Minigrävare och yoga

Det står en minigrävare på vår gård. Den ser ut att ha sladdat lite på gräsmattan. Jag tror den står och frustar och väntar på morgondagen. Den stod där, helt ensam, när jag kom hem idag.

Morfar och mamma har varit här. Morfar har varit till ögonläkaren. Han är blind på ena ögat och ser på det andra till 30% av normalt. Det är alltså slut på bilkörandet och jag har lovat att förvalta 740:n. Vet inte riktigt hur vi ska få plats med den på ett bra sätt. Det går på ett dåligt sätt så det blir väl så. Morfar hör dåligt och då särskilt kvinnoröster. Han bjöd mig och Petra ihop med honom och mamma på restaurang. När jag och mamma var och hämtade mat försökte Petra vara lite social:

P: Så du ska flytta?

M: Va?

P: Så du ska flytta? (ganska högt)

M: Fiska? (högt)

P: Ska du flytta? (nästan skrikande)

M: Om jag ska pissa? (tillika skrikande)

Sen gav Petra upp. Morfar ska flytta in till servicehuset i Sveg och en epok som ha hållit på att gå i graven under ganska lång tid gör det rätt så definitivt och jag har lite svårt att vänja mig men jag tror det går. Det har varit så mycket förändring senaste året med flera jobbyten, dödsfall och flytt och nya jobbet som inte alls är färdigt och klart utan helt tydligt under uppbyggnad så jag har haft svårt ibland att känna igen mig själv och att slappna av. Därför började jag med yoga idag och det känns bra än så länge. På väg därifrån stötte jag på Helena Hagberg från Sveg som tydligen skulle fortsätta med yoga. Och när vi var ute och åt träffade jag både på Jamtlifolk och gamla vänner till mina föräldrar som vi brukade hälsa på när jag var barn som jag inte träffat sen jag kanske var 9 år. Och i all förändring så gillar jag att stöta på det bekanta som jag har haft att göra med under andra skeden och tider. Det knyter ihop och visar på att allt går inte framåt utan i cirkel med och då känns det lite tryggare. Så tänk vad tryggt det ska vara att ha 10000 meter som paradgren i friidrott. Runt runt runt. Och sen på en annan stadion runt runt runt. Och sen träning runt runt runt. Jag gillar igenkänning, men nån måtta får det vara och då är det alltid lite spännande när det helt plötsligt står en minigrävare i trädgården fast man egentligen borde ha förväntat just det.

So far so good. Men det är inte grävt av minigrävaren utan av en stor grävare från vägen.