Årets mörkaste dag
Och det var årets mörkaste dag, men vi märkte det inte för det var ändå mörkt utan någon snö men det blev i all fall kallgrader på eftermiddagen. Då kom kusin Pär med för att hjälpa till med julklappslogistiken. Hans ungdomssyndsBMW som han precis lagat för dyra pengar för att sälja så snabbt som möjligt pajade igen på väg ut till Torvalla men Pär lovade att inte vara bitter eftersom han får nog av bitterhet från sin ende arbetskamrat och tillika stugkompis som är bitter morgon, middag och kväll.
Och idag, på väg till Sveg, kryssade vi mellan regnskurar, självaste regnbågen, sjöar med och utan is över fält, genom skogar och mellan berg. Och solen som bara knappt kommer upp och lyser rakt i ögonen. Och tack vare solen blev det på nåt vis vackert ändå. När vi närmade oss Åsarna och kom närmare Härjedalen så var de frost i träden och särskilt på myrarna som låg i skuggan.
Och syskonbarnet Lill-Erik har blivit nästan dubbelt så stor som när han föddes. Just nu går han igång på handpruttar (det är inte roligt utan mer spännande), ringar och någorlunda bekanta människor. När jag härmade en rap blev han däremot helt förskräckt som om det var ett lejonvrål han hörde. Vi tar alltså inte svängarna alltför mycket än så länge.
Men Sveg är sig likt och ändå inte. Affärerna flyttas runt, läggs ned och det startas nya. Det skiljer sig inte från andra orter, men ändå. Nu bor Polisen där SAS bodde där jag en gång köpte glass på Konsum i bar överkropp för att sen bada nere på bassen (aka bassängen) fast först efter en halvtimme eller en timme eller ibland till och med två timmar för att inte få kramp och då enligt en gammal urban legend inte kunna simma och dö. Och Erna var badvakt men i somras rev de bassängen för att bygga badhuset som aldrig blev byggt när jag bodde här eller ens när lillebror bodde här. För bygden behöver ett badhus för att locka turister säger de. Å fan, säger de i västra Härjedalen där nästan all utveckling sker kring och tack vare turism och där är man jävligt sur för att Hedebanan sprängdes i en flygövning som kostade lika mycket som det skulle ha kostat att hålla den igång i tio år till och för att flygplatsen som trafikeras ligger i Sveg och inte i Hede och för att det nu ska byggas simhall i Sveg. Och man är sur på sursvegarna och torvfabriken och Sykes för att det alltid ska satsas i Sveg. Sveg är som ett Härjedalens eget Bryssel eller Stockholm och centralorter där makten sitter ska man bara hata. Alla svegare jag träffat som pluggat i Sundsvall är alla lika förvånade över att Sundsvall är en trevlig stad och att folk som bor där är trevliga trots att det var skogspatroner från Sundsvall som lurade av folk deras skogar med sprit och gjorde folk till nästan livegna skogsarbetare. Men nu är det mat. Strax.
Och idag, på väg till Sveg, kryssade vi mellan regnskurar, självaste regnbågen, sjöar med och utan is över fält, genom skogar och mellan berg. Och solen som bara knappt kommer upp och lyser rakt i ögonen. Och tack vare solen blev det på nåt vis vackert ändå. När vi närmade oss Åsarna och kom närmare Härjedalen så var de frost i träden och särskilt på myrarna som låg i skuggan.
Och syskonbarnet Lill-Erik har blivit nästan dubbelt så stor som när han föddes. Just nu går han igång på handpruttar (det är inte roligt utan mer spännande), ringar och någorlunda bekanta människor. När jag härmade en rap blev han däremot helt förskräckt som om det var ett lejonvrål han hörde. Vi tar alltså inte svängarna alltför mycket än så länge.
Men Sveg är sig likt och ändå inte. Affärerna flyttas runt, läggs ned och det startas nya. Det skiljer sig inte från andra orter, men ändå. Nu bor Polisen där SAS bodde där jag en gång köpte glass på Konsum i bar överkropp för att sen bada nere på bassen (aka bassängen) fast först efter en halvtimme eller en timme eller ibland till och med två timmar för att inte få kramp och då enligt en gammal urban legend inte kunna simma och dö. Och Erna var badvakt men i somras rev de bassängen för att bygga badhuset som aldrig blev byggt när jag bodde här eller ens när lillebror bodde här. För bygden behöver ett badhus för att locka turister säger de. Å fan, säger de i västra Härjedalen där nästan all utveckling sker kring och tack vare turism och där är man jävligt sur för att Hedebanan sprängdes i en flygövning som kostade lika mycket som det skulle ha kostat att hålla den igång i tio år till och för att flygplatsen som trafikeras ligger i Sveg och inte i Hede och för att det nu ska byggas simhall i Sveg. Och man är sur på sursvegarna och torvfabriken och Sykes för att det alltid ska satsas i Sveg. Sveg är som ett Härjedalens eget Bryssel eller Stockholm och centralorter där makten sitter ska man bara hata. Alla svegare jag träffat som pluggat i Sundsvall är alla lika förvånade över att Sundsvall är en trevlig stad och att folk som bor där är trevliga trots att det var skogspatroner från Sundsvall som lurade av folk deras skogar med sprit och gjorde folk till nästan livegna skogsarbetare. Men nu är det mat. Strax.
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home