Atopi - what´s in it for me?
Jag kom till doktorn efter att ringt ett läkarnummer, blivit hänvisad till ett andra nummer och sen slutligen en tredje. Denne läkare undersökte mig och sa sen att det var en fjärde läkare som jag egentligen skulle besökt.
Utslagen (jag förstår att ni vill veta allt om kämporna) är enligt läkaren atopiska. Jag har det i mig genetiskt. Är man atopiker har man förutom en disposition för eksem även lätt att få astma, hösnuva och/eller födoallergier. Känns ju bra. Vi ska visst vara uppemot en 20-25% av befolkningen som har detta. Jag hade utslag som barn och var allergisk mot röda frukter och grönsaker. Det gick över men tiden och sen har det inte varit något problem. Förrän i våras alltså. Troligen beror de på att det vintertid är torrare luft här än i Linköping där jag bott större delen av mitt vuxa liv. Jag köpte också ett par byxor (halva halva reapriset på Domus, 125 kr!) som jag misstänker skavde igång eksemet. Jag måste kanske bli hiphopare - men har de stora byxor fortfarande?
Det är tydligen vanligare här i Skandinavien än i resten av världen. Med hela bilden beskriven så förstår jag att det är fler i släkten som är drabbade på olika sätt. Men. Varför finns det? Vilka är de fantastiska fördelarna? Eller är det bara ett genfel som inte dödar innan man får barn och därför kan leva vidare? Jag tänker att det måste finnas en vinst med det eftersom det finns just här. Varför är det bra att vara atopiker i Skandinavien? Varför finns det fler som är det/har det här? Ett annat genetiskt särdrag här ska ju vara att vi som vuxna tål komjölk. De som inte tålde det värsta svältåren dog ut. Eller är det som med malaria och blödarsjuka? I områden med mycket malaria finns en större andel med blödarsjuka. Detta då blödarsjuka ärvs recessivt och en blödarsjukegen ger skydd mot malaria men två ger malaria. I 75 % av fallen är det bra med genen men i 25% ger det blödarsjuka. Tror jag Ingvar sa på gymnasiebiologin. Vad är i så fall fördelarna för mina ickeatopiska släktingar?
Utslagen (jag förstår att ni vill veta allt om kämporna) är enligt läkaren atopiska. Jag har det i mig genetiskt. Är man atopiker har man förutom en disposition för eksem även lätt att få astma, hösnuva och/eller födoallergier. Känns ju bra. Vi ska visst vara uppemot en 20-25% av befolkningen som har detta. Jag hade utslag som barn och var allergisk mot röda frukter och grönsaker. Det gick över men tiden och sen har det inte varit något problem. Förrän i våras alltså. Troligen beror de på att det vintertid är torrare luft här än i Linköping där jag bott större delen av mitt vuxa liv. Jag köpte också ett par byxor (halva halva reapriset på Domus, 125 kr!) som jag misstänker skavde igång eksemet. Jag måste kanske bli hiphopare - men har de stora byxor fortfarande?
Det är tydligen vanligare här i Skandinavien än i resten av världen. Med hela bilden beskriven så förstår jag att det är fler i släkten som är drabbade på olika sätt. Men. Varför finns det? Vilka är de fantastiska fördelarna? Eller är det bara ett genfel som inte dödar innan man får barn och därför kan leva vidare? Jag tänker att det måste finnas en vinst med det eftersom det finns just här. Varför är det bra att vara atopiker i Skandinavien? Varför finns det fler som är det/har det här? Ett annat genetiskt särdrag här ska ju vara att vi som vuxna tål komjölk. De som inte tålde det värsta svältåren dog ut. Eller är det som med malaria och blödarsjuka? I områden med mycket malaria finns en större andel med blödarsjuka. Detta då blödarsjuka ärvs recessivt och en blödarsjukegen ger skydd mot malaria men två ger malaria. I 75 % av fallen är det bra med genen men i 25% ger det blödarsjuka. Tror jag Ingvar sa på gymnasiebiologin. Vad är i så fall fördelarna för mina ickeatopiska släktingar?
2 Comments:
Hur det är med hip hopen vet jag inte men det är ju väldigt inne med yoga. Ett par sådana byxor i tilltaget stor storlek skulle nog vara väldigt sköna och mjuka. Men jag undrar om du skulle ha lika stor framgång hos myndigheter som sjukvård och konsumentvägledning klädd sådär, tyvärr. Klådan kanske skulle lindras.
Själv söker jag fortfarande fördelarna med mitt CFS-anlags-arv. Man hör ju liksom på ordet ARV att det måste innebära förmåner, eller hur? I detta marknadssamhälle får man ju liksom lära sig att det enda av vikt är sådant man tjänar något på, så det är väl bara att leta vidare?
Jag får bli plyschpappa helt enkelt. Gå i unisexplyschoverall. Det är två månader kvar. Jag kan stå ut till dess. Sen blir det plysch galore.
Skicka en kommentar
<< Home