På cykelfronten lite nytt

Alla som läser den här bloggen sen tidigt förra året går förstås och undrar hur det går med mitt cyklande. Då var det ständigt nya uppdateringar om nya hastighetsrekord, hur långt jag cyklat sen jag fick cykeln osv. I sommar har det mest varit hus och trädgård för att mot slutet i det närmaste bli någon slags husmodersforum. Skärpning tänker ni tyst framför era jobbdatorer, sista fem minuterna före fikarasten eller om det är sen småbarnen lagt sig och man får lite kvalitétstid för sig själv sådär vid halvtolvsnåret. OK då, tänker jag framför min än en gång restaurerade bärbara dator när jag egentligen borde ringa olika rörfirmor om offerter på element och rördragning i husen i området.

Cykeln går oförskämt bra. Den gör det. Förra veckan bytte jag framlampa på reklamationen och nu lyser den så fint i mörkret. När jag cyklade hem sent en kväll och mötte några ungdomar så hörde jag sen jag passerat dem att de konstaterade att det inte var någon moped. Så starkt lyser alltså lampan. Så fort kör jag alltså. Hur fort det är vet jag inte längre. Cykeldatorn blev jag av med under Yran då cykeln parkerats vid turistbyrån. Då hade jag kanske en kilometer kvar tills jag hade cyklat 100 mil. Nu cyklar jag utan hastighetsangivelser, men konstaterat nöjt och självsäkert att jag kör på högre växlar nu än före semestern på flera sträckor. Jag tror mig alltså ana att jag kör lite fortare. Däremot tog det slut med hastighetsrekorden förra sommaren. De togs alltid utför backen ner från Naturreservatet mot Lillsjön. Inte på cykelvägen då utan på bilvägen. När jag inte mötte eller blev omkörd av några bussar eller bilar. För trots att cykeln har 8 växlar (mycket med mina mått mätt) så gick benen fortare på denna åttonde växel än när jag som barn tokcyklade utan motstånd på farfars motionscykel. Och som vuxen man vill man ju inte uppfattas hursomhelst. Det behövde dessutom vara någorlunda fint väder. Så oftast avstod jag. Tydligen ska också navgeneratorn ha en inbromsande inverkan när det går fortare än trettio. I början slog jag rekord varje gång jag försökte. Sen blev det svårare och svårare och jag blev också ganska trött och då hade jag ändå 6 km kvar av cykelturen tll jobbet. Nu passerar jag inte den backen till eller från jobbet längre. Och jag har ingen hastighetsmätare. De senaste dagarna har det ändå varit skönt att cykla. Efter att ha jobbat 12 eller 26 timmar i sträck är det en anspänning som släpper. Jag andas ut. Jag rullar och fincyklar. Tittar på kanadagässen i Badhusparken, på mammorna med sin moderna trehjulsbarnvagnar, på de som går med en lös jämthund och faktiskt har kontroll på den, Thomée som lägger ifrån bryggan och tutar och ger sig ut bland segelbåtarna, Thomée och de andra båtarna som jag pratat så många gånger om på Jamtli. Jag släpper ned axlarna och möter par som går hand i hand par där den ena vågat ta av sig barfota och försiktigt tassar på gruset. Ser på SAS-planet som kommer över stan, som jag vet gått strax ovanför vårt hus, som lägger riktningen bara strax till vänster om Frösöberget. Jag vänder huvudet mot planet och det glittrar i vattnet så där som det bara gör i svenska filmer som utspelas i skärgården eller i svenska sommardeckare. Vid Västra stationen väntar långhåriga backpackers. Vid Österängsparken kommer permobilmannen rullande och allt är som på film. Som i början på Jalla Jalla eller en välpolerad reklamfilm. Jag som alltid trott att jag aldrig gillat städer.

Så det är helt OK med cyklingen fast hastighetsmätaren rykt. Jag kämpar fortfarande med trottoarkanter som jag måste upp på och svetten som alltid kommer efter 4 km:s cyklande. När Emil var här tog han 245:an (bilen alltså, vägen hette 45:an men numera E 45) till Sveg. Pappa ska ha den under älgjakten. Annars hade jag nog inte cyklat så troget som jag gör. Det är så mycket enklare att cykla efter en ledighet än när jag jobbat några dagar. Men nu har Petra vår bil ganska mycket i jobbet så jag har bussen att välja på förutom cykeln och hittills har jag inte provat att ta den till och från jobbet och då gruvar jag mig lite så jag cyklar jag.