Den genetiska spjutspetsen

Det sägs att det är svårt att komma till tandläkaren. I Linköping var det i alla fall så. Jag lyckades aldrig ta mig dit på hela tiden då jag bodde där, och det berodde väl på att jag aldrig blev kallad och förstås att jag inte kom mig för själv. Nu när en bit av en tand lossnat så blev det dags att uppsöka en institution från barndomen. Jag har alltså inte varit till tandläkaren på 10 år så det var inte utan nostalgi som jag slog mig ned i tandläkarstolen och lät både tandsköterska och hygienist undersöka. Sköterskan var av den gamla stammen, lite som mattanterna på skolan och ängslig och tyckte att jag var duktig när hon röntgade tänderna och duktig för att jag varken snusar eller röker. Hos henne var jag fortfarande en pojke. Och hon ställde ganska många frågor om hälsa och såna saker och konstaterade att jag kan nog inte äta frukt så ofta i ny och nä. Och förklarade för tandhygienisten att jag nog måste tänka på det här med frukten.

Undersökningen visade två hål och då var den trasiga tanden det ena hålet. Två hål på tio år alltså. Förut brukade jag få några hål per år. Sköterskan var fascinerad övre att jag har en amalgamfyllning trots att jag är så ung. Sist jag var till en tandhygienist tror jag att jag hade fått visdomständer. Det kanske var en eller två som inte hade kommit upp ordentligt. Nu hade jag dessutom fått bonuständer. Bakom två av visdomständerna har det kommit upp två mindre tänder - något man inte ser ofta enligt hygienisten. Jag är lite osäker om jag då ska anses ligga på efterkälken och sladda i den genetiska utvecklingen eller om jag ligger i framkant. Eller tillhör jag en parallell ras? Tandhygiensiten lät ungefär som en som just hittat en pappersfemma - lätt road och lite fascinerad utan att överdriva.

För övrigt är det en tjäder och inte en orre som pryder pappersfemman. Det står fel i Trivial Pursuit - typ första omgången med frågor som de hade.