Folkmusik och media
I alla fall, konserten var kul och bra och fin trots barnskrik. Göran Månsson var som en liten svamlig professor med alla sina flöjter som han stod och valde mellan och flyttade micken från och till. Roger Tallroth styrde upp scensnacket. ÖP var där, vilket alltid är kul när man är arrangör. Lika kul är det inte att läsa recensionen som - förstås när det gäller folkmusik - handlar om gröna ängar och fjälltoppar. Kul att reportern gillar det hon hör och ser. Tråkigt att hon ser på det som något fosterlandsexotiskt mer än att försöka gå in på själva musiken. Överhuvudtaget verkar det vara helt OK att recensera folkmusik med helt okunniga recensenter. Om det tas en bild från ett dansgolv ska det vara på det enda par som hittat ett par gamla näbbskor att dansa i och gärna har hängslen och blommiga kläder.
Tre år i rad har Corren skrivit ungefär samma recension till Linköpings folkmusikfestival:
- Tänk att folkmusik kan var så här olika och så många olika typer av musik.
- Va? Ingen har folkdräkt?
- Va? Folk i olika åldrar och med olika stilar? Och vad många mellan 15 och 30 år???
En annan recensentklassiker är att börja med: Ja, nu lyssnar ju inte jag på folkmusik i vanliga fall, men det här var ju faktiskt bra.
Göran Månsson inte jämte och inte heller Roger Tallroth, vilket reportern tycks tro. Dessutom finns det en hel del levande folkmusik i Västerbotten med, till exempel Kraja, Petterson och Fredriksson och Trio Moivi.
Slutligen finns det förstås många undantag. Henrik är ett.
Ikväll ska jag på Hoven Drovens släppfest med buffé och allt. Stalkern Jon är mer än exalterad.
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home