Ekonomiprofessorn, lyckan och glow-in-the-dark-napparna

På Skavlan förra veckan pratade de om lycka. En ekonomiprofessor med skägg och långt hår sa att i hela världen så skattas lyckan på en 10-gradig skal till 5,8 men i Sverige skattar vi vår lycka till 5,6. Och om något positivt händer som ökar ens lycka så ökar den i max tre månader. Sen är ens lyckonivå tillbaka på den nivå som man var innan. Samma gäller om något sorgligt händer. Väldigt viktig forskning det här, ekonomiprofessorn, men vad betyder det? Enligt honom så kommer alltså min lycka över att ha blivit pappa vara tillbaka på den nivå den var innan jag blev pappa om mindre än två och en halv månad. Och min lägre lyckonivå över att morfar dog kommer snart vara tillbaka till - ja - 5,6 (5, 8 om jag hade bott någon annanstans). Forskning visar det, sa professorn.
Han sa inget om vad som händer om man drabbas av två känslor samtidigt.
Han sa inget om att vi kan förtrycka våra känslor.
Han sa inget om att vi tolkar våra känslor.
Han sa inget om att vi kan påverka våra känslor.
Han sa inget om varför han om professor i ekonomi satt och berättade om forskning på lycka. Var är kopplingen (Jo att vi ska köpa oss lyckliga så klart - om vi hela tiden handlar saker som gör oss lyckliga kan vi säkert höja vår medellycka. Kanske handlar vi för lite i Sverige)?
Han pratade bara om lycka som något som kan mätas - som temperaturen ungefär.

Dagens konsumentupplysning för nyblivna småbarnsföräldrar: Glow-in-the-dark-nappar lyser inte särskilt bra. Dessutom lyser ju inte barnet så idéen är ändå lite ofullständig.

För övrigt har Skavlan alldeles för många gäster per program. De hinner bara sätta sig så kommer nästa gäst. Vad är mening med att Lukas Moodysson ska sitta och se när Kjerstin Dellert gör pensionärsgympa och förtalar Jonas Gardell?

Vad är det med ekonomiprofessorer och hår? I slutet på 90-talet var det två ekonomiprofessorer som dök upp här och där och pratade om funky business. De hade svarta kläder och varken hår eller skägg. Nu är en ny ekonomiprofessor på väg att slå sig in i Mediasverige (när kommer boken?). Jag har sett honom på TV förut. Och han har istället både hår och skägg. Jag har lite svårt att lita på ekonomiprofessorer.

Aha - funky ekonomiprofessor för tio år sedan.

Hej jag vill vara Jim Morrisson/Rickard Wolf.

Dags att vinkla upp presiennerna

Mörkret har sänkt sig över Östersund och de nyblivna småbarnsföräldrarna tycker att det börjar bli dags att vinkla upp persiennerna, köra ännu en 60-maskin och dra på sig kläderna samtidigt som den lille somnar om efter ännu en lång session vid bröstet. Jag har lite svårt att tro att livet utanför tuffar på precis som vanligt. Alla har säkert lov när vi har det, sådär om det annars är när man vänder på dygnet. Jag har städat åtminstone porslinet i badrummet för att ge en känsla av att vi är med på banan. Och annars är det ganska bra. Han, pojken, tycker napp är finemang även om det är tradigt när föräldrarna försöker överanvända det. han gråter nästan inte alls utan gnisslar lite om det är något som inte är bra. Vårt största problem förutom att vi tappat bort dygnsrytmen är väl att han somnar när han äter och inte hinner rapa innan - vilket inte är mycket till problem.

Så finns förstås alla farhågor, om allt som kan gå illa. Men det är väl en del av förälderns vardag.

... och blöjor och oljor och pryttlar och artiklar. Med en rabattkupong i handen och mer än än hyllvägg med blöjor har jag tittar på jämförpriser och gissat på kvalitéer och märken. Och det lutar ganska brant mot tygblöjor bara han blir lite större. Men då finns också flera olika märken och material och dessutom har vi fått erbjudanden om bättre begagnade blöjor. Men orkar man tvätta och hur många behövre man för att vii ska räcka till?.

Nu har jag även blivit både bajsad och spydd på.

Jag går omkring och fånflinar hela dagarna och vill att det aldrig ska ta slut. Jag jollrar, trallar och snackar och hjälper till och stånkar och stönar när magen slår knut på sig själv. Jag kokar napp, smörjer med olja och tvättar navel. Jag fattar att det blir vardag av det här med en dag med hämtningar och lämningar och barnsjukdomar och läxor och träningar. Men än så länge är det en walk in the park, en dag på landet och fläkt av förväntan.

Obama vs engelsk konfekt

Olov lyssnar på Obamas invigningstal. Störst? En kille i frottékläder med mönster som liknar engelsk konfekt eller en ny president? Enkelt om du frågar mig.

Blöjor

Jag köper blöjor för första gången. Icas egna är dyrare än märkesvarianten.

Ehuru Dan Andersson och Sofia Karlsson knyter ihop säcken och släkten

Vi dansade vals på förlossningen.Vi skulle skaka ned det där barnet som knackade på utan brådska. Vi dansade vals till Sofia Karlssons tolkningar av Dan Andersson mellan värkarna för att det skulle bli något. Och efter 36 timmars värkar kom en lång man med långa fötter och långa fingrar enligt många lik Petra och enligt många lik mig, men enligt min egen mamma stöpt i samma form som mig. Och inte grät jag vid födseln som jag tagit för givet att jag skulle göra. Jag kände mig som en i arbetslaget runt Petra så då var inte det att tänka på. Men jag har förundrats över hans gäspningar, nysningar, hostningar och miner, och av bajset och första kissfontänen. Och se mig mätt kan jag inte.

Svaret på veckans vanligaste fråga: Olov. Nils Olov Söder. Olov för att det är fint och inte kontaminerat med personer man inte vill associera till. Nils efter hans morfars andranamn och Söder efter - ja mig, min pappa och farfar och hans far och farfar och efter deras barn och fruar.

"Tidevarv komma, tidevarv försvinna, släkten följa släktens gång. Aldrig förstummas tonen från himlen i själens glada pilgrimssång", skrev Sara som kommentar till förra inlägget. Som jag har haft det på tungan denna vecka utan att varken kunna det eller finna det.

Så var det begravning på morfar i Ängersjö. Morgonen efter kvällen då Olov kom hem åkte jag för att ta farväl av den sista i släkten av far- och morföräldragenerationen. Bokslut och nytt kapitel. På vägen var det som kallast -26 och förstås - strax efter Rätan och blogginlägg på vägen - en hel hop med renar. På kyrkans parkering i Ängersjö var det bara -9 men det blåste fan när jag satte på mig de sista delarna av kostymen och bytte morfars snowjoggings till finskor. Och i kyrkan var det kallt och prästen kom fem i elva och kollade några sista detaljer som ändå kom på skam och Fridas Maja skrek inte helt diskret lite då och då. Emil sjöng "Helgdagskväll i timmerkojan" av Dan Andersson och då kom hulkningarna mina. Jag var lite stressad efter ombytet på parkeringen och av kylan utanför och i kyrkan. Och jag tror Emil inte fick ur sig sista versen där han stod med tårarna rinnande utför kinderna och jag höll tal vid kistan om vad vi fått av dem och vad vi vill ge vidare till de kommande och kunde inte annat än beklaga att de inte fick träffas, Olov och morfar. Och det var en brokig samling i allt från jeans och skinnväst till ja - kostym och dräkt. Fler än vi vågat tro och mer eller mindre långväga. Klädseln bekom nu knappast morfar som tyckte att det var väl inget fel på kostymen från 70-talet när de skulle vara finklädda. Och vi huttrade i kyrkan. Men i en omålad kista av furu, som det anstår en skogsarbetare, blev det ett värdigt farväl. Och att sitta på Vänsjö bygdegård och äta smörgåstårta tillsammans med släktingar som varit osams i årtionden men nu satt tillsammmans för att de ville ta farväl av honom och kunde lägga gamla oförätter åt sidan. Och att träffa barn till hans syskon som jag aldrig träffat och att knyta ihop säcken med att en släktings son var sambo med en av de barnmorskor som hjälpt oss. Och att bli uppletad av Fridas Erik när jag kom till bygdegården, där han varit under begravningen och han kom springandes med öppna armar och skrek hej Jon. Varje besökare kändes viktig.

Jag och Petra träffades första gången på Ransäterstämman år 2000. Vi pratade lite och hon skulle visst flytta till Linköping så vi kunde höra av varandra då. Hon tyckte att jag såg ut som en tomtenisse - har hon sagt senare. Jag tyckte hon verkade trevlig och vi pratade om att hon kunde vara med och hålla en danskurs. Petra åkte buss och fick hjälp av en då, inte helt men ganska, okänd Sofia Karlsson att bära tältet till bussen. Då vi träffades.

Så - vi verkar få hjälp av Dan och Sofia att strukturera de större skeendena i våra liv. Jag tackar dem för det. Det har varit en fantastisk och intensiv vecka men jag hoppas ändå att nästa blir lite mer normal och städad på liv- och dödfronten. Just nu är det helt OK och helt fantastiskt bara att bli kissad på om det är rätt person som gör det. Såna händelser räcker för mig just nu.

Minus 22 och snart i Rätan

Det är minus 22 enligt bilens termometer och jag är nybliven pappa och på väg mot morfars begravning. Bredvid vägen är det fullt med rentramp. På radion har de just spelat Vintern av Vivaldi. Jag ska fika lite.

Who's your daddy now?

En pojke. Två trötta föräldrar. Mer verkligt än overkligt. Idag är jag fred och kärlek oavsett vad som händer i världen.

Ett förpliktande släktträd

Petra letar namninspiration i en gammal bok om Skärvången. Petras farmors farfar var bror till Louise Hoffstens mormors mormor. Dessutom var Petras farfars farmor oäkta barn till Carl XIV Johan - ni vet mannen med svampen och gatan och efternamnet. Och min pappas kusin - Östen Edlund - var svensk mästare i diskus. Som ni förstår har vi anledning att ha höga förväntningar på det kommande barnet.

Vad betyder det här då Freud? (3)

Vaknade i morse med en skön och kanske lite oväntad kombination av låtar i på hjärnan. De liksom grabbade tag i varandra i en skön mix. Den ena känner alla igen och den andra är inte alls lika bekant för allmogen idag. Bee Gees Staying Alive samt Sators Pigvalley Beach. Den ena är lite svängig kastratdisco och den andra pang-på-rödbetan-rock. På en Satorkonsert i Hedemora motorstadion som jag såg sa Sator att de spelade Pigvalley Beach live för sista gången. Jag undrar om det blev en var sant. Tyvärr finns den inte på You Tube och jag har inte hittat den för allmän lyssning någon annanstans heller.

Med vad betyder det? En undermedveten längtan efter fest och dekadens?

Eva Rydberg

Om barnet föds imorgon kommer det alltid vara Eva Rydberg på TV:n på barnets födelsedag. Det kanske är roligast i början.

Vi har haft sköna lata dagar och inte gjort mycket för mänskligheten. Idag börjar jag jobba. I natt var det lite svårt att sova. Vi kolhydratladdar och förundras över vintern. Häromdagen var det 20 grader kallt. I Vänsjö var det - 36. Som när jag var barn. Mitt köldrekord är - 42. Då fick vi skjuts till skolan.

Munkar och minigrävare

Utanför ICA finns en vagn med munkar och minigrävare.

En sista titt på året som gått.

Förkyld igen. Inte däckad så att jag inte kan stiga upp och inte bara lite snörvlig. Svullen i halsen och kroppen har gått på en 60-70 procent. Sådär så att det funkar att vara uppe och göra saker men för trött för skidåkning och liknande. Har sovit ikapp med Petra som nu sömnladdar inför det som komma skall.

Så en uppsummering av året som gått. Mallen hämtad från Terese Isakssons Facebooksida:

1. Gjorde du något som du aldrig gjort förut? Jag har gjort Petra gravid. Jag har köpt bil.
2. Höll du några av dina nyårslöften? Tror inte jag avla något löfte. Jag brukar inte göra det.
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? En hel drös.
4. Dog någon som stod dig nära? Morfar
5. Vilka länder besökte du? Sverige.
6. Är det något du saknade år 2008 som du vill ha år 2009? Mer ledighet, mer sommar och mer vinter.
7. Vilket datum från år 2008 kommer du alltid minnas, och varför? Kanske 17:e december. Det var då morfar dog. Det var också 17:e december 1994 som jag klippte av mig det långa hår jag då hade mer eller mindre av tvång. Det var traumatiskt för mig så jag kommer fortfarande ihåg datumet.
8. Vad var din största framgång i år? Att det gick så bra för Petra att bli gravid.
9. Största misstaget? Misstag? Jag? Det kanske framtiden får utvisa.
10. Har du varit sjuk eller skadat dig? Jag har varit rejält förkyld några gånger. Jag tror att jag skadat mig men kommer inte ihåg vad det kan ha varit.
11. Bästa köpet? TV:n? Bilen? Systemet för vattenburen värme? Mobilen? Dubbelsängen? Matsalsbordet? MP3-spelaren? 2008 var kapitalvarornas år.
12. Vad spenderade du mest pengar på? Vattenburen värme.
15. Gjorde någonting dig riktigt glad? Ja, många saker. Att åka i lössnö i Bydalen en vanlig vardagseftermiddag efter jobbet, att åka på turné i Sverige och hälsa på vänner, att höra morfar spisa av byalkisen, att veta att jag ska bli pappa, att bli morbror igen, att se att det går bra för lillebror.
16. Vilka sånger/artister kommer alltid att påminna dig om år 2008?Detektivbyrån. Anders Thunell och Olav L Mjelva.
17. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Varken eller tror jag.
18. Vad önskar du att du gjort mer? Skrivit kanske. Läst.
19. Vad önskar du att du gjort mindre? Dumsurfat, läst tidningen. Okynnesinformerat mig. Sett på TV.
20. Hur tillbringade du julen? I Öd och hemma med Petras familj. I mellandagarna var min familj hit en dag.
22. Blev du kär i år? Jag slutade inte vara det.
23. Hur många one night stands? Det räknas inte om det är med med ens förlovade, antar jag.
24. Favoritprogram på TV? Reklamfria filmer och Tell me you love me.
25. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året? Nej.
26. Bästa boken du läste i år? Sånt där är så svårt att komma ihåg. Jag har läst ganska många böcker i år men kommer inte på någon just nu sommed marginal slår de andra på fingrarna.
27. Största musikaliska upptäckten? Detektivbyrån.
28. Något du önskade dig och fick? Det mesta. Det gick nästan väl lätt.
29. Något du önskade dig men inte fick? Jag skulle vilja att det var lättare att spontanumgås med folk. Bara trilla förbi och att andra trillade förbi. En vag önskan om att bli trummis, men det är ingen som uppfyller den åt mig när jag sitter här och önskar för mig själv.
30. Årets bästa film? Såg kanske en eller två filmer på bio. Jag glömmer bort dem, filmerna.
31. Vad gjorde du på din födelsedag? Jobbade.
32. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Mer semester. Varmare sommar. Mer tid med vänner.
33. Hur skulle du beskriva din stil år 2008? Natur och kultur.
34. Vad fick dig att må bra? Social samvaro.
35. Vilken kändis var du mest sugen på? Anders Flanders.
36. Vilken politisk debatt engagerade dig mest? Statliga uppköp av banker. Jag skrattar ihjäl mig åt åsikterna före och efter Carnegie. Tjena vindflöjlar.
37. Vem saknade du? Mormor.
38. De bästa nya människorna du träffade? Det bästa var att återse de gamla. Annars: Nikki och Sponge. Maja.
39. En värdefull läxa du lärt dig i år? Gamla hundar struntar i läxan.
40. Citera en sångtext som summerar ditt år:
Sångtexter är inte min grej. Jag lyssnar mer på melodier. Life/Universe med Detektivbyrån bekriver året bra.