Atopi - what´s in it for me?

Jag kom till doktorn efter att ringt ett läkarnummer, blivit hänvisad till ett andra nummer och sen slutligen en tredje. Denne läkare undersökte mig och sa sen att det var en fjärde läkare som jag egentligen skulle besökt.

Utslagen (jag förstår att ni vill veta allt om kämporna) är enligt läkaren atopiska. Jag har det i mig genetiskt. Är man atopiker har man förutom en disposition för eksem även lätt att få astma, hösnuva och/eller födoallergier. Känns ju bra. Vi ska visst vara uppemot en 20-25% av befolkningen som har detta. Jag hade utslag som barn och var allergisk mot röda frukter och grönsaker. Det gick över men tiden och sen har det inte varit något problem. Förrän i våras alltså. Troligen beror de på att det vintertid är torrare luft här än i Linköping där jag bott större delen av mitt vuxa liv. Jag köpte också ett par byxor (halva halva reapriset på Domus, 125 kr!) som jag misstänker skavde igång eksemet. Jag måste kanske bli hiphopare - men har de stora byxor fortfarande?

Det är tydligen vanligare här i Skandinavien än i resten av världen. Med hela bilden beskriven så förstår jag att det är fler i släkten som är drabbade på olika sätt. Men. Varför finns det? Vilka är de fantastiska fördelarna? Eller är det bara ett genfel som inte dödar innan man får barn och därför kan leva vidare? Jag tänker att det måste finnas en vinst med det eftersom det finns just här. Varför är det bra att vara atopiker i Skandinavien? Varför finns det fler som är det/har det här? Ett annat genetiskt särdrag här ska ju vara att vi som vuxna tål komjölk. De som inte tålde det värsta svältåren dog ut. Eller är det som med malaria och blödarsjuka? I områden med mycket malaria finns en större andel med blödarsjuka. Detta då blödarsjuka ärvs recessivt och en blödarsjukegen ger skydd mot malaria men två ger malaria. I 75 % av fallen är det bra med genen men i 25% ger det blödarsjuka. Tror jag Ingvar sa på gymnasiebiologin. Vad är i så fall fördelarna för mina ickeatopiska släktingar?

Den genetiska spjutspetsen

Det sägs att det är svårt att komma till tandläkaren. I Linköping var det i alla fall så. Jag lyckades aldrig ta mig dit på hela tiden då jag bodde där, och det berodde väl på att jag aldrig blev kallad och förstås att jag inte kom mig för själv. Nu när en bit av en tand lossnat så blev det dags att uppsöka en institution från barndomen. Jag har alltså inte varit till tandläkaren på 10 år så det var inte utan nostalgi som jag slog mig ned i tandläkarstolen och lät både tandsköterska och hygienist undersöka. Sköterskan var av den gamla stammen, lite som mattanterna på skolan och ängslig och tyckte att jag var duktig när hon röntgade tänderna och duktig för att jag varken snusar eller röker. Hos henne var jag fortfarande en pojke. Och hon ställde ganska många frågor om hälsa och såna saker och konstaterade att jag kan nog inte äta frukt så ofta i ny och nä. Och förklarade för tandhygienisten att jag nog måste tänka på det här med frukten.

Undersökningen visade två hål och då var den trasiga tanden det ena hålet. Två hål på tio år alltså. Förut brukade jag få några hål per år. Sköterskan var fascinerad övre att jag har en amalgamfyllning trots att jag är så ung. Sist jag var till en tandhygienist tror jag att jag hade fått visdomständer. Det kanske var en eller två som inte hade kommit upp ordentligt. Nu hade jag dessutom fått bonuständer. Bakom två av visdomständerna har det kommit upp två mindre tänder - något man inte ser ofta enligt hygienisten. Jag är lite osäker om jag då ska anses ligga på efterkälken och sladda i den genetiska utvecklingen eller om jag ligger i framkant. Eller tillhör jag en parallell ras? Tandhygiensiten lät ungefär som en som just hittat en pappersfemma - lätt road och lite fascinerad utan att överdriva.

För övrigt är det en tjäder och inte en orre som pryder pappersfemman. Det står fel i Trivial Pursuit - typ första omgången med frågor som de hade.