tisdag, november 04, 2008

Atopi - what´s in it for me?

Jag kom till doktorn efter att ringt ett läkarnummer, blivit hänvisad till ett andra nummer och sen slutligen en tredje. Denne läkare undersökte mig och sa sen att det var en fjärde läkare som jag egentligen skulle besökt.

Utslagen (jag förstår att ni vill veta allt om kämporna) är enligt läkaren atopiska. Jag har det i mig genetiskt. Är man atopiker har man förutom en disposition för eksem även lätt att få astma, hösnuva och/eller födoallergier. Känns ju bra. Vi ska visst vara uppemot en 20-25% av befolkningen som har detta. Jag hade utslag som barn och var allergisk mot röda frukter och grönsaker. Det gick över men tiden och sen har det inte varit något problem. Förrän i våras alltså. Troligen beror de på att det vintertid är torrare luft här än i Linköping där jag bott större delen av mitt vuxa liv. Jag köpte också ett par byxor (halva halva reapriset på Domus, 125 kr!) som jag misstänker skavde igång eksemet. Jag måste kanske bli hiphopare - men har de stora byxor fortfarande?

Det är tydligen vanligare här i Skandinavien än i resten av världen. Med hela bilden beskriven så förstår jag att det är fler i släkten som är drabbade på olika sätt. Men. Varför finns det? Vilka är de fantastiska fördelarna? Eller är det bara ett genfel som inte dödar innan man får barn och därför kan leva vidare? Jag tänker att det måste finnas en vinst med det eftersom det finns just här. Varför är det bra att vara atopiker i Skandinavien? Varför finns det fler som är det/har det här? Ett annat genetiskt särdrag här ska ju vara att vi som vuxna tål komjölk. De som inte tålde det värsta svältåren dog ut. Eller är det som med malaria och blödarsjuka? I områden med mycket malaria finns en större andel med blödarsjuka. Detta då blödarsjuka ärvs recessivt och en blödarsjukegen ger skydd mot malaria men två ger malaria. I 75 % av fallen är det bra med genen men i 25% ger det blödarsjuka. Tror jag Ingvar sa på gymnasiebiologin. Vad är i så fall fördelarna för mina ickeatopiska släktingar?

Etiketter: , , ,

onsdag, oktober 15, 2008

Hälsocentralen som en höna istället för en fjäder

Hur gör man för att komma i kontakt med rätt person på hälsocentralen och vem är rätt person? Jag behöver komma i kontakt med en läkare. När vi flyttade till Odensala fick vi en varsin lapp som sa vem vår personliga läkare är. Nu har jag sen länge tappat bort lappen och man kan bara ringa direkt till varje läkare. Då vill jag helst inte testa mig fram bland läkarna. Om jag ringer till själva hälsocentralen kommer man bara till distriktssköterskorna.

Jag var dit i våras med utslag på benen. Helst hade jag velat träffa hudkliniken direkt med det skulle börja längst ner i hierarkin. En sköterska tog emot mig och visste inte alls vad det var. Hon försvann 5 minuter och kom tillbaka med en bok om hudåkommor. Hon jämförde sen bildrena i boken med mina ben men hittade ingen riktigt bra bild. Till slut hämtade hon en annan sköterska som sa att jag skulle smörja med hydrokortison i en vecka och se om edt blev bättre. Det blev det tillfälligt men nu, efter sommaren är det lika igen och jag skulle helst hoppa över sköterskeledet för att direkt komma till den som nu ska vara min läkare.

Såna här små hinder gör att jag kan skjuta på saker i månader - ja år. Det är lite för bökigt och jag vill inte hålla på trycka stjärna fyrkant och vänta på min tur så istället så gör jag ingenting och hoppas att det inte är så farligt. Överlag skulle jag behöva ha lite mer terrier i mig. Och ja. Det är Petra som tjatar iväg mig mig. Annars krävs det en bruten arm eller nåt. Och det handlar inte om att jag ska vara karlakarl och klara mig själv utan mer om att det är lite för besvärligt. Jag kommer i alla fall knappast orka bli någon rättshaverist.

Etiketter: