg vi Länsteatern spela Birdland och jag instämmer i vad Anna-Stina (faster) sa efteråt: Vad härligt med nånting lättsamt. Sen gick jag och Petra i timmerrännorna nedanför Krångede kraftverk som är ett av de skojigare byggnadsverken jag sett. Stora trä- och metallrännor som går rakt genom skogen. När man går i dem räcker de upp i brösthöjd. Synd bara att de inte håller på att bli överväxta av trä och mossa. Jag ser en viss flumridepotential om någon orkar tar tag i det - och varför ser man aldrig rännan i någon turistbroschyr?

Anders Borg uttalande om neddragningar i försvaret och den debatt som följt efter det är bland de roligaste som hänt i politiken ett tag (för er som varit nyhetsbefriade ser debatten inom regeringen ut ungefär såhär:
Finansministern: Vi ska dra ner med X miljarder
Försvarsministern: Nä
Finansministern: Jo
Försvarsministern: Nä
Finansministern: Jo
Utbildningsministern: Nä
osv).

Det händer flera saker när jag läser så intensivt som jag gjorde i stugan. Det förutsätter att jag helt uppgår i läsandet för att jag ska läsa sådär. Mat och dryck övergår till att vara ett problem som måste lösas. Jag skjuter på det så mycket som möjligt, samma med toabesöken. Vi reducerade måltiderna till två per dag, vilket i vanliga fall är helt otänkbart för mig. Min sociala kompetens går ned på en 35%-ig nivå och jag har svårt att hjälpa till och hålla ett samtal igång. Det blir gruvsamt att träffa andra människor jag känner. Lusten att skriva ökar. Under läsandet slappnar jag av och hjärnan tar upp tankar som inte kommer fram i vanliga fall till för min del - tror jag -nyttig reflektion. Jag sover mellan 5 och 11 timmar per natt och någon timme då och då på dagarna.

Semesterkrisen

Vi fick semesterkris igår. Samma kris som man ska få när man är 40+ typ. När man inser att halva livet har gått och allt man inte hunnit med och inte gjort och var det så här det skulle bli. Så var det igår. Halva semstern hade gått. Så vi tokrensade trädgården och städade och ägnade åt att riktigt känna efter hur vi inte hann med saker. Och inte ens ens har vi packat upp och kommit i ordning så mycket.

Idag åker vi till en stuga vid en sjö i Östjämtland. Jag skrev om hur det var när vi var där förra året och hoppas på på samma sak i år men gärna med bättre väder. Vi laddar upp med att ta med orealistiskt många böcker och filmer. Och grejer och saker. Det är så skönt med bil. Eftersom Petra har bytt jobb blir det knappast någon blogguppdatering då vi inte har rätt sladd för mobilsurfning via datorGPRSinternet. Typ.

Men jag kommer kanske oroa mig för gurkor och squashar och annat grönt som måste klara sig själv.

Så hälsosamt och stärkande

Det blev en fjälltur till slut. Vi skulle gå i Bunnerfjällen, nära Storulvån. Man viker av från leden och går rakt upp i himlen till vänster, sen kommer man in iden ena storslagna dalen efter den andra. Tyvärr var det mulet uppe i dalarna så vi valde att gå ner på lägre höjder och följa lederna. Jag tyckte det var lite tråkigt, eftersom jag sett fram emot att gå där och det ser dramatiskt ut på kartan. Med facit i hand var det bra eftersom dimman/molnen på högre höjder inte lättade förrän sista dagen. Vi hade vandrat i minimjölk om vi hållit höjd.

Intressant var att vandra med andra än bara jag och Petra. Vi har utvecklat vår egen lilla fjällkultur kring hur man är och gör på fjället vid vandring, kring tältet osv. Samma verkar gälla för Carina och Tomas som vandrat ihop med andra tidigare. Jag är van att Petra tänker på vissa saker och hon är van vid att jag gör andra saker. Nu blev det två till att ta hänsyn till.

Jag och Tomas posar glatt i solen. Jag visar glatt upp min för vandringen nyinköpta surfskjorta. Den torkar förmodligen lika snabbt som märkeshögteknologiskatorkasnabbttröjor. Byxorna innehåller bomull till 75% vilket är ofint. Sådär ska man inte vika ner stövelskaften. Båda har tunga Lundhagsryggsäckar. Fy fy. Inte alls lättvikt.

Det känns långt borta, tiden när jag inte gick i fjällen. Att göra det med tält och grejer var det egentligen Petra som introducerade mig för. Det kändes väldigt främmande, bökigt och besvärligt och jag hade nog aldrig tänkt att jag skulle ge mig på nåt sånt. Vi surfade runt och vi hittade utsidan.se där jag till och från varit hang-around i forumet och läst om allt möjligt. Nu längtar jag mest bara efter fjällvandring. Andra sorters resor saknar jag sällan. OK, det är bökigt att packa, särskilt när det är två år sen sist. Det tar tid om man som vi torkar en del av maten själv. Och det är trist om det hällregnar några dagar i rad. Men ibland är det alldeles, alldeles underbart och då vill jag inte vara någon annanstans. För två somrar sedan lyckades vi klämma in tre fjällturer på sommaren, vilket för min del kändes löjligt lyxigt. Nu är det enkelt att ta en långhelg i fjällen och det kostar nästan ingenting. Vi har mellan en och två timmar till mina drömresmål.

Jag funderar på en hel del när det gäller fjällturer.

Turer jag är sugen på:
Se mer av Skäckelfjällen
Gå Lunndörrspasset och Storådörrspasset (ska visst vara ståtligare än Lapporten)
Göra ett nytt försök på Bunnerfjällen.
Ev se Sösjöfjällen.
Gå längs de vanliga lederna i Jämtlandsfjällen.

Utrustning:
Nya kängor eller stövlar. Just nu går jag med ett par nästan omönstrade gummistövlar utan någon som helst dämpning vilket gör lite ont i fötterna och benen på hårda leder.
Prova lättare grejer. Det blir roligare med lättare packning. Petra har köpt en bok om att vandra fjäderlätt. Det finns en del vikt att spara om man väljer lite lägre komfort.
Hur är det att använda t.ex. gasbrännare utan vindskydd, dvs överge gamla hederliga Trangiaspritköket?
Hur är det att använda tarp eller tarptält? Under den här turens regnande och kottsvärmar var vårt tält med rejäl absid (förtält) en välsignelse eftersom vi även kunde använda det till matlagning.
Hur är lättviktsryggsäckarna?
Andas material som andas? Jag blir svettig så fort jag drar på mig regnstället.

Hur är det att gå helt solo? Hur är det att gå med någon som inte är Petra? Står jag ut med någon annan och hur är det att få mera bärhjälp?

Sakerna vi har funderat på är otaliga. Ett av de roligaste tipsen för att billigt spara några gram i packningen är att använda skålen från Felix fryssoppor som tallrik. Jättelätt och okrossbar. Det finns så många smarta och enkla lösningar.

Det vore kul att hinna med minst en fjälltur till innnan hösten. Petra har redan en inbokad med gamla arbetskamrater.

Jon har en trädgårdsdag

Precis när jag skulle till och klippa gräset igår började det regna. Jag gör ett nytt försök idag. Som första aktivitet efter frukost. Luften är fuktig. Marken är fuktig. Gräset vid landet är tjockt, så tjockt. Jag överväger att skrämma liv i Petras arveklippo. Men det är lite olja och ingen bensin i den och den har inte blivit startad på i vart fall tre somrar så jag avstår. Kör handjagaren fram och tillbaka över samma yta några gånger. På framsidan har gräset knappt växt alls och här är det mörkgrönt och tjockt. Jag krattar ihop och klipper en gång till. Jag lägger en del av klippet på morötterna, det enda som inte tagit sig så bra. Lägger resten vid smultronen. De skickar ut revor åt alla håll, men det får de göra så att de blir fler. En fågel har ätit upp de bär som mognat och gatans katt har lagt av en rejäl rusa strax intill. Man ska visst kapa revorna om man vill ha mycket bär, men det kan vänta till senare år. Vi satsar på fortplantning i ordets rätta bemärkelse.

Jag kupar potatisen. Förmodligen går det redan att skörda en del, men det får stå på tillväxt.

Trädgården är inte färdig. Delar av rabatterna ser ut som fan, men det finns ändå fina växter i dem. Vi som inte skulle bry oss om rabatter och trädgårdsarbete, vi håller på att trilla dit rejält. Såg hur en kompis mamma odlade potatis i rabatten och kantade med små blommor. Hur fint som helst och dessutom får man något mer än bara estetik för arbetet. Jag funderar nu på att utöka odlingsarealen till nästa år genom att göra rader med ärter och potatis i rabattform vid betongplattegången på framsidan. I landet kan jag odla rödbetor, spenat eller mangold och annat matigt. Det regnar och jag äter lunch till en självgod sommarpratare som säger att han känner andra bättre än sig själv och att det därför är svårt att prata om sig själv. Sen pratar han mer om sig själv.

Läser i trädgårdsboken om täckodling, kompostering, djupsäng ooch perenner och fleråriga rotogräs. Boken är mer än lovligt förnumstig och förmanade samt inriktad på den varmare och bördigare delen av Sverige. Jag vill ha en trädgårdsbok om zon 5-7. Jag vill ut och klippa häcken, men det är för fuktigt för att jag ska våga köra häcksaxen. Eller. Jag stannar kvar inne.

Varmköra bilen

Vad gör man med sin blogg när allt händer i en (för lilla mig) rasande takt och man inte hinner med och blogga och uttrycka sig om allt som händer? Man låtsas som ingenting och lullar vidare. Eller går ut och varmkör bilen. Det var en av Petras arbetskamraters svar på frågan om vad de gör när de blir ledsna, något de diskuterade på en utvecklingsdag. Kollegan svarade med att han måste gå ut och varmköra bilen. En annan sa att han inte blir ledsen. Aldrig.

Det är andra veckan på min förste semester någonsin och det är första dagen som jag inte har en heldagsaktivitet inplanerad. Vi har varit helt übersociala och gjort saker hela tiden. Hur ska lillan orka. Idag sitter lillan och läser bloggar och Petra har precis klivit upp. Idag blir det lite trädgårdsarbete. Först gör jag det jag har mest lust med, sen det jag har näst mest lust med osv. Landet växer som fan och riktigt prunkar med mina Svegs-380möh- mått mätt. Ärtstänglarna börjar bli Jack och bönstjälkenlånga och bladen på kålrötterna förmörkar stora delar av landet. Potatisblasten växer kämpahög och ruccolakopian sandsenap har redan småskördats några gånger. På gurkplantan kommer det ut små gröna korvar och squashen har ett par den med. Bärbuskarna dras mot marken av sin tyngd. Och allt känns ganska oförtjänt men roligt.

Goda saker

• Min semester börjar på måndag men jag jobbar inget fram till dess. Min första semester.
• Vi ska till fjälls. Jag, Petra, Tomas och Carina. Carina är packnervös. Petra drömmer om att packa och har köpt en bok om det. Jag vankar av och an såfort jag ska packa. Vi ska gå i Bunnerfjällen, med start i Storulvån, sen får vi varthän kosan bär.
• Petra vann en resa till New York på Expo Norrs tipspromenad. Jag vann en bok om grillning. Jag har redan tagit tillbaka allt jag sa om meningslösa tipspromenader och att jag har ju redan varit där och fan vad jobbigt och flyga dit.
• Det var en riktigt bra dag på jobbet igår. Det började med möte och dålig stämning och jag tänkte fan vad skönt att jag bara har det här kvar. När dagen var slut tyckte jag att det var trist att jag inte skulle fortsätta ett tag till före semstern. Det var en gulddag.
• Farbror Carl-Göran var med i en riktigt schysst artikel inför sommarens stora begivelse i Döviken, traktorracet.
• Linköpings folkmusikfestival får redan uppmärksamhet i Corren inför årets festival. Notera den fyndiga bildtexten.
• Systersonen Lill-Erik fyller ett idag, Frida 30 imorgon.